"Jag gillar inte när folk säger åt mig vad jag ska göra", säger Anja Stridsman och berättar att det är viktigt för henne att gå sin egen väg. Både i konsten och i livet.
I november är det två år sedan Luleåbördiga Anja Stridsman vände hem efter 16 år i Australien. Tanken var initialt att bara komma tillbaka på en snabbvisit för att sedan flytta till Frankrike. Men närheten till föräldrarna och möjligheten till en egen lägenhet efter år i kollektiv, gjorde att hon blev kvar.
– Jag kände om jag inte flyttar hem nu så kommer jag inte göra det och då kanske jag ångrar mig. Jag ville vara närmare familjen och jag ville inte fastna någon annanstans utan att ha gett Luleå en chans.
Under sin tid i Australien har hon till stor del ägnat sig åt boxning, fram till 2021. I kombination med att hon inte tog sig vidare från OS-kvalet inför och att pandemin gjorde att hon blev "fast" i Luleå på grund av reseförbud, sinade intresset för boxningen och konsten började ta en större plats i hennes liv.
– Jag har alltid målat och ritat, men jag kunde prioritera att utforska det kreativa på ett annat sätt under coronapandemin.
"Barbiedockan gillar jag för att det länge har varit ett kvinnligt ideal. Det spelar ingen roll vad du gör med henne, hon har det där leendet fastklistrat på ansiktet. Jag tror många känner igen sig i henne", säger Anja Stridsman om sina Barbie-motiv.
Anja Stridsman började "experimentera" med graffitimålningar i jakten på att hitta sin egen stil i skapandet. När flytten gick från Sydney till Melbourne öppnades nya dörrar, menar hon.
– Jag upptäckte att det var en väldigt kreativ stad och träffade människor som ville göra samma saker som mig. Jag fick verkliga möjligheter på ett nytt sätt, i ett nytt sammanhang.
"Jag vill utmana det här med nakenhet – att vara naken är någonstans kopplat till sex och jag tycker inte det ska behöva vara så", säger Anja Stridsman.
Idag går många av hennes målningar i ett tema av starka färger, nakenhet och kvinnlighet. Motiv som bröst och nakna, kvinnligt kodade kroppar är något hon återkommer till i sitt målande.
– Jag är väldigt fascinerad av kvinnokroppen och nakenhet och jag tycker inte om de kvinnliga idealen som vi blir matade med, säger hon och berättar att även om hon ser en trend av kroppspositivism finns det ändå tydliga "normer" kring utseende som kvinnor måste följa.
– Vi får inte åldras, det är så mycket som anses vara dåligt med att vara naturligt kvinnlig.
"Även om vi pratar om kroppspositivitet och sådana saker så finns det ändå en norm vi ska följa. Vi får inte åldras, det är så mycket som är dåligt med att vara naturligt kvinnlig enligt samhällets normer", menar Anja Stridsman.
Konsten är inte bara ett sätt för Anja Stridsman att uttrycka sin inspiration, utan också ett sätt att motverka det hon anser vara fel i samhället. Hon förklarar:
– Jag har erfarenheter som kvinna, och därför känns det naturligt för mig att ifrågasätta normer. Jag känner att jag är en kvinna på mitt eget sätt. Det är det jag vill visa, samt att jag trotsar vad folk tycker att en kvinna ska vara.
"Jag vill utmana hur folk tänker", berättar Anja Stridsman om sina alster.
Den 15 augusti anordnar Anja Stridsman en konstutställning med livemusik och "pop in-tatuering" i byrån Oh mys lokaler på Köpmanstorget i Luleå.
– Jag vill skapa ett kreativt sammanhang och det är något jag att jag tycker det är jobbigt att bo i Luleå, jag saknar sammanhang som jag vill existera i. När man inte mår bra någonstans måste man titta till sig själv – vad kan jag göra för att det ska bli bättre? Vad kan jag göra för att göra Luleå till en plats där jag vill leva?
"Jag vill skapa ett sammanhang för konstnärer, men också för konstintresserade som inte söker sig till de mer traditionella ställena", berättar Anja Stridsman om den kommande utställningen "Omställningen" som börjar den 15 augusti.
27 konstnärer kommer tillsammans presentera över 50 verk på temat "omställning".
– Det kan man tolka hur man vill, det är mycket förändringar i världen, utöver den gröna omställningen som är stor här. Det är ett relevant tema. Man kan också se den här utställningen som en omställningen att satsa på kulturen, berättar hon och avslutar:
– Jag hoppas att den kommer inspirera andra människor, att folk kommer vilja ha mer liknande saker och att fler vågar satsa på det. Så vi kan få fler kulturmöjligheter i Luleå.