Replik på debattartikel "Miljörörelsen i Norrbotten borde vårda sitt anseende", NSD den 11 april.
Det är lågt till tak för det fria ordet i den mångårige journalisten Lars Pekkas värld, vilket är förvånande. Min insändare är omtyckt bland folk men borde, enligt honom, inte ha publicerats. Den andas Trumpism och förakt för läsarens intellekt. Insändarredaktionen bör skärpa till sig i sin roll som det fria ordets väktare. Ordet ”skogsskövling” ska vara bannlyst från spalterna. Ordet är tyvärr träffande för AssiDomäns korta sejour på börsen under 90-talet. I övrigt talar hans farhågor för sig själv och behöver inte kommenteras annat än med ett korthugget ”skjut budbäraren”.
Nu till pudelns kärna. Fakta är att Sveaskog har aviserat en neddragning på avverkningsvolymen på 45 procent. 45 procent är en katastrof för sågverk och massaindustri och det är samerna som får bära hundhuvudet. Jag hade kunnat köpa 10 procent med hänvisning till samernas önskemål. Att inte en skogsägare med 1,3 miljoner hektar produktiv skogsmark i Norrbotten kan garantera råvara till de relativt små sågverken i Teurajärvi och Tärendö är beklämmande. Billerud i Kalix kommer också att skaka i sina grundvalar. På Sveaskog verkar man helt världsfrånvänd och hävdar i stort sett ”business as usual”. Allt är frid och fröjd.
Mina så kallade ”lögner och konspirationsteorier” hämtas inte från Sveaskogs hemsida, utan baseras på vittnesmål från anställda på Sveaskog, jägare, bärplockare och glesbygdsbor. Jag tror på deras utsagor om att 80-årig skog lyser med frånvaro på Sveaskogs marker. Jag delar deras verklighetsbild.
Jag har funderat en del på varför ansvariga på Sveaskog har vansinnigt svårt att säga att det råder stor brist på slutavverkningsskog på våra marker utan fortsätter ”in absurdum” hävda det motsatta. ”Säg som det är, det lönar sig alltid” är ett gott råd. Vi står inför en gigantisk virkessvacka de närmsta 10–20 åren.
Svaret kanske finns i Lars Pekkas insändare: ”Skulle någon skogsvårdstjänsteman göra slut på slutavverkningsskog vore det ett brott mot den 100 år gamla skogsvårdslagen”.
För att göra slut på allt tjafs så bör Ulf Nilsson på Sveaskog publicera en karta var de 105 000 hektar 80-årig eller äldre skog finns och inte är inom reservat. Kartan bör kompletteras med de 10 300 hektar som varje år växer in avverkningsmogen ålder. Den fjällnära skogen bör vi ha råd att spara. Den är dessutom svårföryngrad och förkastlig som sågråvara.
Helt kört är det inte, skogen är förlåtande till sitt väsen. Såren kommer att hela, några ärr blir dock kvar som minnesmärken. Till sist, jag talar inte för miljörörelsen. Jag är glesbygdsbo, skogsägare och före detta sågverksägare.