På ledarplats lördagen den 18 mars insinuerar NSD:s politiske chefredaktör Olov Abrahamsson att det skulle vara samebyarnas fel att avverkningsnivåerna i skogen här i Norrbotten behöver sänkas med 45 procent jämfört med liggande avverkningsberäkning. Abrahamssons insikt har sin upprinnelse i ett pressmeddelande den 9 januari från Sveaskog. I detta meddelande skriver bolaget att skälet till minskade avverkningsnivåer är att ”Samplaneringsprocesserna i Norrbotten har dock inte fallit ut som planerat”. Samråd med samebyarna är reglerat i Skogsvårdslagen. Samplanering heter den form av utvecklade samråd mellan Sveaskog och samiskt hävdvunnen renskötsel som FSC-certifiering innebär. Av pressmeddelandet framgår vidare:” Vår grundinställning är att behandla alla samebyar likvärdigt utifrån samma kriterier och vi välkomnar en konstruktiv och god dialog på lika villkor med samtliga samebyar”. Hur kan det då ha gått så snett?
Vid ett möte med Sveaskogs företrädare som Naturskyddsföreningens Skogsnätverk i Norrbotten deltog i under år 2022 redovisades att Sveaskog under lång tid har avverkat så hårt, att det inom Gällivare-Kirunadistriktet är helt slut på avverkningsmogen skog, vilka inte är kontinuitetsskogar eller rena naturskogar. Inom Pajaladistriktet uppgavs det bara vara 8 år kvar innan alla andra skogar också är slut. I landet som helhet har över 60 procent av den produktiva skogsmarken kalhuggits sedan 1960-talet. Konsekvensen är att huvuddelen av landets skogsmark idag är bevuxen med träd som inte är avverkningsmogna.
Naturskyddsföreningen välkomnar minskade avverkningsnivåer, då läget både för klimatet och den biologiska mångfalden är akut. Detta framgick än en gång av FN:s klimatpanels senaste sammanställning om vad vetenskapen säger om klimatförändringarna. Sveaskogs eget överutnyttjande skall inte användas till att skuldbelägga hårt pressade samebyar. De är helt beroende av skogsmark för att kunna bedriva traditionell naturbetesbaserad renskötsel. Marker som Samebyarna har rätt till att bruka både av urminnes hävd och enligt Rennäringslagen samt Urfolkskonventionen.
Sveaskog bidrar tyvärr, tvärtemot den avsedda goda viljan som redovisas i pressmeddelandet, till en ökad polarisering. Det är inte samebyarnas fel att Sveaskog tvingas minska avverkningsnivåerna utan självförvållat. Påverkan på skogsnäringen som helhet skall inte Sveaskog skylla på något annat än ett tillämpat icke hållbart sätt att nyttja skogsråvaran. Detta börjar de flesta forskare numer också vara överens om.
Beklagligt är därför att Olov Abrahamsson inte har grävt lite djupare utan lite förtäckt går vidare med och förstärker anklagelserna mot samebyarna och ”…ungefär 1000 yrkesverksamma renskötare i hela riket”.
För Naturskyddsföreningen i Norrbotten