Emma ifrågasätter varför skolledningen inte agerar och har polisanmält pedagogen. Bilden har inget samband med texten.
Pojken är i dag drygt två år gammal. När han skulle börja förskolan förra våren valde föräldrarna utifrån att samiska skulle vara det rådande språket på avdelningen, detta för att sonen skulle få en god utveckling i det språk som talas i hemmet. Han började på en förskola som drivs av Sameskolsstyrelsen, i en kommun i Norrbotten. Familjen, förskolan och kommunen är anonyma av hänsyn till barnet.
I januari i år jobbade mamman, som vi kallar för Emma, själv inom förskolans verksamhet, men på en annan avdelning än sonens. Hon hade precis gått in för att byta kläder på ett barn, då pedagogen kommer in med hennes son.
– Hon sade att han hade hoppat flera gånger på ett annat barns huvud, det barnet hade legat med ansiktet nedåt mot några stenar. Det lät som om min son försökt döda barnet. Hon förklarade väldigt specifikt hur allt hade gått till, trots att hon inte själv hade sett själva händelsen.
Emmas son stängdes in på avdelningen och det barn han anklagades för att ha misshandlat fördes till en annan avdelning. Enligt pedagogen skulle han ha fått blödningar, sår och blåmärken. Emma gick dit med sin son och förklarade för honom att han inte fick göra illa andra barn och att han skulle säga förlåt och krama sin kompis.
Det andra barnet hade inga synliga skador vad Emma kunde se och hennes son tycktes oförstående inför situationen. Emma ifrågasatte om det verkligen hade gått till på det sätt som pedagogen beskrivit.
– Pedagogen blev då väldigt stressad. En annan i personalen undrade vad vi pratade om, hon hade stått alldeles intill den plats där barnen varit och det hade inte alls förekommit något våld. Tvärtom hade min son försökt krama det andra barnet, som grät.
– När jag ifrågasatte pedagogen igen kröp det fram att hon inte hade sett händelsen själv och hon pekade ut en i personalen som hon påstod hade berättat om det, men den personen hade inte hört talas om det.
Jag vill gå ut med det här för att inga andra barn ska behöva drabbas av något liknande
"Emma"
Emma blev chockad över att pedagogen än en gång riktade anklagelser om grovt våld mot hennes son. Strax innan sommarledigheten förra året påstod samma pedagog i samband med en hämtning att sonen hade tagit strypgrepp på ett annat barn. Han var vid det tillfället 1,5 år gammal och hade precis lärt sig att gå. Pedagogen pratade öppet inför andra föräldrar om det som hade hänt och betonade att det var "en väldigt allvarlig händelse".
När Emma försökte få reda på mer meddelade pedagogen att hon inte hade tid att prata mer om det och att det skulle upprättas en handlingsplan.
Emmas son hade precis lärt sig gå när han anklagades för att ha tagit strypgrepp på ett annat barn. Bilden har inget samband med texten.
– Vi förstod ingenting. Jag blev så klart orolig och jätteledsen och ringde till rektorn, som tillbakavisade att det skulle göras en, handlingsplan, berättar Emma.
– Jag försökte förstå vad som kunde ha hänt, hade min son försökt krama ett annat barn, eller hur hade det gått till? Jag hade aldrig sett några tecken på att han skulle ha ett aggressivt beteende, han är ett lugnt barn som är väldigt kärleksfull mot andra, säger Emma.
Samtidigt kunde hon inte för sitt liv förstå varför en anställd inom förskolan skulle sprida lögner om och felaktigt anklaga ett litet barn.
– Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att någon skulle kunna hitta på något sådant. Jag tänkte att det måste ha hänt, eftersom hon sade det.
Sommaren kom och mamman upplevde det som om förskolans rektor inte tog händelsen särskilt allvarligt. Men så kom beskedet att sonen skulle flyttas till en annan avdelning där svenska är huvudspråket.
– Informationen jag fick från rektorn var att han flyttades han för att pedagogen upplevde det som jobbigt att ha honom på "sin" avdelning efter det som hade hänt. Rektorn lovade att jag när som helst kunde byta tillbaka, om den nya avdelningen inte skulle kännas bra.
