Kalia Klomp
Mitt i trafiken händer något.
Kalia Klomp är ute på vägarna i norra Tyskland, en bit utanför Hamburg.
– Fan, jag kan inte röra min fot längre. Jag får trycka handen mot knät för att kunna gasa ordentligt.
Det är då Boden Handbolls tidigare mittnia går till läkaren och får en MR-undersökning. Men det är också då drömmen slås i spillror. För alla specialister säger samma sak. Du måste sluta. 24 år gammal.
Efter chockbeskedet valde nederländskan att flytta hem – till Boden.
Det är en bister januaridag när hon går in till stan för en kaffe. Det ryker från munnen när hon börjar berätta sin historia.
Kalia Klomp kom till Boden hösten 2020 när laget fortfarande var kvar i högsta serien. Hon var sedan med när laget så när tog sig tillbaka till handbollsligan säsongen 2022/23. Sen väntade ett nytt äventyr.
Klomp värvades till Buxtehuder SV i tyska ligan. Ett klart steg uppåt i karriären – och det gick bra direkt. Tidigare Bodenspelaren blev genast viktig för laget och spelade en stor roll i varenda match.
Men.
Krämporna blev snabbt värre.
– Jag skrattade alltid mycket här i Boden när vi hade övningar i mobilitet och flexibilitet. Jag var alltid jättestel, men har inte tänkt mer på det. Och senaste åren har jag alltid haft jätteont efter matcher och knappt kunnat gå efteråt. Men jag har bara tänkt att jag börjar bli äldre och i elitidrott har man ofta ont, säger Klomp som trots allt bara är 24.
Hon hade ont i ryggen, men framför allt strålade smärtan ner i benet. Efter hårda träningsveckor var smärtan nästan outhärdlig när hon låg hemma i sängen.
– Jag kunde inte sova utan diklofenak (smärtstillande tabletter som används för att behandla reumatism). Jag kunde inte springa, jag kunde till slut knappt göra något.
Sen kom det där beskedet: hon riskerar att bli förlamad om hon fortsätter på samma sätt.
Men det hade ändå inte gått att fortsätta till slut, för det gjorde så ont.
Kalia Klomp
Kalia pratar helt flytande svenska och kan slänga sig med medicinska termer som säkert inte gemene svensk ens förstår. Men i korta drag är det en ryggkota som har gått av. Det hände förmodligen för flera år sedan och hade kanske gått att operera då. Men under en lång tid har disken nötts sönder och gjort att en nerv hamnat i kläm, vilket gör skadan mycket allvarligare. Det finns inget som kan rädda karriären.
Det var på sätt och vis surrealistiskt. Hon var ju bättre än någonsin på planen.
– Det var verkligen "scheisse". Det gick ju jättebra, jag spelade alla matcher i tyska högstaligan och jag hade just blivit uttagen till landslaget. Och två veckor efter jag blev uttagen var jag tvungen att lägga av istället.
Kalia Klomp ställde "tusen frågor" om det inte gick att göra något för att få fortsätta. Hon tänkte ju bara på nästa match, en viktig match för att hålla laget borta från bottenstriden.
Läkaren rådde Klomp att aldrig mer beträda planen. Men bara en match till skulle kanske inte göra skadan så mycket värre, även om det fanns risker.
Därför fick hon spela en sista match innan hon avslutade karriären i höstas.
– Jag är glad att jag gjorde det. Vi vann stort och jag fick en slags avskedsmatch. Jag fick sätta fem av fem skott och blev matchens lirare, så det blev ett skönt avslut.
Kalia Klomp flyttade hemifrån som 14-åring för att satsa på handboll. Hon började på en handbollsakademi, var ungdomslandslagsspelare i Nederländerna och tog sig så småningom ut i proffslivet. Handboll var allt hon hade drömt om.
Under i stort sett hela intervjun är Kalia Klomp ändå glad. Hon ler. Hon försöker vända allt negativt till något positivt. Det är vad det är och nu gäller det att hitta nya utmaningar.
Men visst har det funnits mörka stunder också.
– Jag var i överlevnadsinstinkt i en vecka bara för att hålla ut till den sista matchen. Efter det kunde jag gråta ut i en vecka, men sen måste man gå vidare och planera för det nya livet.
Klarar du av att gå vidare så snabbt?
– Jag tror att jag är tvungen. Annars blir jag väl bara deprimerad.
Livet går vidare i Boden.
Under tiden i Norrbotten träffade hon sin Alexander och därför är hon tillbaka. Hon kan flytande svenska, har dessutom haft kvar sitt jobb från Boden på distans i Tyskland och hon trivdes bra i Norrbotten förra svängen. Då blev det till slut kristallklart att det var i Boden de skulle bygga ett nytt liv tillsammans och nu har Kalia redan ett nytt jobb på gång på kommunen.
– Vi har sagt att vi ska försöka skapa ett bra liv för oss båda här nu. Och jag hade ju alltid en tanke på att komma tillbaka till Boden. Men då tänkte jag att jag skulle komma och hjälpa klubben. Hur jag såg mitt framtida liv i Boden var annorlunda. Men nu ska det ändå bli kul med nytt jobb och träffa nytt folk, säger Kalia Klomp som nyligen var och såg Boden Handboll från läktaren för första gången.
– Men det är ganska svårt för mig att vara jätteinvolverad i handbollen just nu. Det var ju min dröm att komma långt med handbollen och det gör ont att den drömmen är över. Men i framtiden kanske jag kan bli involverad.
Kalia Klomp i Bodentröjan.
Kalia har promenerat en kilometer innan vi träffas.
Det börjar rycka i benet bara efter det, säger hon.
Det gäller att bara försöka få tillbaka en så normal vardag som möjligt. Hon ska jobba med fysioterapeut men kommer förmodligen behöva steloperera ryggen. Och så ska hon hitta nya intressen utöver handboll.
– Jag har börjat sticka, så det vete fan vad jag gör med mitt liv just nu, skrattar Klomp.
Det har dock varit svårt att inte få handboll på hjärnan. Först var det VM för damerna och sen EM för herrarna.
– Jag har konfronterats av handboll överallt ändå. Men det kommer nog vara skönt att ta avstånd från det ett tag och börja upptäcka resten av livet.
Kalia Klomp
Klomp försöker se positivt på framtiden och har redan ett nytt jobb i Boden.
Kalia Klomp
Boden Handboll Kalia Klomp
Boden Handboll BBK Handboll Bodens BK Handboll Kalia Klomp
