Nu kan vi köra! Lasse Rantapää är på väg att sätta igång den uråldriga matchklockan på Svansteins IP.
Det är några sekunder kvar till avspark och Lasse Rantapää, 70, går upp mot kullen för att sätta igång den uråldriga matchklockan.
Speakern, Lasses storebror – Anders Rantapää – hälsar publiken välkomna till klassikermötet mellan Polcirkeln/Svanstein och Parkalombolo i division 4 norra.
På ett sätt är det som att tiden stått stilla på Svanstein IP.
Men på ett annat sätt finns det nytt hopp i klubben.
Sporten besökte den lilla byn med 203 invånare dagen före midsommarafton för att träffa eldsjälarna bakom Övertorneå kommuns enda fotbollslag i seriespel.
– Speaker brukar jag inte vara, men allt från bollkalle, materialförvaltare, lagledare och så är jag med på de flesta träningarna. Jag har ganska mycket energi, säger klubbens ordförande Roger Mäki, 61, som tagit plats vid sidlinjen som bollkalle.
Lasse Rantapää var nöjd efter matchen.
Det är Roger Mäki, Lasse Rantapää, Anders Rantapää och Rune Westerberg som ser till att Polcirkeln/Svanstein FF finns kvar.
– Vi kan inte ge några pengar, men vi har ett stort engagemang och ser till att spelarna trivs. Då blir de kvar hos oss. De här eldsjälarna, det är klart det är en oro för de flesta föreningarna. Det var som en företagare sa till mig. "Roger, vet du om att du är en utdöende art", säger Roger som lyser upp när han pratar om klubben.
– Ibland blir jag för ivrig. Jag vet att jag kan döda andra med min ivrighet. Jag är ganska taggad av mig, eller väldigt taggad. Men jag har varit med länge och vet hur man tar sponsorer. Vem du frågar, hur du frågar.
Var kommer den här ivern ifrån?
– Jag har mycket energi och jävlar anamma. Jag ger inte upp i första taget och jag tror det är från uppväxten i Juoksengi. Det är så i små föreningar, att några få gör allt. Jag började jobba ideellt som 17-åring.
Polcirkeln/Svanstein hade sin storhetstid för 20 år sedan då klubben spelade sex säsonger i division 3, den fjärde högsta serien i Sverige på den tiden.
Den starka stommen höll i ett decennium.
– Det var en stomme som vi aldrig mer kommer att få till Tornedalen, säger jag. Den här trakten kommer aldrig få ett sådant bra lag igen. Inte i närheten, säger Lasse Rantapää och minns tillbaka:
– Malå borta glömmer jag aldrig, dagen före midsommarafton. Vi åkte härifrån klockan 11 med buss och var hemma 05 på morgonen, säger Lasse Rantapää.
Men den matchen missade Roger.
– Vi hade en spelare som jobbade som brevbärare och för att han skulle komma loss tog jag hans pass.
Men du jobbade inte som det?
– Nej, nej. Jag jobbade som produktionschef. Alla sätt är bra förutom de dåliga och man ställer upp för föreningen, säger Roger och skrattar.
"Jag vill inte att det som vi byggt upp ska ta slut"
Roger Mäki
Han har varit ordförande i klubben i över 20 år, trots att han tog en paus i 14 år för att bilda familj. För fyra år sedan återvände han.
– Anledningen till att jag kom tillbaka var för att det såg kärvt ut för vår förening. Jag var rädd för att det skulle ta slut och då ville jag hjälpa till. Jag vill inte att det som vi byggt upp ska ta slut, säger Roger Mäki.
– Tack vare honom lever fotbollen vidare, flikar Lasse in.
Lasse storebror Anders Rantapää fyller på.
– Slutar Roger, då dör fotbollen här. Samma med Rune Westerberg, han är också en riktig eldsjäl.
Anders bodde några år i Kiruna och Luleå. Men 1978 flyttade han tillbaka till byn och har sedan dess jobbat hårt inom fotbollen både före och efter sammanslagningen mellan Svansteins Sportklubb och IF Polcirkeln i Juoksengi 1993.
De har hittat olika sätt för att hålla verksamheten på fötter.
– Vi har haft tunga år till och från, men den dagen man stänger butiken är det svårt att öppna den igen. För fem-sex år sedan hade vi ett samarbete med Luleå SK och det var anledningen till att vi överlevde då, säger Roger och fortsätter:
– Om fotbollen dör ut kan vi knappast kalla oss för en idrottsförening längre. Vad händer med den här fina anläggningen då? Ska vi bara klippa gräset men inga matcher pågår?
De är själva medvetna om att tiden talar emot dem.
– Vi börjar bli gamla och det är någon ung som måste ta det vidare, föräldrarna, säger Lasse.
Roger fortsätter:
– Det är jag lite besviken över. Vi har unga spelare här, men alla vill inte ge tillbaka? Det är pay back time nu till föreningen.
Är det en generationsfråga, att vi som växer upp i dag är för egoistiska?
