I trakterna av Puoltikasvaara, eller om det var Skaulo, såg jag i somras några kor skymta genom bilfönstret. En fridfull och ovanlig syn, men det gick så fort så det kan lika gärna ha varit en hägring som svepte förbi. Lantbrukarnas Riksförbund var i år nominerade till Svenska greenwashpriset för deras arbete med att få bort betande kor från sommarängarna. Norrland kanske inte blir någon lyxig adress alls för kor, om det blir så.
Inte kom jag iväg till Bokmässan i Göteborg det här året heller. I år hade man två teman; det ena var rymden, det andra Sápmi. En av de inbjudna författarna var Elin Anna Labba som debuterade med boken Herrarna satte oss hit, om tvångsförflyttningarna av samer under första halvan av 1900-talet. Om det fick vi inte lära oss något om i skolan, men som tur var har jag föräldrar som kunde berätta. Trots att de inte var drabbade visste de bättre än skolans nostalgiskt skimrande femtiotalsfilmer som inte alls visade verkligheten. Jag hoppas skolbarnen idag får lära sig mer om vår lokalhistoria än vad vi fick.
Och så var det det här med Svenska greenwashpriset som delades ut under Bokmässan, av organisationen Jordens Vänner. Förutom Lantbrukarnas Riksförbund var även LKAB en av de nominerade till det inte så smickrande priset. LKAB vann. "Greenwashad kolonialism" löd en av motiveringarna, och det låter inte så bra förstås. En grön omställning verkar inte bry sig om vilka förlorarna är, för sådana finns det alltid och i årets Sápmi-tema kom några av dem till tals. Gabna och Laevas samebyar fortsätter vara de som berörs mest av gruvbrytningen.
När jag kommer åkande söderifrån har Kirunas centrum fått en lite annan profil. Pekinghuset och Frälsningsarméns hus har fått sina platser vid de nya kvarteren. Snön som föll för några dagar sedan har tinat bort, kvällssolen strålar över hustaken. Så vackert, tänker jag, när jag svänger av mot Luossavaara och det gamla centrum. Där uppe ligger snön kvar med sitt vita täcke. Och det är klart, den gamla staden byggdes uppe på ett fjäll. Makalös utsikt mot Kebnekaisemassivet men också blåsigt.
Det är ändå inte så tokigt med det nya centrum. Det ligger lägre ner. Där syns marken med fläckar av grönt gräs och en sommar och höst som kanske inte gett upp. Inte riktigt ännu. Just ikväll känns Kiruna som rätt plats att bo på. Kanske Sveriges lyxigaste adress inte alls ska stavas Norrland utan Norrbotten. Ja, jag tror faktiskt det.