Det fysiska spelet är en av Ellen Löfqvists styrkor. Det här året var hon den i laget som hade mest speltid i damallsvenskan.
Ellen Löfqvist öppnar ytterdörren till den blåmålade villan på Annelund och spricker upp i ett leende när hon noterar blombuketten.
– Vad kul, tack så supermycket, säger hon, tar emot blommorna och välkomnar in.
Om några timmar ska Piteå IF genomföra ett fotbollspass. Det sista av ungefär 250 gemensamma det här året.
Titeln i Svenska Cupen. En sjätteplats i damallsvenskan. Ett lag som har hållit nollan i nästan hälften av matcherna. Många spelare i Piteå IF har varit bra. En har varit bäst: Ellen Löfqvist.
Den stabila mittbacken, som inte minst under hösten har utvecklats i spelet i eget straffområde, fick klart flest röster när sportreportrar på Piteå-Tidningen, NSD och Norrbottens-Kuriren bestämde vem som skulle tilldelas priset Norrstjärnan 2024.
– Det känns verkligen jättekul. Jag uppskattar det mycket, säger Ellen Löfqvist samtidigt som vi sätter oss vid bordet i vardagsrummet.
Ett par spotlights i taket är riktade mot väggen bredvid där sambons gitarr och en färgglad serigrafisk tavla av den kaliforniska konstnären Andrea Tana blir upplysta.
Precis utanför spotlightens omedelbara sken sitter vi. På något sätt är det talande. I nio säsonger har Ellen Löfqvist varit en viktig kugge i Piteås damallsvenska lag. Hon var också lagkaptenen som lyfte SM-pokalen 2018, men att medvetet försöka placera sig själv i rampljuset har hon aldrig verkat intresserad av.
Här är laget större än jaget" sjungs det på hennes mest spelade låt på Spotify 2024. Det är en rad ur Piteå IF:s laglåt och det är så många känner henne; som spelaren som gör allt för att laget ska vinna. Att lyfta, höja eller prata om sig själv utifrån något annat perspektiv än lagets är inte självklart.
Det är också där hon inleder vårt samtal som kommer att ta en oväntad vändning.
Efter alla år på elitnivå, vad driver dig?
– Delad glädje är dubbel glädje. Man känner det verkligen under de lyckliga stunderna, som när vi vann cupguldet, men också i andra matcher. Det handlar också om glädjen i det dagliga arbetet, för vi är en sådan otroligt fin grupp.
"Jag känner mig stark i år mentalt och fysikt och då kan jag stå på en stabil nivå utan att drabbas av djupa dalar"
Sedan lyfter hon något som hon sällan gör.
– För egen del kan jag inte bara spela för andra, utan jag måste titta på mig själv också, varför gör jag det här?
När 27-åringen nu vinner priset som årets spelare i Norrbotten blir det naturligt att göra just det.
Det blir en berättelse med frågor utan givna svar, men präglad av en nyfikenhet på vart jakten efter svar kan leda henne.
– Jag vill utmana mig själv. Vad klarar min kropp av? Vilka utmaningar kan jag komma över? Det har jag fått göra både fysiskt och mentalt och det driver mig; att se vad jag kan. Efter några tuffa år har jag börjat komma upp på banan senaste säsongerna.
Utvecklingen – framåtrörelsen är det centrala. Det är den hon vill uppnå.
– Mitt driv kommer inifrån. Jag drivs av den personliga utvecklingen. När kroppen svarar och jag känner en närvaro i det jag gör. Varför började jag göra det här?
Svaret på den retoriska frågan kommer snabbt.
– För att det är roligt. Det kan gå upp och ner i perioder, alla träningar är inte jätteroliga, men du behöver gå igenom det och ta jobbet, för det gör dig en procent bättre och om du struntar i det hur ska du då utvecklas? Ibland handlar det bara om att ha disciplin.
– Du måste kämpa för allt. Sen är det svårt att se allt klart när du är mitt inne i det. Nu kan jag börja blicka tillbaka och känna att det har känts ganska bra i år och då är det värt allt på så många sätt. Det svåra är att tänka så i stunderna när det går lite sämre.
Förmågan att äga det egna straffområdet och ge utrymme för målvakten lyfter Ellen Löfqvist som en sak hon har utvecklat 2024.
Den fina kamratskapen i laget är en sak som Ellen Löfqvist lyfter.
Säsongen 2021 upplevde Ellen Löfqvist sin tyngsta tid som fotbollsspelare. Den 7 juli var spelåret över. En hälskada tvingade henne till operation. Hon hade upplevt tre år med många skador, covid och sviktande form. För att kunna fokusera på sig själv avstod hon kaptensbindeln det följande året.
– Skador är jobbiga. De gör det svårare fysiskt och mentalt vilket påverkar det dig. Allt går hand i hand. Du sätter press på dig själv och du känner den utifrån också. Vad ska tidningen skriva, vad ska folk tycka? Det är lätt att det påverkar en.
Så var det också för Ellen Löfqvist. Att behöva visa styrka när hon kände sig svagare både mentalt och fysiskt gjorde det svårare på planen.
– När du är stark kan du stänga ute bruset för då vet du att "detta kan jag stå för, det här är mitt bästa". Du är mer motståndskraftig då än när du redan är ganska nedbruten. Det blir tuffare att komma tillbaka i ett sådant läge och det var det jobbiga för mig.
Ellen Löfqvist blir tyst några sekunder. Ögonen fuktas. Hon torkar bort en tår innan den rinner ner för vänster kind och torkar snabbt bort även nästa.
– Sporten fotboll är toppar och dalar. Det är det man kommer tillbaka till. Någon kan fråga: "Om du mår så dåligt under en längre tid, varför fortsätter du då?". Men det handlar om glädjen och det folk kanske inte förstår är att all tid du lägger ner; någonstans har du hoppet om att det är värt det. Så är det också när du får uppleva cupguldet. I de fina stunderna är det värt allt du har lagt ner.
Med Susanne Erlandssons pokal efter segern i Svenska Cupen mot Häcken 1 maj 2024.
De stora vinsterna. De tunga förlusterna. Det briljanta eller tavlorna. Sådant som folket på läktaren ser. Men det finns så mycket mer i allas liv – inte bara fotbollsspelarens – som utgör den ryggsäck som vi bär och som Ellen vill att vi alla ska få en större förståelse för.
– Oftast är det så att folk inte vet allt som händer. De ser vissa saker men vet inte andra. Alla i vårt samhälle hade mått bra av att tänka på att alla människor går igenom saker. Ibland handlar det bara om att vara lite snäll mot sina medmänniskor. Att ha den empatin och gnuttan förståelse och medmänskligheten skulle göra gott för alla.
De tunga åren utvecklade Ellen Löfqvist som fotbollsspelare och människa.
– Det jobbiga blir ofta tydligare när man väl har tagit sig igenom det. När du är inne i det är det för jobbigt att möta för dig själv, men man lär sig mycket av det som du har nytta av senare, säger Ellen Löfqvist, länets främsta fotbollsspelare.
