Johanna Fällman (59) försvarar framför New Yorks mål.
I augusti åkte Johanna Fällman till Calgary med sin partner Kelly, som fått ett civilt jobb inom hockeyn.
Själv hade hon ingen plan för hur hennes hockeykarriär skulle fortsätta.
Till sist kom beslutet att den nya nordamerikanska proffsligan PWHL skulle starta och tack vare en kompis som talade gott om henne till tränaren i New York fick hon en möjlighet att slå sig in i laget.
Try outen pågick i över en månads tid.
Sju backar slogs om två platser och Johanna Fällman från Luleå tog en av dem. Bara ett fåtal européer lyckades ta sig in i ligan.
– Jag känner en väldigt stor stolthet över att ha tagit det steget, säger 33-åringen.
Ligan, som heter Professional Women's Hockey League och förkortas PWHL, består av sex lag. Nyligen startade slutspelet, men för Fällmans lag New York, som slutade sist, är det färdigspelat för den här gången.
– Det låter extremt bortskämt, men jag är inte van att säsongen är slut och så vinner man inte. Det känns ju jättekonstigt. Jag stod på isen och kände är det inte någon som har en öl? Var är konfettin?, säger hon med ett gott skratt och syftar på alla gulden med Luleå Hockey/MSSK.
Fällman, som haft en defensiv roll i New York, spelade 21 av de 24 matcherna och snittade 11 minuter i istid.
– Vi hade en back kort i början av säsongen som vi visste skulle komma tillbaka och äta mycket speltid, så det var inget konstigt med det. Jag hade en liten ryggskavank i februari och tyckte jag kom tillbaka bra, men efter det fick jag inte lika mycket speltid. Då får man vara en bra lagkompis – och helvete vilken bra lagkompis jag varit.
Berätta mer!
– Det är så mycket lättare att ta sådana saker när man är lite äldre. Man förstår att man inte är centrum av solsystemet. Man får köpa det och tänka på vad som är bäst för laget. Det är inte lika lätt när man är 19.
New York-spelarna Alex Carpenter, Paetyn Levis, Jade Downie-Landry och Johanna Fällman firar ett mål.
Fällman drog bara på sig två utvisningsminuter totalt. "Vi har fått vara väldigt, väldigt fysiska och det är skillnad på spelet med klubban. I Sverige är det extremt petigt, för att regelverket är så, men att det även efterföljs. De är mer tuta och kör här. Vilket jag kan tycka är ganska härligt. Det är mer vilda western"
Toronto, Ontario, Kanada: Johanna Fällman firar med lagkompisarna.
Nej, det blev ingen sportslig succé för laget. Men det finns mycket annat hon tar med sig.
– Även fast det gick som det gick för vårt lag känns det väldigt stort att ha fått vara med första året. Det känns som att tajmingen blev så himla rätt. Jag vet inte hur det låtit i Sverige, men hypen kring damidrott i USA är verkligen stor nu. Särskilt med Caitlin Clark. Det har exploderat. Det är jättejättestort med allt typ av damidrott. Det är skitkul.
Caitlin Clark, 22, är basketvärldens nya superstjärna som nyligen gick etta i den hajpade WNBA-draften, till Indiana Fever.
Tidigare i år slog Clark det totala poängrekordet för både män och kvinnor i collegebasket, vilket ledde till att hon hyllades av president Joe Biden.
– Det är som att det blivit ett skifte. Caitlin Clark är så extremt stor att det nästan är sjukt. Det går inte riktigt att förstå, säger Johanna Fällman.
Hur märker man av det i New York?
– Alla pratar om henne hela tiden. Det var första gången som damfinalen hade mer tv-tittare än herrfinalen i collegeslutspelet. Den finalen som hon spelade i hade mer tittare än alla NBA-matcher. Det är helt galet och en extrem hype. Alla bortamatcher hon spelar är utsålda.
Iowa Hawkeyes guard Caitlin Clark.
Caitlin Clark.
Fans till Caitlin Clark.
Caitlin Clak har fått skriva otaliga autografer.
Caitlin Clark.
New York har haft svårast av lagen i PWHL att locka publik, berättar Fällman. De har spelat på tre olika arenor vilket hon tror påverkat negativt.
Men hon har spelat ett flertal minnesvärda bortamatcher med stort publiktryck.
– Första matchen i Montreal – helvete vilket tryck det var. Nästan 8 000. De flesta bortamatcher har varit mäktiga, men i Montreal var det speciellt.
Fällman var dock inte beredd på buropen efteråt.
– Det stod i regelboken att vi inte skulle tacka efter match, vilket vi hade gjort hittills, men nu åkte vi bara av för att vi trodde det var rätt. Då trodde publiken och Montreal att vi var dåliga förlorare och det blev ett jävla liv. Gud vad de buade. Vi var det enda laget som följde reglerna en gång och fick så sjukt mycket skit. Efter det ändrade ligan den officiella hållningen att man tackar efter match, säger Fällman och skrattar högt.
