Hopp, förtvivlan och ovisshet. Elliotts föräldrar Erik Hultqvist och Anna Larsson har upplevt en känslomässig berg- och dalbana sedan sonen försvann den 28 november 2023.
Det har gått ett helt år sedan Erik och Anna var med om det värsta två föräldrar kan uppleva: deras son Elliott försvann spårlöst, och de har fortfarande ingen aning om vad som har hänt honom.
Vi sitter i köket hemma hos Erik Hultqvist. Kaffet har hällts upp i koppar och en dator står uppställd på den rutiga vaxduken. Anna Larsson medverkar på länk från sitt nya hem i Skåne. Sedan ett par månader tillbaka bor hon och hennes man inte längre i Skellefteå.
– Det vår familj går igenom är en pågående traumatisering, säger Anna.
Hon liknar det vid posttraumatisk stress, men med den stora skillnaden att det är ett tillstånd som slår till efter att det hemska är över. För Elliotts familj tar traumat inte slut.
– Det som de allra flesta människor tänker är deras värsta mardröm, att polisen ska ringa på dörren och säga att det har hänt någonting hemskt med ert barn, vi väntar på det samtalet. Det är vår situation. Och vi har levt med det här i över ett år nu.
I Eriks kök finns fotografier av en leende pojke med blont hår. Bilderna av Elliott är inramade och uppställda på bordet bredvid ett fotografi av storasyster Saga. På väggen i hallen hänger en bild där Saga bär Elliott på sin rygg, tagen hos en fotograf för ett antal år sedan.
Finns det något särskilt tillfälle när Elliott gör sig påmind, när saknaden är störst?
– Det är väl varje timme egentligen, säger Erik.
Han tar ett djupt andetag innan han fortsätter.
– Det går inte en timme utan att jag hamnar i den här saknaden. Jag har oftast ett ljus tänt. Det känns som att genom det blir han närvarande.
Bilder på Elliott står uppställda på Eriks köksbord i Skellefteå. Sedan han försvann har han har hunnit fylla 21 år.
Elliott försvann på en tisdag, den 28 november 2023.
Två dagar senare, den 30 november, skulle han ha kommit hem till Anna för att äta middag men han dök aldrig upp. När hon försökte ringa sin son var hans telefon avstängd.
Föräldrarna åkte tillsammans hem till sonens lägenhet. Elliott var inte hemma och bilen var borta, men i övrigt såg allt ut som vanligt, berättar Anna.
– Skorna och jackan var borta men lampan lyste i hallen och det stod matlådor i kylen. Jag tänkte att han måste ju ha tagit på sig ett extra pass på jobbet, och så har telefonen blivit urladdad och han har glömt att vi ska käka middag.
Hon beskriver hur de försökte hitta en logisk förklaring, samtidigt som en oro började gro. Varför skulle Elliott ha stängt av sin mobil?
Morgonen därpå fick de reda på att sonen inte hade kommit till jobbet på Alimak.
– Då förstod jag att nu har det hänt någonting. Det är inte likt Elliot att missa jobbet, jobbet var jätteviktigt för honom. Sen när vi började ringa kompisarna hade ingen av dem hade heller hört av honom sen tisdag. Då förstod vi att det var allvarligt.
Föräldrarna började febrilt att söka sin son. De gjorde en polisanmälan, kontaktade Missing People och ringde otaliga telefonsamtal till alla som kunde tänkas ha någon information om var deras son befann sig. De åkte dessutom själva ut för att leta efter Elliott.
– Det första dygnet for vi runt och sökte på platser. Samtidigt så var man ju i chock så man gjorde inte saker på ett vettigt sätt heller. Man slutade att fungera, säger Erik och förklarar att det till slut blev svårt att minnas hur man slår ett telefonnummer.
Stundtals har Elliotts pappa Erik Hultqvist brottats med tanken på att det kanske finns någon sökmetod som de ännu inte har provat, som man ofta kan se i film och på tv.
”Men jag tror jag att jag blandade ihop fiktion med verkligheten. Att det kanske inte är som i filmerna”, säger han.
Han tar långa pauser medan han berättar om de intensiva dagarna efter Elliotts försvinnande. När han tänker tillbaka flyter dagarna ihop, säger han.
– Jag minns att när samtalen hade lagt sig ville man göra massor, men man inser att det är bortom ens kontroll. Så far man hem och försöker sova och sen fortsätter man nästa dag, och hela tiden växer den här chocken. Jag minns det som att jag mådde riktigt illa de där dagarna, det gjorde vi allihopa.
Hans enda alternativ var att fokusera, annars skulle han bryta ihop. Samtidigt hade han och familjen ett hopp om att de snart skulle få svar på sina frågor.
