Norlie & KKV är Kirunafestivalens stora vinnare tycker Melanie Åström.
I helgen ägde andra året av Kirunafestivalen i nya centrum rum. Barnsjukdomarna från förra årets premiär verkar ha åtgärdats och det finns en genomgående smidighet i samtliga programpunkter.
Sparbanken Nord-scenen breder väg för lokala drömmar och ger en scen till ungdomens och subkulturens röst. Tältet blir en hemmafest för musikintresserade och vittnar om arrangörernas genuina vilja att jobba för ett rikt kulturliv i Kiruna och Norrbotten.
Bäst är Norlie & KKV som nästintill ensamma får stå för kvalitén och framåtandan för årets bokningar. Det är proffsigt, röjjigt och så jävla bra. I den stunden är spelningen som bara en spelning på Kirunafestivalen kan vara. Men jag kan inte låta bli att undra: Är det verkligen så bra, eller känns det bara så på grund av den bristande nivån i övrigt?
Publiken höll inte måttet för att skapa nostalgisensation på Aquas spelning, menar Melanie Åström.
Carola bjöd på sin stora och välkända låtkatalog på Kirunafestivalen 2024.
Helgens största bokningar gick i nostalgins tecken i form av Carola och Aqua. Men publiksensationen uteblir. Kirunaborna vill hellre uppleva gamla hits i öltältet framför Kiruna Kickers och då fallerar hela idén med att boka schlagerdrottningar och 90-talets tuggummipop.
Årets upplaga lever på besökarnas minnen och griper febrilt efter nostalgikänslorna som en kompensation för allt som inte längre finns i nya centrum.
Kirunafestivalen har länge varit en trygg hand att hålla i när allt i staden förändras. Även om förändring ofta är bra och det finns ett oumbärligt kulturengagemang hos arrangörerna, känns det som att festivalens utveckling går åt fel håll. Samtidigt som den nya staden växer fram krymper Kirunafestivalen, både bokstavligt och bildligt. Den är numera bara en av Sveriges alla stadsfester och årets stora festhelg på hemmaplan för ortsborna och hemvändarna. Som gäst utifrån finns det lite, om ens något, kvar att hämta.
Återvändsgränder, trängsel och ett hackigt rörelsemönster. Festivalområdet saknar vyer och dynamik. När fyllan slår om från glad och peppig, till vinglandes med simmiga blickar så finns det ingenting som agerar som kontrast till det olustiga. Jag inser att mycket var förlåtet när det tidigare öppna området med ett naturligt flyt och med LKAB-scenens magnifika fond fanns.
Efter två år utan är det tydligare än någonsin att den tidigare unika platsen var en väsentlig del av Kirunafestivalens framgång. Nu låter missljuden högre, berusningen syns tydligare och lineupen känns tröttare. För att Kiruna ska fortsätta titulera sig som Norrbottens bästa festivalstad så behöver festivalen flyttas. Inte så långt som till Luleå, men några kilometer bort från det kantiga, platta och själlösa.
Norlie & KKV drog Kirunafestivalen 2024 bästa publik.
“Vi har gått vidare, det är två år sedan nu”, kanske du tänker. Men årets nostalgitema på artistlistan får mig att tro att även festivalen själv suger ur det sista av gamla meriter och längtar tillbaka till svunna tider. Och för att sluta drömma om gamla centrum behövs det breddas vyer med ett annat festivalområde och knäcka den tillhörande logistiska gåtan.
Jag tror på Kirunafestivalen. Jag tror att dess kompetenta och visionära arrangörer kommer hitta ett sätt att åter göra Kiruna till Norrbottens bästa festivalstad. Och jag hoppas att rätt muskler kavlar upp ärmarna och hjälper dem med det. Men i helgen önskar jag att jag hade varit på Saltofolk i Saltoluokta eller på Hooja i Luleå i stället.