"Det viktiga är trösten, värmen och att skönheten ska genomsyra musiken", berättar Luleåsonen Jonas Teglund om den nya skivan.
I april släpptes albumet "En tid att riva sönder", ett samarbete mellan Annika Norlin och Luleåsonen Jonas Teglund. Skivan beskrivs som "trösterik" och "varm" efter några jobbiga år, både privat och sett till världsläget, berättar de.
– När det händer mycket dåliga grejer samtidigt har jag en instinkt att inte vara kvar i det mörka. Jag hade en väldigt stark längtan efter musik som var lätt i anslaget utan att vara ytlig, säger Annika Norlin och fortsätter:
– Det är ett avstamp i mörkret men man väljer att se det vackra.
Jonas Teglund instämmer:
– Det viktiga är trösten, värmen och att skönheten ska genomsyra musiken, samtidigt som den förankrar det som är verkligt. Annika har skrivit texter som riktar sig till ljus och värme men som ändå handlar om sorgen och mörkret.
Har ni själva hittat någon tröst i skapandeprocessen?
– Ja, det har funnits en stor tröst. Trösten ligger i handlingen att rent praktiskt göra musik, spela, diskutera och umgås. Musiken är ett språk, man finner tröst medan man gör det, säger Jonas Teglund.
– Det är en sån otrolig blessing att jag har fått jobba med den och med Jonas under de här skräpåren. Den har redan fyllt ett stort syfte och varit superviktig för mig. Nu hoppas jag den att ska betyda något för någon annan.
"Vi träffades på en fest och började prata ganska ingående om vilken typ av musik man tycker om att lyssna på under en jobbig tid", säger de om hur samarbetet kom till.
Annika, du har beskrivit Luleå som ditt New York och Jonas du är född här. Finns Norrbotten, Luleå, med i skivan på något sätt?
– Luleå kommer alltid upp inuti som mitt inre landskap. Som exempel känns låten “Jag hänger kvar” som en sommarnatt i Luleå för mig, säger Jonas Teglund och berättar vidare:
– Den utspelar sig på en efterfest när man är på väg hem mitt i natten och man känner första känslan av höst i luften. Det är den bilden jag har i huvudet, jag har haft Luleå med mig när jag gjort musiken, säger Jonas Teglund.
11 maj kommer duon till Kulturens hus i Luleå.
Hur känns det att ta med albumet upp på livescenen?
– Vi har tjatat att vi ska få spela i Umeå och Luleå, vi är väldigt peppade på att vi ska få göra det. Det är ganska vanligt att man inte får spela norröver för att det är mycket krångligare och mer kostsamt, berättar Annika Norlin och fortsätter:
– Det är vårt subjektiva, det känns helt självklart.
Vad kan Luleåpubliken förvänta sig?
– Det blir en varm, trösterik och svängig konsert. Vi hoppas att den ska väcka tankar och känslor, säger Jonas Teglund.
Annika Norlin håller med:
– En plats där man får känna. Skivan handlar mycket om värme, tröst och sorg. Jag hoppas att man ska känna så.