Sara Parkman
Och det blev en kväll som många besökare kommer att minnas, länge.
Att Kiruna som samhälle har ömsat skinn har knappast undgått någon. Inom loppet av ett år har hotell, butiker och restauranger stängt. Vissa har flyttat med centrumet. Andra har stått över och valt att avsluta sin resa. En del hänger fortfarande kvar.
Men än så länge står en av de mest utmärkande byggnaderna för samhället kvar – Gustaf Wickmans kyrka, som stod färdig 1912. En byggnad som nog hyllats ungefär lika mycket som kvällens artist, trots att hon är 77 år yngre.
På scen: Sara Parkman. Hon har lyfts som ett musikaliskt geni, fyllt mäktiga konsertlokaler och kallats den perfekta blandningen av "viking och Berghain". Det senare syftande på en legendarisk technoklubb i Berlin.
Det som mötte besökarna i Kiruna var dock varken viking eller Berghain. Den var Sara Parkman och Hampus Norén. Två musiker som hängt ihop som ler och långhalm och prisats för det. Trots det bjuds vi på en konsumentupplysning om att spelningen i Luleå i slutet av februari kommer vara med hela gänget, där synthar och trummor ingår.
Sara Parkman
Den här kvällen saknas dock inte "hela gänget" en sekund. Duon bjuder på en oerhört dynamisk upplevelse. Från lågmälda viskningar till att guida publiken in i ett universellt mässande och vidare till förlösning. Musikaliskt saknas ingenting.
Det enda som ligger Sara Parkman och Hampus Norén i fatet, när de står framför Prins Eugen:s altartavla, är att tekniken inte riktigt imponerar lika mycket som artisterna. Vi går miste av en del dynamik och nås inte riktigt av rösterna. Det är det enda som hade saknats för total hänryckning.