Per Sandström, klubbdirektör i BC Luleå, bearbetar fortfarande sorgen efter bilolyckan som tog hela hans familj.
BC Luleås klubbchef har kommit långt i sin bearbetning av sorgen, mycket tack vare hans nya familj.
Men ibland väller det över honom.
Tankarna på barnen Tove och Felix och frun Katarina som omkom i en frontalkrock med en långtradare.
– Det är 22 år sedan. Men jag kommer ihåg allt från den dagen, säger Per Sandström.
Per slog på en film åt fyraåringen Tove medan Felix sov på övervåningen med mamma. Sedan åkte han iväg till jobbet.
Han var upptagen med ett kundmöte. Per gjorde en av sina bästa affärer under den tiden och hade inte upptäckt att polisen sökte honom.
Han ringde Katarina utan att få svar.
Sedan kom Pers chef och berättade för honom vad som hade hänt. En präst tog emot honom på sjukhuset när han fick se dem igen.
– Det såg ut som att de låg och sov. De var nästan helt oskadda ytligt.
Per Sandströms liv var i spillror.
Nu har det gått 22 år.
– Allting finns fortfarande där, men jag har lärt mig eller försöker att lära mig att leva med det.
Du säger försöker. Det är fortfarande så?
– Det kommer ju stunder när jag känner att det är jobbigt. Men det blir längre och längre mellan de gångerna. Då låter jag mig själv känna och kommer det gråt så gör det.
Det var som att gå in i väggen. Hjärnan kunde inte ta emot för många intryck när sorgen var som tyngst. För att skapa några rutiner i vardagen ägnade han sig mycket åt promenader.
Och plötsligt någon dag kunde han njuta av att höra en fågel kvittra.
Han kunde resa sig igen. Mycket tack vare släkt, vänner, terapi och tid.
– Efter ett, ett och ett halvt år var det mycket bättre. Men det fortsatte ju att välla fram ändå och det kan det ju göra i dag också när jag pratar om det. Jag har inga problem att prata om det, men det känns ju.
I dag har Per Sandström, 57, en familj igen.
2009 träffade han sin Jenny.
– Det betydde jättemycket. Hon förstod mig och vad jag hade varit med om. Jag tror att jag hade landat mer i det och blivit en stabilare människa och det var väldigt skönt. Hon är en underbar människa, hon förstår mig och det känns jättebra.
Tillsammans har de fått Anton. Han är nu tolv år.
Hur var det att bli pappa igen?
– Det var fantastiskt. Jag trodde aldrig att jag skulle bli det, men när jag fick bli det igen var det magiskt.
– Jag tänkte att jag hade blivit för gammal, men det var en fantastisk känsla och jag blir tårögd nu när jag tänker på det.
Anton vet vad hans pappa har gått igenom.
– Vi berättade att hans syskon är uppe i himlen, så han har haft det i sig hela tiden och vetat om det. Ibland när han har sagt i skolan att han har syskon, men att de är uppe i himlen, så har kompisarna haft svårt att veta vad han menar. Men han har ändå varit införstådd med det länge.
En tatuering av barnen på Pers rygg är en ständig påminnelse om vad som har hänt. Men inte bara en påminnelse av olyckan.
– Jag kan få fram många olika bilder av när vi lekte, kramades eller när vi alla låg i sängen och skulle sova. Det finns härliga minnen också om hur vi var som familj.
Per Sandström är ett exempel på att det går att överleva även det värsta tänkbara.
– Jag var tvungen att fejsa det. Antingen gör jag det eller så lägger jag mig ner och dör. Men det andra alternativet var inget alternativ. Jag kände hela tiden att kroppen drev på en. Hjärnan och kroppen är fantastisk som driver på en för att man ska överleva.
Per Sandström är klubbdirektör – och satsar på final med BC Luleå.
September 2024.
Nu är vi på Per Sandströms kontor, där han har suttit på sin roll i drygt ett år sedan han tog över efter Lars Mosesson.
Sandström är nu högsta hönset i BC Luleå.
Han började med att jobba på Posten efter gymnasiet, blev sedermera säljare där och efter andra jobb hamnade han till sist i BC Luleå. Under resans gång har han dessutom varit elitdomare och ungdomsledare i basket.
Och efter tio år som säljare i klubben har han nu varit klubbchef i ett år.
Hur har det varit att ta över efter Lars Mosesson?
– Jag har jobbat som säljare i tio år, men det här blev ju en ny roll för mig. Mosesson har gjort på sitt sätt och jag gör det på mitt. Men det som har varit bra är att mina medarbetare vet vad som ska göras. Jag behöver inte stå och peka på vad vi ska göra. Men det har varit en utmaning med nya arbetsuppgifter.
Ett av arven han har fått handskas med är en ansträngd ekonomi. BC Luleå är under observation och måste vidta en del åtgärder för att få sin elitlicens förlängd.
Som för så många andra föreningar handlar det nu om att hitta nya intäkter.
Hur har det arbetet förändrats under din tid här?
– Fler och fler behöver inte synas på någon skylt, men ställer gärna upp på något projekt. Vi är ju ute i skolor och gör många besök och det är intressant som en samhällsgärning som företag också kan ställa upp på. Det är mer intressant än att vara på en skylt.
Vart vill du ta BC Luleå?
– Vi vill vara i final. Det är det vi strävar efter och vi skulle gärna spela i Europa också för att kunna attrahera spelare till Luleå. Men vi behöver få in mer pengar, det är där det sitter.
Per Sandström har delat sin historia förut. Nu har han gjort det igen. Han tror att det kan vara bra för folk att lätta på trycket.
– Många säger till mig att det jag har råkat ut för är det värsta man kan råka ut för. Ja, det är jättejobbigt och tragiskt. Men det är så många människor som har något i sin egen ryggsäck, så jag brukar säga att det inte går att värdera. Man har den sorgen man har och det går inte att värdera.
Per Sandström.
