Bottenviken är inget eget förvaltningsområde för strömming, utan slås ihop med Bottenhavet.
Bottenviken och Bottenhavet tillhör samma förvaltningsområde för strömming. Så är inte fallet när det gäller laxen. Där är Bottenviken och Bottenhavet uppdelat i två olika förvaltningsområden.
– Laxen har sina problem, men där har vi förutsättningar att göra bedömningar och gå in med åtgärdsförslag. När det gäller strömmingen är vår bedömning att bestånden i Bottenviken och Bottenhavet är skilda. Trots det likställs situationen i Bottenviken med den i Bottenhavet. Det är en låg ambitionsnivå på förvaltningen, säger Dan Blomkvist.
Det Internationella havsforskningsrådet (ICES) ger förslag på fångstkvoter till EU.
Det mest betydelsefulla strömmingsfisket har historiskt bedrivits i Bottenhavet, från Höga kusten och söderut till Gävle. Men de senaste 4-5 åren har larmrapporterna från Bottenhavet blinkat rött.
Strömmingen är i stort sett försvunnen från kustområdet. Boven i dramat anses av många vara det storskaliga industrifiske som bedrivs ute till havs.
Clipperton är en av de stora trålare som deltar i industrifisket i Bottenhavet.
Detta fiske blev möjligt efter en regeländring för 15 år sedan, som innebar att individuella fiskekvoter kunde överlåtas. Det fick till följd att vissa fiskeföretag köpte upp rättigheter och fick tillgång till nya vatten, exempelvis stora trålare från Västkusten som fiskar hårt i Bottenhavet. Samtidigt har de finska trålarna de senaste tio åren dragit upp fångster som årligen varit 4-5 gånger större än de svenska.
– Jag tänker inte kommentera vilka orsakerna är till att strömmingsfångsterna försämrats i Bottenhavet. Det får forskarna göra. Men problemet är att Bottenviken dras över samma kam.
Blomkvist menar att en möjlighet för att kunna vårda bestånden och samtidigt främja fisket är, att om strömmingsfisket begränsas i Bottenhavet kan man i stället fiska mer i Bottenviken.
– Vi tror att beståndet av strömming är i bättre skick här uppe, men vi har ingen data, säger Dan Blomkvist.
Dan Blomkvist anser att Bottenviken måste bli ett eget förvaltningsområde även för strömmingen.
Samtidigt kommer rapporter från yrkesfiskare i Norrbotten att det blir allt svårare att få strömming i Bottenviken också, strömmingen har försvunnit från tidigare säkra områden samt att fisken blivit mindre i storlek även här.
– Det är möjligt, men den typen av spekulationer ska man vara försiktigt med när det inte finns fakta. För bara några år sedan lät det helt annorlunda. Det finns många faktorer som kan spela in. Naturliga variationer över tid och skillnader i reproduktionen. Hur påverkar landhöjningen var fisken samlas, exempelvis? Det är just därför vi behöver säkra data att utgå ifrån, säger Dan Blomkvist.
Ulf Carlsson, länsfiskekonsulent i Västerbotten, är av samma åsikt.
– Vi vet väldigt lite om de olika bestånden och behöver få en större insikt i hur det ser ut. Slår man ihop Bottenhavet och Bottenviken blir det fel, säger han.
Är strömmingen i Bottenviken av ett helt annat bestånd än Bottenhavet, och hur är det ställt med beståndet här? Viktiga frågor som är obesvarade idag.
Varför är det då ett och samma förvaltningsområde? Joakim Hjelm, forskare vid Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua, och medlem av ICES, ger historiken.
– När jag började var Bottenviken ett område och Bottenhavet ett annat. Det ändrades någon gång på 2000-talet. Enligt de genetiska studier som fanns då var det inga större skillnader mellan bestånden och dessutom var fångsterna så små i Bottenviken att det inte fanns några skäl att hålla dem åtskilda, säger han.
Joakim Hjelm öppnar dock för en förändring:
– Vi har fått pengar från Havs- och vattenmyndigheten för se om det finns olika subpopulationer av strömming i Bottenviken och Bottenhavet. Men det är ingen enkel fråga. Vi vet att strömmingen rör sig över större områden. Vad händer med underlaget om strömmingen simmar åt fel håll något år?
SLU-forskaren Joakim Hjelm öppnar för en förändring i förvaltningssystemet.
Joakim Hjelm anser att det finns många osäkerhetsfaktorer kring strömmingen i Bottenviken och Bottenhavet, som gör bedömningen komplicerad:
- Den verkar ha tillväxtförändringar över tid.
– För två år sedan var den mager, nu är den fetare.
- Hur stor är reproduktionen den närmsta tiden?
– Vi vet inte utan vi antar att den är på samma nivå som de senaste åren. Vi gör prognoser, ungefär som Riksbanken.
- Strömmingen har de senaste åren haft lägre reproduktion än toppåret i början på 2000-talet.
– Vi vet inte vad det beror på men ser det inte som någon tydlig negativ trend.
- Det finns lokala bestånd.
– Det kan vara så att några bestånd inte tål fisketryck lika bra som andra, säger Joakim Hjelm.
Strömmingens historia
Nu för tiden handlar det mesta om surströmming. Men strömmingen har varit ett mycket viktigt livsmedel i norra och mellersta Sverige i flera århundraden. Framför allt saltades den och såldes på marknader i tunnor, men den torkades, lades in och röktes också, och under 1900-talet tillkom infrysningen. Salt strömming var vardagsmat i hemmen.
Fisket bedrevs med strömmingsskötar, men också som fritidsfiske genom bland annat pilkning.Trålningen med större fartyg tog fart under 1950-talet.
Strömmingen var särskilt viktigt under andra världskrigets beredskapstid då den var en ransonerings- och kupongfri fisk.
Senare kom miljölarmen. Strömmingen, främst i Östersjön, innehöll dioxiner. De senaste proverna i Bottenviken har visat att strömmingen innehåller dioxin som når upp till hälften av EU:s gränsvärde.
Fakta: SLU, Naturvårdsverket och Sörmlands museum.
Forskare vid SLU deltar i Internationella havsforskningsrådets bedömningar.
