Det finns en del att bita i

Det borde vara hög tid att göra verklighet av det gamla kravet på ett fackligt ungdomsmedlemskap.

Susanna Gideonsson är uppvuxen i Lycksele kommun i Västerbottens inland. Under 17 år (noga bestämt 1997-2014) bodde hon i Luleå, när hon jobbade som ombudsman för Handels i Norrbotten.

Susanna Gideonsson är uppvuxen i Lycksele kommun i Västerbottens inland. Under 17 år (noga bestämt 1997-2014) bodde hon i Luleå, när hon jobbade som ombudsman för Handels i Norrbotten.

Foto: Anders Wiklund/TT

Ledare2020-05-20 06:03
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

I en krönika i NSD 16 mars meddelade Susanna Gideonsson, ordförande i Handelsanställdas förbund, att hon kandiderar till posten som LO:s ordförande efter avgående Karl-Petter Thorwaldsson.

Sedan dess har hon fått uppbackning inte bara från sitt eget förbund, utan också Kommunal och GS Facket. Tillsammans representerar de tre förbunden 205 av de sammanlagt 400 ombuden på LO-kongressen.

Under tisdagen kom även det förväntade beskedet att valberedningen föreslår Gideonsson som ny ordförande. Allt talar nu för att hon kommer att väljas som ny LO-ordförande vid kongressen som genomförs i digital form 15 juni.

Det finns en del att bita i för Gideonsson och övriga i den nya LO-ledningen. 

Just nu upplever facket och de fackliga A-kassorna visserligen ett uppsving. I spåren av coronakrisen har fler upptäckt värdet av facklig organisering. 

Under de senaste två månaderna har A-kassorna fått 200 000 nya medlemmar. 29 april rapporterade tidningen Arbetet att LO-, TCO- och Saco-förbunden fått 30 000 nya medlemmar enbart under mars.

Men det finns inget som säger att uppgången kommer att bestå efter covid-19. Tvärtom har ju fackföreningsrörelsen under en följd av år brottats med en trendmässig nedgång – i synnerhet bland de unga på arbetsmarknaden.

I en ledareNSD 7 november 2019 pekade jag på svårigheterna att övertyga dagens unga om vikten av facklig organisering.

I mitten av 1990-talet var 77 procent av de unga arbetarna (16–24 år) med i facket. Men 2019 var samma siffra alarmerande låga 38 procent.

Siffran kommer att stiga under 2020 när fler förstår att de behöver fackets hjälp och stöd  när deras jobb hotas. Men frågan är hur det kommer att se ut om ett par år, när arbetsmarknadsläget förbättras och ekonomin tar fart.

Därför gäller det att Gideonsson och andra fackliga företrädare ligger i  och agiterar för meningen med föreningen och för att själv inte alltid är bäste dräng, som jag skrev på NSD:s ledarsida 15 april.

Men facket måste också att våga pröva nya organisatoriska former. 

Vem organiserar idag dem som kastas mellan tillfälliga anställningar, som ena dagen jobbar i handeln, nästa dag hos en städfirma, ibland i hemtjänsten? Ingen!

Det borde därför vara hög tid för LO och LO:s medlemsförbund att göra verklighet av det gamla förslaget om ett fackligt ungdomsmedlemskap. 

Det behövs, som LO:s jämlikhetsutredning påpekade 2019, en enklare och tydligare väg in till facket, en gemensam ingång, en sorts ingångsförbund inom LO för alla dem som saknar en fast punkt på arbetsmarknaden.