Så blev det inte. Trots flera försök att få byta tillbaka till hans gamla avdelning, fick Emma inget gehör.
Emma överväger att flytta sin son till en annan förskola, då hon inte känner sig trygg så länge pedagogen jobbar kvar. "Jag tänker hela tiden på vad som ska hända nästa gång", säger hon. Bilden har inget samband med texten.
Snart upptäckte hon och hennes sambo att deras son allt oftare valde att uttrycka sig på svenska hemma och att den samiska språkutvecklingen backade. Hon pratade med rektorn och bad om att pojken skulle få komma tillbaka till sin gamla avdelning, där han dessutom hade sitt sammanhang med både språk och kompisar.
– Jag ifrågasatte hur det kunde komma sig att min son tvingats flytta, medan pedagogen som anklagat honom fick vara kvar. Jag förklarade min oro för rektorn, över att min son behöver samiskan för att utveckla sitt språk.
Emma upplevde att pedagogen som anklagat pojken fortsatte ha negativa synpunkter på honom, trots att han inte längre gick på den avdelning där hon jobbade. Hon fick höra från annan personal att pedagogen stämplat hennes son som "ett jobbigt barn" och att hon inte ville ha honom på sin avdelning.
Förskolan är den enda i kommunen som erbjuder samiska avdelningar. Bilden har inget samband med texten.
Efter den andra händelsen nu i januari uppmanade rektorn Emma att skriva en kränkningsanmälan till Sameskolstyrelsen, som driver förskolan. Då erkände pedagogen att hon felaktigt anklagat Emma son vid båda tillfällena och medgav allt som stod i anmälan. Emma och hennes sambo kallades till ett möte med skolchefen, rektorn och pedagogen, där syftet var att pedagogen skulle be om ursäkt.
Trots löften om att åtgärder ska vidtas för att tillgodose sonens språkutveckling har Emma inte hört talas om att förskolan gjort något överhuvudtaget. Bilden har inget samband med texten. Bilden har inget samband med texten.
I en ljudinspelning som NSD tagit del av säger pedagogen att hon aldrig haft för avsikt att kränka Emmas son och att hon gjort fel ordval när hon anklagade pojken för grov misshandel.
– Jag är hemskt ledsen och jag ber om ursäkt. Jag hoppas ni har fortsatt förtroende för mig som pedagog och jag kommer att följa förskolans rutiner, säger hon under samtalet.
Pedagogen erkänner också att hon själv aldrig såg det hon påstod hade inträffat i januari, att Emmas son skulle har hoppat på ett annat barns huvud. Skolchefen upprepar gång på gång att "nu måste vi gå vidare och bygga förtroende". När Emma vill veta hur de ens kunde hamna i denna situation avbryter skolchefen och säger:
– Vi har ett personalärende där vi jobbar med (pedagogens namn), det som hänt har hänt och ni känner det ni känner. Det som det handlar om nu är om ni kan acceptera ursäkten och gå vidare.
Emma beskriver under mötet att chocken över hur hennes son anklagats och kränkts fortfarande ligger kvar. Under mötet försöker hon vid flera tillfällen ställa frågor direkt till pedagogen men blir då avbruten av skolchefen, som avslutar mötet med orden:
– Det kommer att göras uppföljningar och jag hoppas ni landar och allt känns bra.
Varken Emma eller hennes sambo hade någonsin sett tendenser på att sonen kunde vara aggressiv. Anklagelserna kom som en chock. Bilden har inget samband med texten.
När NSD kontaktar rektorn svarar hon att hon inte har några kommentarer och hänvisar vidare till skolchefen.
För Emma och hennes sambo är tryggheten som de förutsatte att förskolan skulle ge deras son sönderslagen. Rektorn har vidtagit åtgärder för att pedagogen inte ska vara ensam i tjänst med ansvar för pojken i samband med att avdelningar slås ihop vid exempelvis stängning, men vid ett tillfälle ramlade pojken från skötbordet i samband med att pedagogen skulle byta hans blöja. Bulan i pannan var stor som en golfboll.
– Hur kunde det ens hända om hon stod vid skötbordet? undrar Emma.
