Fjärrvärmen i Luleå tillverkas av Lulekraft, av de restgaser som kommer från SSAB:s masugn.
– Vi kommer ha kapacitet att producera mer svavelsyra än det egna behovet är initialt, säger Pär Jonsén, teknik- och affärsutvecklingschef vid affärsområde specialprodukter vid LKAB.
Luleås fjärrvärme produceras i dag av restgaser från LKAB:s masugn. Men SSAB ska ställa om sin stålproduktion till fossilfri med början 2028. Två år senare ska masugnen vara stängd, enligt ståljättens tidsplan.
Då måste kommunen ha alternativ för att kunna fortsätta leverera det som under många år varit en av Sveriges billigaste fjärrvärme till Luleåborna.
Den enda konkreta källa till fjärrvärme som hittills framkommit är restvärme från SSAB:s framtida ljusbågsugn. I svävande ordalag har nämnts att fjärrvärmen ska komma från flera olika håll, exempelvis LKAB:s industripark och gödseltillverkaren Fertiberia, vars projekt med Nordion energi och Lantmännen heter Power2earth.
Nu berättar LKAB mer konkret om hur produktionen i industriparken på Svartön kan bli en pusselbit i Luleås fjärrvärme.
Billig fjärrvärme har varit ett trumfkort för Luleå kommun, som kommit bostadsägare till gagn. Det finns fortfarande flera frågetecken för hur den ska lösas i framtiden.
LKAB:s affärsidé är att bland annat att producera fosfor och sällsynta jordartsmetaller ur gruvavfall. För detta behövs svavelsyra, och den produktionen genererar stora mängder energi i form av värme och ånga.
Detta ska LKAB använda till att producera fosfor, samt för att producera el, något som minskar energiinköpen.
Men lösningen kan även innebära att LKAB kan sälja och leverera överskottsenergi till Luleåbornas fjärrvärme, förutsatt att ett avtal med Luleå energi träffas.
Hur mycket och hur stor del av Luleås totala fjärrvärmebehov det utgör är ännu oklart.
– Det beror på två saker. Hur mycket svavelsyra vi gör och hur mycket värme vi själva behöver. Men vi kan producera mer än vi själva behöver. Det finns andra anläggningar som också behöver svavelsyra, exempelvis Power2earth och Talga, säger David Högnelid, strategichef vid affärsområde specialprodukter.
David Högnelid, strategichef affärsområde specialprodukter LKAB.
Klart är det handlar om högvärdig värme som är lämplig för fjärrvärme. Klart är också att det behövs ännu fler källor för att täcka Luleås fjärrvärmebehov än SSAB:s ljusbågsugn och LKAB:s svavelsyretillverkning.
Finns det fler verksamheter i er industripark som kan bidra?
– Om vi gör egen vätgas på plats, vilket vi planerar, så kan det också bli ett bidrag, säger David Högnelid.
En detalj är att LKAB bytt produktionsmetod av svavelsyra. Tidigare har LKAB och Boliden utrett möjligheten att använda pyrit, gruvavfall från Aitik, men ökade kostnader har gjort att projektet lagts på is tills vidare.
När masugnen rivs kommer SSAB:s nya stålverk i Luleå att se ut så här. Det innebär att den stora källan till Luleås fjärrvärme försvinner. En liten del kan komma från ljusbågsugnen, som ingår i det integrerade stålverket.
Det innebär att LKAB ska använda sig av den konventionella lösningen, att producera svavelsyra baserat på elementärt svavel.
─ Vi förlorar tillgången till den lokala källan och möjligheten att återvinna Bolidens gruvavfall. Men förutom att vara finansiellt hållbar, medför vår nya lösning även förbättrad klimat, miljö- och energieffektivitet. Produktionen av svavelsyra med elementärt svavel genererar liknande eller lägre koldioxidutsläpp, samt att deponi och utsläpp till vatten som härrörde från hanteringen av pyrit undviks, säger Pär Jonsén.
Den tekniska förändringen innebär ändringar i LKAB:s ansökan om miljötillstånd, vilket innebär att kompletterande samråd ska hållas innan en uppdaterad ansökan lämnas i slutet av 2024.
– Vårt fönster för att starta produktionen är 2028–2030. När vi väl har allting på plats blir det en snabb upprampning mot full effekt, säger David Högnelid.