Via rören från SSAB:s anläggningar kommer restgasen till Lulekrafts anläggning.
– Gaserna kommer via de där rören. Det mindre röret är från koksverket.
Vi står vid Lulekraft i hjärtat av Luleås hyllade fjärrvärme, med SSAB:s anläggningar i bakgrunden.
I gasklockan samlas överskottsgaser från koksverk, stålverk och masugn. Via stålrör på 4-5 meters höjd förs de över till Lulekrafts värmeverk, där de förbränns.
Det talas om en grön omställning för Luleå och norra Sverige, men faktum är att den nuvarande verksamheten är nog så hållbar. Förutom att gaserna producerar 90 procent av Luleås fjärrvärme gör de även SSAB:s anläggning självförsörjande på el.
I anslutning till fjärrvärmeverket och den gamla oljepannan finns även det nybyggda, rostbruna energilagret, i folkmun termosen. Den sväljer 30 000 kubikmeter vatten, vilket är dubbelt så mycket som finns i nätet som helhet.
– Vi försöker att producera så effektivt som möjligt och lagret är en fantastisk tillgång. Om det är höga elpriser så producerar vi el. Låga elpriser eller kalla dagar så är det prio på ånga som blir värme.
Det säger Magnus Johansson, chef för värme och kyla på det kommunala bolaget Luleå energi, som ansvarar för Luleås fjärrvärme och tillsammans med SSAB äger bolaget Lulekraft.
Energilagret och värmeverket i Aronstorp på Svartön syns väl på det här fotografiet, som hänger i Lulekrafts lokaler.
Han berättar om de reservanläggningar som stöttar upp när köldknäppar drabbar staden; pelletspannor på Bergnäset och i Råneå, elpannor och oljepannor på Porsön och i Gammelstad, samt de ursprungliga gas- och oljepannorna intill Lulekraft.
– Produktionen från SSAB:s gaser räcker ned till minus tio ungefär. Kallare än så, då behöver vi koppla på fler anläggningar.
Magnus Johansson berättar också om pelletsproduktionen som Luleå energi bedriver i samverkan med SCA i bolaget Bioenergi, och om planerna på att bygga ut fjärrvärmenätet, som i dag är koncentrerat runt stadskärnan med omgivningar.
Här ses hur Luleås fjärrvärmepris utvecklats över tid. Det ligger en bra bit under snittpriset för riket.
Sunderby sjukhus, Bergnäset och Porsön är bortre gränser. Vilket betyder att exempelvis Hällbacken/Dalbo, Rutvik och Gäddvik är utanför nätet.
– Jag tror att vi har Sveriges mest utbyggda nät. Det kommer att tillkomma ytterligare områden och förtätning inom staden. Vi pratar också om en möjlig sammankoppling med Boden. Men fjärrvärmens natur är att vara tätortnära. Det finns en bortre gräns för när det är effektivare med andra värmekällor, exempelvis bergvärme, säger Magnus Johansson.
Allt som allt utgör detta ett av Luleås trumfkort för att vara en attraktiv stad. Luleås fjärrvärme är driftsäker och har över tid tillhört Sveriges billigaste. Sedan 2007 har priset stigit från 40 öre/kwh till 65 öre/kWh, men snittpriset i riket ligger runt 1 kr/kWh. Många kommuner har dubbelt så dyr fjärrvärme som Luleå, eftersom de inte har restenergier att tillgå.
Masugnen på SSAB ska stängas 2030. Då börjar en ny tid för Luleås fjärrvärme.
Så här ska SSAB:s nya stålverk i Luleå se ut.
När ståljätten SSAB år 2030 ska ställa om till fossilfri stålproduktion släcks masugnen. Frågan är då hur Luleås fjärrvärme ska produceras, och hur priset ska kunna hållas nere.
Utmaningarna kan samlas under några rubriker.
1. Vilka källor finns?
Luleå energi har en avsiktsförklaring med SSAB om att utnyttja restvärme från den framtida eldrivna ljusbågsugnen samt från tillverkning av biokol, något som behövs i stålprocessen. SSAB kan i dag inte svara på hur stor del av dagens produktion som de nya källorna motsvarar, men helt klart är det mindre.
Det är de bekräftade restenergierna.
