När artister kommer till Norrbotten brukar de ofta klämma in artighetsfraser om hur fantastisk staden de ska besöka är. Men när Säkert! kommer till Kulturens hus på fredagen blir det något annat.
Annika Norlin kan inte sluta prata om Luleå.
– Den här gången sa jag specifikt att jag ville spela på Kulturens hus under turnén eftersom jag sjunger om det i en låt, säger hon.
"Dian Fossey" från succéskivan "Däggdjur" behandlar Norlins förlossning, "Låg i en pöl av svett och blod. Barnmorskan sa jag såg din spelning på Luleå Kulturhus".
– Det är en sjuk historia, det känns jättekonstigt att det ens är med i en låt eftersom det är så överpersonligt. Ingen annan kan relatera till det, säger Norlin.
– En så bisarr grej, att vara så oerhört långt ifrån sitt jobbliv i den sekunden och bli tillbakaskickad till det.
Med tanke på att residensstaden inte ens låter henne vara ifred vid barnafödsel är det kanske inte konstigt att samtalsämnet Luleå är svårtömt.
"Däggdjur" är invaderad av gästartister och de flesta kommer från landets norra delar, som Jakob Hellman. Men även Luleås Alina Björkén och Janinne Sandström Oja från Könsförrädare, "Sveriges bästa rockband" enligt Annika Norlin.
– Det kändes extremt mäktigt att de ville vara med. Jag vågade först inte fråga eftersom jag bara sett de på scenen och tyckte de var så coola.
Annika Norlin frågade gemensamma vännen Jonas Teglund om hon vågade höra av sig till sångarna.
– Kommer de, som är så coola, bara spotta i mitt ansikte om jag vill att de ska vara med på någon slags singersongwriterskiva?
För att knyta åt Luleåsäcken ännu hårdare har Annika Norlin sjungit på Luleåsonen Zackes senaste släpp.
– När jag fattade hur mycket jag tyckte om "Fattigkussen" hörde jag av mig till honom och sa "fan vilken bra skiva du har gjort". Lite senare hörde han av sig och frågade om jag ville göra en grej på "Rondellen" – som även var min favoritlåt på skivan. Extremt mäktigt att få kliva in och peta i en av sina favoriter.
På fredag gör hon det igen – petar (eller sjunger) i en av sina favoriter.
– Jag har en väldigt överromantiserad bild av Luleå efter att ha bott och pluggat i Kalix. Jag åkte in till Luleå en gång i veckan, en oas av möjligheter. Vi gick alltid och åt på Waldorf, sedan gick vi på stan där det var ett coolt gäng med "Rudie"-tröjor. Minns du det? Med de där drakarna på?
– Då fick man lite storstadsfläkt. Jag har samma känsla för Luleå som andra har för New York, jag tänker – här börjar livet.