”Ta, och vinn, alla konflikter”
Detta är ledord för en metod med syftet att stävja oordning, i skolor. Metoden har emellertid mött motstånd från både föräldra- och lärarhåll och tillämpas av den anledningen i liten omfattning.
Två insändare i onsdagens NSD berör problemet med stök och oordning.
Vari ligger problemet med metoden? Vad innebär det att en lärare vunnit en konflikt, där ett verktyg varit fasthållning? I bästa fall dämpas konfliktyttringarna för stunden, men attityden att lärarens ord inte betyder någonting förblir oförändrad.
Oftast får attityden i fråga anses orsakas av brister i emotionella kunskaper. Dessa brister leder ofta till konflikter och utgör också ett hinder för det intellektuella lärandet. Forskning visar tydligt detta samband.
Lösningar på längre sikt måste vara att skola och förskola ges ansvaret att ge alla barn social och emotionell träning. Barn behöver från tidig ålder få lära sig vad impulskontroll är. I ett vuxenansvar måste ingå att ge barn och ungdomar handledning i socialt och emotionellt lärande. Då detta så tydligt brister måste skola och förskola ges denna uppgift i form av ett skolämne, benämnt livskunskap eller emotik eller emotionell träning. Ett förhållningssätt, som skiljer sig kraftigt från ”Ta, och vinn, alla konflikter” – tanken.
Problemet med stök i skolan löses knappast med några av konsulter påkomna metoder innebärande att handgripligen föra stökig elev ut ur klassrummet och att vinna konflikten. Problemet kräver långsiktiga lösningar. En sådan är att införa ämnet Livskunskap på skolschemat; ett ämne som lär ut impulskontroll och som inte bara förebygger stök utan också förbättrar det intellektuella lärandet.