Hon har följt de bästa amerikanska och kanadensiska spelarna från nära håll och kan med säkerhet säga att flera av hennes tidigare lagkamrater i Luleå har goda chanser att ta en plats.
– Jag är imponerad av att det är så många som är väldigt, väldigt bra, men samtidigt blir jag glad över att toppen av Europa är absolut inte långt ifrån. Det handlar mer om att vara i den miljön dagligen. Då tror jag många kommer att kunna göra stora avtryck i den här ligan.
Ronja Savolainen, Noora Tulus, Daniela Pejsova och Anna Kjellbin kommer att vara med i draften juni – mycket tack vare Johanna Fällman som öppnat dörren och visat att det går.
– Det är skitkul att de testar och jag skulle bli förvånad om det inte går högt i draften. Som jag förstått det är det sju rundor, så det är inte jättemånga spelare som går i draften. Jag skulle gissa att de tre första rundorna kommer gå in och ta plats i lag, men sedan kan det bli tunnare ju längre ner man kommer. Även om man blir draftad så är det ingen garanti för att man tar en plats.
Ronja Savolainen har sagt att det är tack vare dig hon vågar.
– Jag är väldigt stolt att en sådan som Ronja säger det. Det betyder mycket att ha gått i bräschen. Det är ganska stort.
"Jag bor 45 minuter ifrån ett av de typ coolaste ställena på jorden", säger Johanna Fällman.
Att bo i New York är en dröm för många och Johanna Fällman strosar gärna runt i city när hon är ledig. Hon har hittat ett svenskt café där hon brukar stanna till och köper en kanelbulle.
– Jag har tänkt: Inte fan kommer jag att bo här sen. Jag har känt att jag måste försöka vara i nuet och ta den chansen. Jag bor 45 minuter ifrån ett av de typ coolaste ställena på jorden. Och jag känner mig förvånansvärt bekväm att gå runt här. Det är klart att det är extremt stor skillnad mellan New York och Luleå, men det är alltid folk överallt så jag känner mig ändå trygg på något vänster.
Hon har blivit inbjuden på flera stora sporthändelser, bland annat utomhusmatchen mellan New York Rangers mot New York Islanders på amerikanska fotbollsarenan MetLife Stadium.
– Det var 80 000 personer där och jag satt och tänkte herregud, det här är hela Luleå kommun på en fotbollsarena som tittar på samma hockeymatch. Det blir ganska absurt när man tänker så. Det var sådär typiskt flashigt amerikanskt. När de sjöng nationalsången kom två jetplan över stadion.
New York Rangers forward Chris Kreider.
New York Rangers firar övertidssegern New York Islanders.
Vad som händer för Johanna Fällman nu återstår att se. Hon är öppen för att vända hem till Luleå igen. Samtidigt kittlar en fortsättning i PWHL.
– Jag känner att det varit jättekul här men samtidigt har jag alltid tänkt att jag ska avsluta karriären hemma. Det finns alltid i bakhuvudet. Jag ska åka hem en sväng i maj och vi får se hur det känns då. Kanske blir jag jätteuttråkad (skratt).
Har du någon möjlighet att stanna kvar i New York, eller PWHL?
– Jag har ingen aning. Jag har haft ettårskontrakt och det beror på. Vissa blir inbjudna till campen igen, och då vet jag inte om det innebär att man ska gå på try out igen. Vissa kan kanske förhandla sig till kontrakt under sommaren. Det är väldigt otydligt och jag har pratat med vår general manager och inte ens de vet riktigt än hur många de kommer att få bjuda in till campen, säger hon och fortsätter:
– Det är väldigt mycket som är oklart och personligen känner jag att jag inte kommer att åka på en try out igen. Aldrig i livet. Gud så jobbigt. Nej. Det orkar jag faktiskt inte det. Någonstans finns det en gräns.
Du har gjort dig ett namn där borta nu, det måste väl betyda något?
– Ja så kan det vara, men med den talangen som kommer in nu blir det tufft. Det är så hög konkurrens och jag skulle inte bli förvånad om de väljer någon lite yngre före. Men vi får se. Jag känner en slags ro att det blir som det blir med äventyret här. Det viktigaste var att jag vågade och att jag har gjort det. Det skulle vara en väldigt stor ära om de vill att jag kommer tillbaka, men jag förstår också att det inte finns några garantier.
För en månad sedan avgjordes VM i USA och Fällman var och hälsade på sina finska vänner från Luleå Hockey.
– Jenni (Hiirikoski) ville att jag skulle skriva på ett kontrakt där och då (skratt). "Jag tar det till Enbom", säger Johanna Fällman och fortsätter:
– Lule är alltid Lule, så har det varit alltid. Men de ska ju vilja ha en också...
Det borde väl inte vara något problem?
– Man vet aldrig. Någon gång kommer tiden när de inte vill ha en längre. Förhoppningsvis slutar man innan det händer (skratt). Skämt åsido – Luleå är alltid ett kärt alternativ.
Johanna Fällman har vunnit sju SM-guld med Luleå Hockey/MSSK.
