Efter att ha synts i "På spåret" är det dags för nästa breda tv-program då Sara Parkman är gäst i "Jills veranda".
Den här nästan gått en månad sedan Sara Parkman uppträdde i Norrbotten senast, då hon hyllades av recensenten efter spelningen i Kiruna kyrka.
"Musikaliskt saknas ingenting" gick att läsa. En sanning med modifikation eftersom flera kollegor inte var på plats då. På lördag står hon med hela bandet på scenen, precis som hon gjorde första gången hon besökte Luleå.
Då uppträdde hon i bandet Kraa under en proggkväll på Ebeneser, nu är hon flerfaldigt prisad liveartist som tagit folkmusiken till nya öron.
Vad gör dig till en bra liveartist?
– Jag tar det på allvar, jag tycker att livekonserten är ett väldigt viktigt rum för människor att mötas i. Det ska man förbereda och inte skoja bort. Det är väldigt kul också, det är roligt och allvarligt på samma gång. Det är en chans för oss människor att mötas i musik och vara där tillsammans, berättar hon.
Hur tror du dina konserter upplevs?
– Det är ganska mycket närvaro, man får vara med – det brukar bli mycket allsång – det är på riktigt och ganska mycket kraft i det. Det händer saker i rummet som man inte alltid kan sätta fingret på vad det är för något
Sara Parkman och bandet Kraa i Luleå 2007.
Under hösten reste Sara Parkman till USA för att medverka i SVT-serien "Jills veranda" tillsammans med Jill Johnson och den 25 mars sänds avsnittet.
– Det var jätteroligt, jag har aldrig haft någon dröm om Nashville eller så. Men det var väldigt kul att komma dit och Jill var trevlig – det var kul.
Bättre än förväntat?
– Det var det absolut. Jag trodde att det skulle vara ytligt tv-tjofräs, men det var genuint kul och med fokus på musik
Sara Parkman släppte albumet "Eros agape philia" under hösten och gör sin andra konsert i Norrbotten på en månad.
Under förra säsongen av "På spåret" fick hon agera husband och allt fler människor känner igen musikern från Västernorrland på gatorna i Stockholm. Med sin medverkan i tv har hon tagit folkmusiken in i vardagsrummen.
Är det något du strävar efter?
– Jo, det man älskar vill man ju visa för fler människor för att de ska få upp ögonen för det. Jag tycker att folkmusik är så fantastisk musik och jag tycker att det fyller en viktig funktion i tider då fascistiska politiker försöker använda sig av tradition och folkkultur i sin propaganda. Vi kan prata om folkkultur och traditioner och att det kan se ut på många olika sätt, folkmusik är inte rasistiskt eller fascistiskt – det är människors kultur, säger Sara Parkman.
Känner du att du bidrar?
– Jo, på ett sätt. Jag tycker att jag har en typ av folkbildande ambition i det.