– Vi tänkte att visst, det var snöstorm, men det var säkert bilar ute och det måste ha gjorts iakttagelser. Som man hör om i andra fall, att förr eller senare så dyker någonting upp som leder en vidare, säger Erik.
Visst, det var snöstorm, men det var säkert bilar ute och det måste ha gjorts iakttagelser.
Erik Hultqvist
Den 22 juli gjordes dykningar i vattned vid Jävre. Polisen hoppades kunna hitta Elliotts bil under ytan, men den fanns inte där.
Men i Elliotts fall blev verkligheten en annan. Under året har flera sökinsatser genomförts av Missing People och anhöriga. De har letat längs vägar, i terräng och i vattnet. Vid två tillfällen har sökningar också gjorts med flygplan. Polisen har tagit fram så mycket information som de kunnat, men ett år efter försvinnandet vet vi bara att Elliott lämnade jobbet på tisdagen och att en mast i Jävre plockade upp en signal när hans telefon stängdes av samma kväll.
Anna Larsson och Erik Hultqvist tände ljus för Elliott i Landskyrkan i slutet av förra året. De förklarar att det var ett sätt för folk att kunna träffa dem och se att de var okej, samtidigt som människor skulle kunna samlas och tända ljus för Elliott. Arkivbild.
Många människor kom för att visa sitt stöd för familjen vid samlingen för Elliott i Landskyrkan i december 2023. Arkivbild.
I december i fjol ordnade familjen en samling för Elliott i Landskyrkan. Elliotts mamma Anna Larsson säger att familjen hela tiden har mötts av ett enormt engagemang under året, men att det tog för mycket på krafterna att ständigt bli påmind om hennes sorg. Arkivbild.
Stämningen i köket är stillsam. Katten Sylvester stryker omkring och jamar för att få uppmärksamhet. Elliott tyckte om djur, berättar Erik. Han trivdes i naturen och tyckte mycket om att fiska. Men han gillade också att lära sig nya saker, stå i folkhavet under konserter, gå på fester och umgås med sina kompisar.
– Man fick bjuda på mat och passa på innan telefonen ringde och någon kompis ville ses. Så var vår kontakt efter att han hade flyttat hemifrån, säger Anna.
Erik instämmer.
– För honom kretsade det kring jobbet och kompisar. Han gick ju även hem hos sina jobbarkompisar och många av dem var ju kanske 10–20 år äldre. Han kunde dra jämnt med dem också.
Det går inte en timme utan att jag hamnar i den här saknaden
Erik Hultqvist
Av Erik och Anna är det Anna som synts och hörts mest i media och på sociala medier sedan sonens försvinnande.
Redan fyra dagar efter att Elliott inte hade dykt upp till middagen förstod hon att familjen behövde allmänhetens hjälp att hitta sonen, och hon valde att lägga ut ett videoklipp där hon vädjade om tips och iakttagelser.
Utan att veta vad som hänt Elliott är det svårt för föräldrarna att få ett avslut, berättar de under intervjun. Samtidigt börjar ovissheten bli en del av vardagen. ”Man kan vänja sig vid de mest sjuka saker”, konstaterar mamma Anna Larsson.
Klippet fick en enorm respons, snart kände i stort sätt alla Skelleftebor till att Elliott var försvunnen och många erbjöd sig att hjälpa till eller ville visa sitt stöd. Anna och Erik säger att de mötts av en stor värme och kärlek, men det har också funnits en baksida till engagemanget, vilket slutligen fick Anna och hennes man att påskynda flytten till Skåne.
Plötsligt har folk stoppat mig och velat prata om det absolut värsta som har hänt i mitt liv, och jag har varit oförberedd.
Anna Larsson
Det blev helt enkelt för mycket.
– Så fort jag visade mig på en offentlig plats så blev jag stoppad av folk som ville prata med mig. Och de flesta ställde ju ungefär samma frågor, ”Hur är det? Hur går det? Har ni hört någonting? Vad säger polisen?”.
Trots att människorna ville väl blev det ett stresspåslag att hela tiden bli stoppad på offentliga platser, berättar hon.
– Jag har varit ute i ärenden och bara velat ha något annat att tänka på när folk plötsligt har stoppat mig för att prata om det absolut värsta som har hänt i mitt liv, och jag har varit oförberedd. Det har varit jobbigt.
Hon hamnade i en ohållbar situation, där hon varken ville gå utanför dörren av rädsla för att behöva parera samtalen om Elliott, samtidigt som hon heller inte ville bli isolerad i hemmet.
