Bara nedväxt kan rädda oss – en kontrollerad anpassning till jordens naturliga gränser (som idag överskrids med råge). I början av april har Sverige förbrukat sin andel av jordens resurser. Resterande månader stjäl vi av kommande generationer som om vi hade 4 jordklot.
Idag finns en naiv farlig övertro, bland annat hos illa förtäckta lobbyister för fossil- och kärnkraftsindustrin, på att teknologiska lösningar ska rädda oss – ett exempel ur mängden är artificiell CO2-infångning, som i realiteten inte kan binda en bråkdel av de miljarder ton per år som skulle krävas.
Rapporten ”Limits to Growth”, baserad på flera simuleringsscenarier vid MIT 1972, kritiserades hårt redan från början av industriledare och ekonomer, trots att dess mest pessimistiska scenario, ”Business as usual” – där en global kollaps sker runt 2050 som följd av allt högre ekologiskt tryck under första halvan av 2000-talet (precis vad vi ser idag) – visat sig stämma skrämmande väl med världens verkliga utveckling sedan dess. Drömmen om att ”ny teknologi” skulle kunna frälsa oss finns också som ett simuleringsscenario, ”Comprehensive technology”, men förlänger bara fristen med några år samtidigt som kollapsen blir än värre när den väl kommer. ”Industrins gröna omställning” – näringslivets och politikers nya favoritfloskel – kommer alltså inte att rädda oss.
Nedväxt finns också med som ett simuleringsscenario (”Stabilized Earth”), det enda av alla 12 som inte leder till någon kollaps, men stämmer tyvärr inte med världens faktiska utveckling.
Det är galet att tro att det som försatt oss i dagens kris – okontrollerad teknologisk ”utveckling” och exploatering driven av otyglad, alltmer ojämlik, galopperade tok-kapitalism – ska kunna rädda oss: Om du sitter på en gren som du är på väg att såga av och marken under brinner är lösningen inte att byta till en bättre såg – det är att sluta såga. Och inte skicka ekonomer för att släcka branden (varför inte ”brandmän”? – med kunskap om hur naturen faktiskt fungerar).
Det är tragiskt att världen, och Sverige, idag i praktiken styrs uteslutande av ekonomer och ekonomiska hänsyn. Ekonomi är ingen naturvetenskap utan bara ett mänskligt påhitt. (”Nobelpriset” i ekonomi finns inte, det är ett pris instiftat av Riksbanken för att fira sitt eget 300-årsjubileum 1968 ”till Alfred Nobels minne”.) Däremot finns rent fysikaliska gränser för ekonomin som ekonomer inte verkar förstå. Sett från rymden syns tydligt att jordklotet är ett ganska litet, isolerat och sårbart rymdskepp – sedan kan vissa ekonomer felaktigt yra om ”decoupling” av ekonomin från de verkliga och strikt begränsade tillgångarna bäst de vill. Även ren ”information” har fysikaliska gränser. Precis som den exponentiella tillväxten av bakterier i en laboratorieskål dör då näring och utrymme tar slut finns det oförhandlingsbara gränser för ”tillväxt” även på jorden. Och likt virus/bakterier skulle en snabbspolning av mänsklighetens senaste sekler visa hur vi och vår ekonomi från början växer långsamt, men exponentiellt, och idag är på god väg att förstöra livsbetingelserna på hela planeten – åtminstone för människan själv. Råttor och kackerlackor brukar klara sig.
Naturen bryr sig inte ett dugg om våra ekonomiska kalkyler när den bestämmer sig för hur den ska utrota mänskligheten. Ekonomisk tillväxt skulle från början hjälpa människan, till exempel lyftas ur fattigdom. Men idag har mänskligheten istället blivit slav under den heliga tillväxten – ett självändamål, ett monster man helt tappat kontrollen över. Begreppet BNP[1] uppfanns 1934 av Simon Kuznets, men han varnade själv för att använda ett så grovt förenklat begrepp som något sorts naivt siffermått på välfärd i en extremt komplex värld.
I en ursprungscivilisation tänkte man på hur minst 7 generationer framåt skulle påverkas innan viktiga beslut togs. Som kontrast har politiker istället ett tidsperspektiv på 4 år (nästa val) och industrin/näringslivet/aktieägarna 3 månader (nästa kvartalsrapport). Vad har vi till exempel för moralisk rättighet att just idag omvandla den lilla mängd uran som finns på jorden till ”evigt” extremt farligt avfall – en hantering farlig i alla led – för bara några få årtiondens elproduktion för vår generations ”tillväxt”? Ungefär lika liten som vi hade att under drygt 100 år förbränna en stor del av planetens fossila energi, som tagit 100-tals miljoner år att skapas, och vars tidigare bundna kol nu hamnat i atmosfären som koldioxid och rubbat klimatet. Den förnybara energin är potentiellt så mycket större i omfattning (och även mycket billigare) att de flesta som är ”för” kärnkraft knappast kan ha en aning om hur den fungerar, dess begränsningar och reella faror.
Förebilder som Greta Thunberg försöker inte bara rädda andra klimat-”aktivister” (borde heta klimat-realister) utan även alla dem som av någon anledning inte förstått hur allvarligt läget faktiskt är. För att travestera Tage Danielsson: ”Om du inte löser klimatkrisen, min vän, kommer inget efter den!” För att nå 1,5-gradersmålet måste all användning av fossila bränslen helt ha upphört 2035, samtidigt som all avskogning stoppats och alla andra utsläpp av växthusgaser kraftigt minskats. Men! ”Tillväxtens” motor är fortfarande fossil energi: ”84 % av världens energi kommer idag från fossila bränslen.” (Internationella energiorganet).
Bara nedväxt kan rädda oss.
Nationalencyklopedin: tillväxt, ekonomisk tillväxt, ökning över tiden av produktionen av varor och tjänster i ett land, bruttonationalprodukten (BNP)