Kerstin Lingbrant Vinka är ordförande i Sameskolstyrelsens nämnd. Hon bekräftar att en kränkningsanmälan har inkommit gällande den aktuella förskolan och att nämnden ska informeras om den inför kommande möte i maj, eftersom händelserna har blivit kända i media. I övrigt lämnar hon inga kommentarer om fallet.
– Jag kan bara prata generellt och när vi för in en anmälan om ett eller annat som har skett i en förskola, då tar vi allvarligt på det. Om man som förälder känner att ens barn inte trivs, inte får sina behov tillgodosedda eller om något hänt i förskolan, då ska man självklart signalera det, säger hon.
Emma förstår inte hur en pedagog som har kränkt ett barn flera gånger kan få fortsätta att jobba på förskolan. Bilden har inget samband med texten. Bilden har inget samband med texten.
Tycker du det låter rimligt att ett tvåårigt barn skulle kunna utsätta någon annan för ett grovt brott?
– Det finns inget i forskningen som visar att så små barn har en sådan medvetenhet att de skulle kunna göra det. Det är inte det normala att små barn agerar skadligt mot någon annan.
Skolchefen vill inte heller ge några kommentarer i det enskilda fallet.
– Kränkningsanmälan är utredd och vi har haft samförstånd med vårdnadshavare. Det har varit uppföljningar och vi uppfattade att allt var utrett och utagerat innan det nådde media. Det är olyckligt att vi från förskolans sida inte har lyckats återupprätta vårdnadshavarnas tillit och förtroende.
Hon fortsätter:
– Angående språket så är detta en samisk förskola där det samiska språket och kulturen är väldigt viktig. Samtidigt så har vi svårt att rekrytera och vi har pedagoger som inte pratar samiska, så är det.
Emmas son använder i dag allt oftare svenska när han uttrycker sig och hon är orolig att han ska tappa sina kunskaper inom det samiska språket. Bilden har inget samband med texten.
Enligt chefen utbildas pedagogerna i samiska och hon lovordar personalen som enligt henne är "jättefin". Trots att pojken flyttades till en annan avdelning efter den första anklagelsen och att mamman fick information om att det som påstods ha hänt var orsaken, uppger skolchefen att flytten berodde på en omorganisation och saknar samband med händelsen.
– Vi har haft en omorganisation som gjordes innan allt det här. Grunden är att man som vårdnadshavare varken kan välja avdelning eller personal till sitt barn. Man kan ha starka önskemål om det, men man kan inte välja.
Tycker du det är rimligt att ett tvåårigt barn anklagas för grova brott i förskolan?
– Jag tycker inte att någonting är rimligt i detta fall. Men det är rimligt att någon begår ett misstag och ber om ursäkt, något vi sedan har hanterat och följt upp. Det är ju inget som har hänt med barnet eller så.
Nu är det ju två gånger som pedagogen har anklagat just detta barn?
– Jag håller inte med om din beskrivning men det handlar om ett enskilt fall och jag kan inte kommentera det. Vi har högt förtroende för all vår personal.
Mamman har nyligen polisanmält pedagogen för förtal och ofredande, eftersom hon inte upplever att det som hänt tagits på allvar av förskolans ledning och att hon och hennes familj fortfarande känner att de är utsatta av pedagogen.
Emma kan inte förstå varför pedagogen får jobba kvar, medan hennes son tvingas avstå från sitt modersmål och inte får återgå till sin tidigare avdelning.
Pojken var inskolad på avdelningen, kunde kommunicera med andra på sitt eget språk och var trygg med kompisarna. Plötsligt tvingades han flytta därifrån. Bilden har inget samband med texten.
– Hur ska vi kunna komma vidare när locket bara läggs på och vi inte ens får ställa frågor till pedagogen om varför hon anklagade vår son?
Hon befarar att sonens språkliga utveckling kommer att påverkas allvarligt och påpekar att det är hans rätt att få prata och lyssna till sitt samiska modersmål i förskolan.
– Fortfarande när jag pratar om det här kan jag inte fatta att vi går igenom det, att det kan gå till så här på en förskola. Vi har övervägt att byta, men det finns inget annat alternativ om han ska kunna få tillgång till sitt modersmål.
