Sveaskog har nått skogsvägens slut och där finns bara kalhyggen och ungskogar. De har varje år avverkat cirka 900 000 kubikmeter i Norrbotten. De har nu aviserat en minskning med 45 procent, vilket innebär cirka 400 000 kubikmeter.
För att gemene man ska första magnituden av det inträffade, så är det 10 000 lastbilar med tre paket. Sågverk och massaindustrier ställs inför oerhörda problem. Sågarna i skogens hjärta i Tärendö och Teurajärvi kommer märkligt nog, att drabbas hårdast. Jägare och glesbygdsbor har i många år påpekat, att 80-årig skog och äldre är i stort sett borta. Ansvariga på Sveaskog har försökt lugna oroliga att vi har mer skog än någonsin. Pyttsan säger glesbygdsborna, inte kubikmässigt, de måste mena antalet träd och de har räknat in plantorna. Att det saknas skog i ålder för slutavverkning vill Sveaskogs ledning inte vidkännas. Istället försöker man dölja den reella orsaken till den gigantiska neddragningen och skyller på samerna att de inte är överens i samrådet med dem. Påståendet är befängt. Samråd innebär, när, var och hur det ska avverkas. Volymerna är en annan sak.
Hur har det kunnat bli så här? Största knäcken fick skogen på 90-talet när Assidomän gick in på börsen. En gigantisk skövling av grov skog tog fart för att tillfredsställa aktieägarna. Efter åtta år insåg man att skogsbruk inte är de snabba klippens näring och lämnade börsen. Kantzoner och det som tidigare lämnats har numer huggits ner, nästan desperat. Sveaskogs lednings har förblindats av hunger att visa goda resultat. Vilket har gjort att de fallit offer för regeringars och industrins rop på mer virke. Det långsiktiga skogsbrukets kunskap har lagts i malpåse av ansvariga.
I det traditionella skogsbruksområdet i Norrbotten finns det bara ungskog på Sveaskogs domäner. Privata skogsbruket har det bättre ställt men har inte kapacitet att fylla hålrummet efter Sveaskogs härjningar. I gallringar utfaller klentimmer och massaved men volymerna krymper. Klentimmersågare bör kunna få sin råvara. Hotet är att massabruken i brist på råvara börjar använda klentimmer. Följaktligen visar virkesmätarnas statistik att dimensionen på grovtimmer vid sågverken har en nedåtgående trend.
Som extra sten på bördan finns faran österifrån. Det är inte Putin, gudskelov. De finska skogsägarna bygger en massafabrik i Kemi som sväljer, 7,6 miljoner kubik virkesråvara. De räknar med att köpa en miljon kubik i Sverige, främst i Tornedalen. Billerud i Kalix förbrukar 1,7 miljoner kubik. Huggsexan liknar Davids kamp mot Goliat, en klen tröst är att David segrade i bibeln. Skogsägarna kan hamna i guldsits. Visst kan vi få några års respit genom att hugga ut den fjällnära skogen men det är bara en frist på några år. Är det värt det?
Skogen har sin livscykel det kan varken regering, riksdag eller näringsliv göra något åt. 20 – 30 år tar det för virkessvackan att hela sig själv.
Under tiden sätter jag mig på stubben och funderar. Är min verklighetsbeskrivning galen eller är jag en dysterkvist?