En av anläggningarna vid LKAB:s industripark ska producera svavelsyra, som kan bli en pusselbit i Luleås framtida fjärrvärmeproduktion.
Fler källor måste alltså till, och helst på Svartön, nära Lulekraft eftersom det är mest energieffektivt.
Där ska LKAB bygga en industripark för att förädla gruvavfall. Gruvjätten ska producera svavelsyra, vilket ger rester i form av värme och ånga. Det som LKAB inte själv behöver är man villig att sälja vidare. Hur mycket är oklart och beror på hur stor tillverkningen blir, men LKAB har bedömt att det inte handlar om mängder som går att jämföra med det som kommer från SSAB i dag.
Luleå energi och LKAB har inlett ett samarbete för att hitta lösningar kopplade till industriparken.
Luleå energi räknar med att det behövs ännu fler källor. Den spanska konstgödseltillverkaren Fertiberia, som vill bygga en fabrik på Hertsöfältet, och tyska energijätten Uniper, som vill skapa en vätgashub, har nämnts som möjliga alternativ.
Elbristen är en faktor som kan påverka vilka industriplaner som kan bli verklighet.
2. När kan industrierna vara i drift?
SSAB och LKAB är båda inne i tillståndsprocessen och räknar med att ha produktion igång senast 2030, vilket tajmar väl med omläggningen av ståltillverkningen.
Uniper är däremot långt borta. Tyskarna saknar löfte om el och tillståndsprocessen blir sannolikt tidskrävande. Att planerna ska gå i lås till 2030 är knappt ens teoretiskt möjligt i dag. För Fertiberia gäller att Luleåfabriken inte är någon faktor när det gäller större mängder restenergi, eftersom vätgasproduktionen ska ske i Vuollerim.
Ett värsta scenario för Luleå energi är om man investerar i anläggningar som i framtiden blir onödiga på grund av nya lösningar, uppger Magnus Johansson.
– Vad vi gör om industrisatsningarna inte blir av vill jag inte spekulera i. Men vi står inte och faller med varken Fertiberia eller Uniper. Vi vet att det är fler företag som har planer och när de blir konkreta hoppas vi få till tajmingen med samarbeten, säger Magnus Johansson.
3. Riskerar Luleås billiga fjärrvärme en chockhöjning?
Vid ett scenario där restenergier och värme från industrier minskar tvingas Luleå energi köpa in betydligt större mängder bioolja och biopellets, vilket skulle öka kostnaderna för produktionen.
En sådan utveckling skulle också tvinga fram investeringar i nya anläggningar.
Luleås fjärrvärmenät kommer att byggas ut, men det begränsas till stadsnära områden.
Detta scenario skulle innebära en risk att Luleåbornas billiga fjärrvärme helt plötsligt blir mycket dyrare.
– Det är för tidigt att spekulera kring priset. Vi ganska trygg i att vi kan hitta samarbeten med industrier och utnyttja restenergier. Då kommer Luleå ha en konkurrenskraftig produkt. Det är fullt realistiskt, säger Magnus Johansson.
4. Effektivare energiförbrukning.
Han lyfter fram ytterligare en faktor som måste vägas in i framtidsekvationen. Nämligen att Luleå energi på bred front jobbar mot sina kunder för hjälpa dem att effektivisera sin förbrukning av fjärrvärme.
Restgaserna från SSAB förbränns i Lulekrafts värmeverk. En lösning som gett Luleå en av Sveriges billigaste fjärrvärme.
Luleå energi och Lulekraft jobbar med sina egna anläggningar för att förbereda sig inför omställningen när masugnen stänger, berättar Magnus Johansson.
– Vi jobbar varenda dag med olika sätt som vi kan hushålla med våra resurser på. Dels mot större kunder, men också med våra egna system och anläggningar, som vi vill hålla i så bra skick som möjligt.
Vad händer med Lulekraft i framtiden? Är det ett alternativ att fler bolag blir delägare?
– Så kan det bli, men det vet vi ingenting om i dag.
Hur ser ert "värsta scenario" ut?
– Det är i sådana fall om vi investerat i sådant som sedan inte behövs. Det kan bli onödigt kostsamt, säger Magnus Johansson.
"Energilagret är en fantastisk tillgång", säger Magnus Johansson.