Jag har skrivit en insändare med rubriken ”Sverige riskerar bli världens första fossilfria u-land" (NSD 21 september). Insändaren publicerades i både NK och NSD och har kritiserats av Bertil Bartholdson i en insändare med rubriken ”Vi behöver öka takten rejält”. I hans insändare används ord som vetenskapsförnekelse, konspirationsteorier och klimatförnekelse. Det får stå för honom.
Sverige har haft ett av världens bästa energisystem vilket varit av avgörande betydelse för landets välstånd. Med argumentet att världen står inför en akut klimatkris har systemet nedmonterats utan någon som helst konsekvensanalys.
En storskalig utbyggnad av vindkraft avses ersätta bortfallet av elproduktion. Vindkraften är en icke planerbar kraftkälla som i ett livscykelperspektiv, enligt Vattenfall, producerar drygt 12 gram koldioxid (CO2) per kWh att jämföra med kärnkraftens 2,5 gram och vattenkraftens 4 gram. Vindkraften producerar alltså fyra till fem gånger mer koldioxid än kärnkraften.
Konsekvenserna av den förda energipolitiken är för landet förödande och riskerar att slå ut stora delar av vårt näringsliv och ruinera människor på grund av orimligt höga elräkningar. Vindkraften förstör dessutom landskapsbild och livsmiljö och gör stora delar av landet obeboeliga.
Ökat folkligt motstånd mot vindkraften gör att stora utbyggnader nu planeras till havs. I exempelvis Luleå och Kalix skärgård finns planer på stora vindkraftparker vilket vore förödande för skärgårdsmiljön.
Sveriges utsläpp av livets gas, koldioxid, är i ett globalt perspektiv helt försumbara cirka 0,25 promille. Nu har verkligheten kommit i kapp den förljugna och orealistiska politik som förts, en politik fylld av motsättningar och omöjligheter som varit synnerligen destruktiv och förstört ett välfungerande energisystem. De skador systemet åsamkats kommer sannolikt att ta minst tio år att reparera.
Under 1950-talet blev klimatet långsamt kallare. Perioden 1940-1970 uppvisade en global negativ temperaturtrend. När den globala temperaturen började stiga på 1980-talet minskade snabbt tron på avkylning och forskarna blev övertygade om att jorden skulle bli varmare.
Den så kallade Stockholmskonferensen 1972 med mottot ”Only one Earth” kan ses som startskottet för de larm som nu pågått i 50 år. Media med statstelevisionen i spetsen har ägnat sig åt att hjärntvätta befolkningen med absurda hot som ”Jorden kommer att brinna upp om 10 år”, tipping point, klimatnödläge och klimatomställning krävs har ideligen basunerats ut. Även barn och ungdomar har på ett extremt cyniskt sätt förts fram för att förstärka larmen.
Måtte vuxenvärlden besinna sig och ge vår uppväxande generation en mer nyanserad bild nu av hur klimatet, sedan planeten bildades, växlat mellan varma och kalla perioder och att detta kommer att fortgå. Människan får helt enkelt anpassa sig till de förändringar som sker. Att tro att det skall vara möjligt att ändra på klimatet är självfallet en utopi och orealistiskt.
Enighet råder om att jorden blivit varmare. Någon enighet tycks däremot inte finnas om att det är koldioxid som driver uppvärmningen och hur stor människans påverkan är.
Energikrisen har orsakats av någon sorts mix av önsketänkande, inkompetens och fanatism. De framtida enorma elbehoven kan bara lösas med stabil baskraft som kärnkraft. Förhoppningsvis får nu förnuftet råda och den massiva utbyggnaden av ej planerbar landskaps- och livsmiljöförstörande vindkraft omprövas. Det kan väl inte vara meningen att stora delar av Sverige skall bli obeboeliga på grund av vindkraftparker?