Färden går längs en grusväg en bit utanför Boden och regnet som piskar mot vindrutan gör sikten knapp. Vi parkerar och efter cirka fem minuters promenad i den våta terrängen tornar det upp sig bland träden – ödehuset.
– Här har vi varit väldigt många gånger och i det här huset händer det alltid mycket saker, säger Karin Nordquist.
Tillsammans med maken Johan Nordquist och vännen Sara Berg utgör de tre teamet Ghost Crew Norrbotten. Sedan hösten 2021 har de utfört spökjakter, eller paranormala utredningar som de själva kallar det, ihop.
– Spöken, det är inte riktigt det vi håller på med. Utan det är energier i olika former, platsbundna energier, energiminnen och olika typer av väsen, säger Sara Berg.
Samtidigt menar de att ordet spökjakt är ett begrepp som klingar mer bekant för gemene man, och de ser att intresset för att utforska det okända ökar.
– Det är ett skifte, och om man börjar intressera sig för det här så finns det hur mycket som helst på YouTube och Max (streamingtjänsten). Det är jättestort i USA, England och utanför Sverige. Men det börjar bli mer och mer här i Sverige också, det finns ju andra grupper som har banat vägen för oss, LaxTon till exempel, säger Sara Berg.
Det var efter att Johan och Karin Nordquist träffade Sara Berg på ett spökjakts-event på Sandträsk sanatorium som trion bestämde sig för att börja utforska det okända tillsammans.
– Vi fortsatte att träffas, göra egna utredningar och åka till ödehus, säger Karin Nordquist.
En del tycker att det är häftigt och en del tycker att det där med spöken är svammel.
Johan Nordquist
I dag håller de egna event, gör utredningar och utför husreningar på förfrågan. En paranormal utredning tar fyra till sex timmar.
– Då försöker vi kartlägga vad det är som är där, säger Karin Nordquist.
Vilka hör av sig?
– Helt normala människor som har problem med hemsökelse i sina hus och de hör ofta av sig när det har gått ganska långt. De är lite desperata och orkar knappt bo kvar eller är väldigt rädda hemma, säger Sara Berg.
Vad får ni för reaktioner när ni berättar vad ni gör?
– Det är blandat. En del tycker att det är häftigt och en del tycker att det där med spöken är svammel. Vissa tror inte ett dugg på det, men dem ids jag inte lägga någon energi på, säger Johan Nordquist.
Ödehuset de tagit med NSD till saknar fönsterrutor och trappan till bron är murken. På vedspisen i köket börjar de packa upp sin utrustning, allt bygger Johan själv.
En dörr smäller igen.
– Det blåser lite, men jag vet inte om det blåser så mycket, säger Johan Nordquist.
Samtidigt slår han på kinecten.
Den är en del av deras utrustning och består av en SLS-kamera som skickar ut ett rutnät av småpunkter i infrarött. Programvaran är byggd för att försöka hitta mänsklig form genom att se om det finns en person som bryter punkterna, om så är fallet mappas denna upp på skärmen som en streckgubbe. Tekniken har sina rötter i datorspels-världen, men har på senare tid även kommit att användas under spökjakt.
När vi befinner oss på övervåningen börjar det tjuta från rempodden som placerats i den nedre delen av trappan.
– Det är jättestark energi där nere. Den tar på utrustningen, säger Johan.
I dag driver de verksamheten vid sidan av sina vanliga jobb och de menar att de utgör en viktig plattform, där de med samma intressen i Norrbotten kan mötas.
– Men även för att de som behöver hjälp ska få det, säger Sara Berg.
– Vi har några uppdrag i månaden och det är ungefär vad vi hinner med, säger Karin Nordquist.
Händer det att ni hör saker som sedan visar sig har en logisk förklaring?
– Ja absolut. Det måste man alltid kolla först, det kan vara något som trillar eller att vinden gör att det händer någonting, säger Sara Berg.
Tror ni själva på spöken?
– Jag tror inte, jag vet, säger Sara Berg och får medhåll av Karin och Johan.
– Jag har fått så många bevis sedan jag började med det här, så ja absolut, säger Karin Nordquist.
Kylan från oktoberregnet börjar bli alltmer påtaglig och vi bestämmer oss för att avsluta spökjakten i ödehuset.
"Tack för besöket, följ inte med oss hem".
– Vi respekterar dem och de respekterar oss, säger Johan Nordquist och stänger dörren.