– Ja, det är rätt ord. Föräldrar håller på så länge deras eget barn spelar och sedan lägger de av. Jag har inga barn som idrottar, men jag har ett stort hjärta för föreningen och byarna här. Därför håller jag på, för att vi ska överleva. När det går bra får jag också energi. Vi kan ge energi till varandra. En spelare sa till mig att han också få energi när han ser tiden jag lägger ner.
Känner du någon oro för föreningens framtid?
– Jag sa till Rune att jag orkar nog tio år till, säger Roger.
– Jag hoppas ungdomarna kommer, men de har för mycket annat. Förr i tiden var det bara fotboll, men nu har de allt förutom fotboll. Tänk allt vi har här, som en helt gratis sporthall, säger Lasse.
Nej, det kryllar inte av efterträdare – men det finns ljusglimtar.
Parka fick några minuter på sig att kvittera, men hemmalaget stod emot.
Jacob Ratuila, innermittfältare och lagkapten, njöt av segern.
En av dem är lagkaptenen Jacob Rautila, 24.
Han har precis spelat en av huvudrollerna på plan när Mattias Söder fullbordat Polcirkeln/Svansteins vändning och gjort 2–1-målet i slutminuterna. Det gör att hemmalaget hänger på i toppen.
Rautila har precis tackat motståndarna för matchen och pustar ut mitt på plan innan myggorna börjar överfalla oss. Innermittfältaren, som gjorde 1–1-målet, skrattar mest när vi frågar vad han tycker om matchen.
– Ja, helvete vad skönt, säger han.
Han är från Jouksengi och hans pappa och farbror har också spelat i A-laget.
Klubben har bara ett seniorlag och behöver få in ledare för att kunna bedriva en barn- och ungdomsverksamhet. Jacob Rautila säger att han inte vet om han vill hålla i ungdomsträningar. Men han är beredd att bli lite som de fyra eldsjälarna i framtiden.
– Jo, såklart om jag bor kvar, absolut. Det måste man ju.
Vad betyder de fyra eldsjälarna för den här klubben?
– Allt. De lägger ner så mycket tid också.
Går det att beskriva vad den här klubben betyder för byarna här?
– Nej, extremt mycket. Men vad hade annars ungarna gjort? Jag vet inte.
Roger och Lasse lyfter fram nye tränaren Erik Älgamo, 25, som lagt skorna på hyllan och gör sin första säsong som coach.
– Det är tack vare honom vi är med i toppen av tabellen. Han har ökat träningsmängden och vill något, säger Roger.
Erik Älgamo vill inte ta åt sig äran. I stället hyllar han eldsjälarna.
– De är en inspirationskälla för oss. Vi har förstått att nu måste vi ta några kliv fram och vara drivande och hjälpas åt med dem. Och de är bara glada för det. Att vi engagerar oss, även utanför planen, och gör allt vi kan för att få föreningen att leva kvar. Ingenting vara för evigt – men förhoppningsvis kan Pol/Svanstein göra det. Det är en viktig period nu. Vi har inte så hög återväxt på spelare, så det är viktigt att vi lyckas behålla de som kommer.
Erik har stuga i Svanstein, men bor i Luleå.
– Vi är en grupp som åker hit till varje hemmamatch. Vi gör det för att vi vill spela för den här klubben.
Roger Mäki tar en bild på matchhjältarna Mattias Söder, Tim Johansson och Jacob Rautila medan Börje Andersson-Junkka deppar efter förlusten.
Mattias Söder har precis tryckt in segermålet för Pol/Svanstein.
Erik Älgamo gläds över poängen som gör att laget fortsatt tillhör toppen av tabellen. Den här sommarkvällen ställdes han mot Börje Andersson-Junkka, 87 år, mer känd som "Parka-Börje".
– Det är väl 60 års åldersskillnad, säger Erik och ler.
Vad säger du om den tränarduellen?
– Börje sa till mig innan matchen att han kan lära mig mycket om fotboll. Han har varit med länge. Men jag sa att vi tar det efter matchen när vi vunnit. Det var kul att få tvåla dit honom. Han har ju blivit en rikskändis.
Han kör fortfarande på långa bollar?
– Ja, men det räckte inte riktigt för Parka i dag. Vi har tränat på bra och har en jättebra trupp. Vi orkar springa och göra jobbet, och det är därför vi vinner de här matcherna som är så pass jämna.
Parka-Börje, 87, gick fler gånger över mittlinjen i sin iver att driva på laget.
– Det är inget teknisk område här i Svanstein, de har inte målat något, så man får springa och leva sig in i matchen efter linjen. Vi sa bara att vi ska se upp för varandra så vi inte krockar.
De fyra eldsjälarna Anders Rantapää, Lasse Rantapää, Rune Westerberg och Roger Mäki drar det tunga lasset i Polcirkeln/Svanstein.
Tränaren Erik Älgamo gör highfive med en supporter efter slutsignalen.
Ännu en seger och redan nu har Pol/Svanstein en poäng mer än man tog hela förra säsongen.
