Insändare: Utarmning av offentlig vård har pågått länge

I ett par artiklar i NSD den 25 september och 18 oktober skyller ordförande för regionstyrelsen Anders Öberg det kärva ekonomiska läget och de ökade kostnaderna för hyrpersonal på den förra politiska styrningen.
Sanningen är den att utarmningen av den offentliga vården skett under en betydligt längre tid än så. 
Ansvaret ligger nog snarare hos SKR (dåvarande SKL) tillsammans med svaga fackförbund och okunnig politisk styrning där Anders eget parti haft majoritet den mesta tiden. 
En styrning som verkar lägga större vikt vid politiskt käbbel än viljan att skapa en trygg och bra offentlig sjukvård.

När Anders Öberg upprepade gånger förklarar regionens sk storsatsning på att göra regionen till attraktiv arbetsgivare genom att fördubbla OB tillägget vill man bara ta sig för pannan.
Har karln helt tappat fotfästet ?
Vidare fortsätter han: "Budskapet är tydligt. De som jobbar i stafett ska få en tuffare arbetssituation. Jobbar du som hyrpersonal i Region Norrbotten, kommer vi kräva mer av dig jämfört med vår egen personal."
Men snälla Anders, i decennier har regionen tillåtit stafettläkare plundra vår gemensamma budget och det finns väl ingen anledning att tro att Anders hot nu gäller dessa utan ensidigt riktas mot sjuksköterskor, eller ?
För övrigt kan man undra hur han tänker sig införandet av högre krav på hyrpersonal än på vår egen personal. Går det ens att tillämpa ?
Nej, naturligtvis inte. Det är bara en i raden av okunniga, populistiska uttalande. 

Den förra regionstyrelsen visade sig vara bättre förvaltare av den offentliga sjukvården genom införandet av ett ensidigt arbetsgivaravtal vilket innebar att glesa ut helgtjänstgöring till två helger av fem.
En betydligt bättre satsning än fördubbling av OB men som nu rivits upp av S. 
Underbetyg för den sittande regionstyrelsen som väl ändå bör vara den ideologi som värnar om den offentliga vården istället för som den förra vilkens ideologi snarare vill bana väg för avreglering.

Allt talar för att förstatliga den offentliga sjukvården så fort som möjligt för att rädda de spillror som trots allt finns kvar.
Centralisera och kompetenssäkra beslutsnivåerna innan det är försent.