– I våras tog vi kontakt med vänner i södra Sverige och sen några månader tillbaka bor vi i Skåne. För mig personligen har det blivit lättare att läka och att komma ut och... Faktiskt börja om på nytt.
Erik nickar när han hör Anna berätta. Även han har haft liknande upplevelser.
– Mitt jobb gör ju att jag inte på samma sätt kan lämna, även om tankarna finns. Men jag har upplevt att så fort jag är härifrån så kommer det en ro, säger Erik.
Elliotts mamma Anna Larsson medverkar på länk från sitt nya hem i Skåne. Sedan flytten har det gått bättre att läka, berättar hon. ”Men baksidan av det, som jag tänker på varje morgon när jag vaknar, det är varför den här flytten blev så nödvändig. Och att det är för att Elliott är borta”, säger hon.
Under året har månaderna gått och högtider har passerat.
I juni fyllde Elliott 21, vilket familjen firade med en grillkväll med nära och kära.
– Det var jättefint faktiskt. Familj, släkt och vänner samlades för att grilla och prata. Det kändes som att vi skulle säkert ha gjort detsamma om Elliott var med. Och så blåste vi såpbubblor, säger Erik.
På datorns skärm ler Anna när hon tänker tillbaka på den kvällen.
– Det var faktiskt min syster som kom på idén, och eftersom hon är småbarnsförälder så hade hon med sig såpbubblor. Men det var inte bara barnen som blåste såpbubblor för att fira Elliott, utan alla gjorde det. Och vad bubblor gör är att de stiger uppåt, till där Elliott befinner sig. Så det var som att vi skickade hälsningar till honom från oss alla. Det blev en väldigt fin ceremoni.
Ni har ställt in er på att han är död?
– Det finns ju ingenting som tyder på något annat. Just det här att ingen har rört hans bankkonto till exempel, och att hans pass låg kvar hemma i hans lägenhet. Och det har som sagt inte kommit några tips. Det finns ju ingenting som tyder på att han fortfarande lever, säger Anna.
Några dagar innan jul i fjol brann flera ljus för Elliott i Landskyrkan. Arkivbild.
För henne kom insikten redan första veckan, men det är skillnad på att förstå något på ett intellektuellt plan och att känna det i kroppen.
– Det är ju fortfarande helt obegripligt. Jag svarar på frågan och säger att nej, vi är övertygade om att Elliott inte lever längre. Men det är ändå... Helt obegripligt, känslomässigt. För att vi fortfarande är i chock, och för att vi fortfarande inte vet, och för att vi inte har fått göra något avslut, säger hon.
Vad tror ni krävs för att det riktigt ska kunna sjunka in?
– Jag hoppas att man hittar bilen. Att vi får någon ledtråd. För hittar man bilen hittar man Elliott, eller åtminstone en förklaring, en hint om vad som kan ha hänt. För Elliott är ju inte försvunnen, han är någonstans och framför allt är bilen någonstans, säger Anna.
Det som har hänt är fruktansvärt, men det hade varit ännu mer fruktansvärt om vi inte hade fått hjälp.
Anna Larsson
I två timmar berättar föräldrarna öppet om det värsta året i deras liv. De vill påminna människor om att deras son fortfarande saknas och att alla iakttagelser av Elliotts bil ska lämnas till polisen.
Familjen slits fortfarande mellan hopp och förtvivlan i samband med varje ny sökinsats, något som de menar har blivit en vana.
– Det är så svårt att sätta ord på det här riktigt. Men vi måste leva vidare med den här ovissheten, säger Erik.
När det känns tungt brukar Anna försöka skifta sitt fokus till tacksamhet, förklarar hon. Det gör att det blir lättare att hantera motgångarna.
– Det som har hänt är fruktansvärt, men det hade varit ännu mer fruktansvärt om vi inte hade fått hjälp. Det är det som har fått en att hålla ihop och inte bli galen av chock och sorg, säger hon.
Vi kommer aldrig kunna tacka alla personligen.
Anna Larsson
Hon och Erik vill att folk ska veta hur tacksamma familjen känner sig.
– Den enorma uppslutningen och engagemanget bar oss genom den första fruktansvärda tiden. Jag vet att jag resten av mitt liv kommer tänka tillbaka med värme på alla som gjort så mycket för att bidra, utan att ens berätta det för oss. Vi kommer aldrig kunna tacka alla personligen, så vi förmedlar vår tacksamhet på det här sättet, avslutar Anna.
Har du tips?
Elliott var vid försvinnandet klädd i grå luvjacka och mörka byxor.
Elliotts bil är en mörkgrå Volvo Sedan S80 årsmodell 2005 med registreringsnummer som börjar med WFH.
Tipsa polisen på nummer 114 14.
