I år är det 75 år sedan de nazityska koncentrations- och förintelselägren befriades och andra världskriget avslutades. Intresset för Förintelsen fortsätter öka, forskningen tar nya steg och i dag vet vi mer om den nazityska terrorregimen. Ständigt tillkommer ny litteratur, filmer och andra kulturella uttryck i ämnet. Samtidigt arbetar svenska regeringen med att skapa ett Förintelsemuseum och nästa höst planeras en konferens om Förintelsen i Malmö.
Men vad vet vi i dag om Sveriges agerande under krigsåren? Att landet hamnade i situationer som medförde en nationell undfallenhet gentemot Nazityskland. Ja. Men det fanns inte bara ett Sverige. Det gjordes olika vägval av politiska partier, ideella organisationer, företag och privatpersoner.
Samlingsregeringen som styrde landet under krigsåren valde till exempel att ta till antidemokratiska medel för att undvika konflikter med krigförande parter. Medborgare frihetsberövades och internerades i arbetsläger, klassade som statsfientliga på grund av sin politiska tillhörighet. Samma regering förespråkade censur, konfiskerade och belade vissa tidningar med transportförbud för att hindra att kritiska artiklar om Nazityskland nådde svenska läsare.
Vi har mycket att lära av historien i arbetet med att värna demokratin i dag. Vi blir åter påverkade av åsiktsstyrda och alternativa fakta, där sanning och fakta inte är något självklart. I en tid då tillrättalagda delar av historien används som ett sätt att befästa egna maktpositioner och splittra grupper. Periodvis får antidemokratiska krafter luft under vingarna, trots tidigare generationers uttalade erfarenheter och belagda historiska fakta om vad dessa rörelser är kapabla till.[1] För att motverka dessa krafter i dag är det därför viktigt att lyfta fram och berätta om Sveriges agerande och relationerna till Nazityskland.
I detta sammanhang utgör lokalhistorisk forskning en viktig del. Men det är inget lätt arbete att gräva fram glömda och kontroversiella berättelser. Det kräver resurser, tid och tålamod. Ibland finns också en ovillighet att lyfta fram händelser i ljuset. Få är exempelvis villiga att bidra med uppgifter om en släkting som var nazisympatisör. Det är heller inget ofarligt. Antidemokratiska element tar ofta tillfället i akt, misstänkliggör och motarbetar. När en utställning om nazism och motstånd öppnade i Norrköping tidigare i år blev det lokala museet utsatt för hat och hot, en antisemitisk attack genomfördes och entrédörren förseddes med rakblad.
Lokala initiativ skapar även stora mervärden. Utöver frambringandet av historiska fakta per se, öppnar lokalhistoriska satsningar upp för samverkan med lokala institutioner och aktörer, vilket ger oss alla en större möjlighet att nå ut till barn och unga, i våra gemensamma försök att värna demokratin och exempelvis hålla minnet av Förintelsen vid liv.
Varken samlingsregeringen eller underställda myndighetshandläggare valde att bistå judiska flyktingar under 1930-talet och de första krigsåren. Gränserna var stängda. Först senare, när våra norska och danska bröder drabbades valde regeringen att lätta på restriktionerna och erbjuda både norska och danska judar en fristad i Sverige. För många, som för Sonja Remann och hennes familj, var det då redan för sent.
För att arbetet mot de antidemokratiska krafterna i samhället ska bli effektivt är vi övertygade om att vi behöver öka kunskaperna om Sveriges relation till Förintelsen. Förstå vad historien kan lära oss. Vi måste också sätta oss in i hur situationen såg ut på lokalplanet och lyfta fram berättelser från flera platser. Att skildra småstadens och landsbygdens drivkrafter kan ge oss viktiga pusselbitar och öka förståelsen för hur vi bäst arbetar för att värna demokratin, både på ett nationellt och lokalt plan.
[1] Inför riksdagsvalet 2018 var nazisternas (NMR) aktiviteter stor, gick inte så bra för dem, därefter har aktiviteten på lokal nivå minskat. Enligt EXPO:s och CATS/FHS senaste rapporter. Men om de bidar sin tid eller inte är svårt att säga. NMR fortsätter försöka öka sitt inflytande, sin geografiska spridning, i sociala medier och internationellt.