Klassikern här uppe har varit svår få ihop burkar till de senaste åren.
I dag kan den nästan kännas exotisk och speciell, strömmingen som vi halstrar eller äter på surströmmingssklämman. Men länge var den vardagsmat och den främsta proteinkällan längs hela norrlandskusten.
När Världsnaturfonden ifjol gav strömming och sill i Östersjön rött ljus, vad har då hänt? Vi ska försöka bena ut det.
Vi börjar med namnet, clupea harengus, vilket på latin är namnet för både sill och strömming. Fångas den norr om Kalmarsund heter den strömming, söder därom sill. Vi har valt att fokusera på strömmingen i den Bottniska viken, det vill säga Bottenhavet och Bottenviken tillsammans, närmare bestämt sträckan från Gävle till Haparanda.
Beståndet av lekande strömming från 1964 till 2024.
Där kan man klart och tydligt se är att strömmingen minskat de senaste 30 åren. Under 1990-talet nådde den sin högsta nivå sedan 1964, men sedan dess har det gått neråt.
– Som det ser ut nu, 2024, har vi någonstans runt en halv miljon ton lekbiomassa, alltså strömming som blivit könsmogen och kan föra arten vidare. 1994 låg den massan på nästan 1,5 miljoner ton, berättar Mikaela Bergenius Nord, forskare på SLU Aqua, Sveriges lantbruksuniversitets institution för akvatiska resurser.
Den totala fiskekvoten för strömming i Bottniska viken, det vill säga den mängd som får fiskas, landade i år på 55 000 ton. I Bottniska viken är finska trålare i klar dominans. De drar upp 82 procent av strömmingen, Sverige bara 18.
– Så, Sveriges andel utgör knappt 10 000 ton i år, berättar Stefan Larsson, miljöanalysspecialist på SLU Aqua,
År 2020 fick kustfiskarna upp 1284 ton strömming längs Norrlandskusten, ifjol bara 358 ton. Av den blev 200 ton surströmming.
Det småskaliga fisket i Bottniska viken, de som bland annat tillverkar surströmming, fångar en bråkdel av strömmingen. För fyra år sedan låg kustfiskarnas strömmingsfångst på totalt 1200 ton. Nu har den rasat.
– De drog upp 358 ton strömming ifjol. Av det gick ungefär 200 ton till surströmming, berättar Anton Paulrud, vd för organisationen Swedish Pelagic Federation, SPF, som har drygt 40 medlemsfartyg runt hela Sveriges kust vilka sysslar både med storskaligt fiske och småskaligt.
Det storskaliga fisket, som utförs av trålare längre ut till havs, står för den stora andelen fångst. I år gav Havs- och vattenmyndigheten nio trålarfirmor tillstånd att fiska i Bottniska viken, och de har dragit upp drygt 7 000 ton strömming i år (se faktaruta). En av fiskarna heter Isak Bergström, 31 år, i Älvkarleby.
– Det är en het debatt om strömmingsfisket. Jag vill ju det ska vara hållbart så att mina barn kan ta över som jag gör nu med farsan. Jag hoppas att kvoterna inte höjs för mycket eller för fort, det gäller att ha balans. Men vad vi ser finns då enormt mycket strömming i haven, om än det inte går att jämföra med vissa andra perioder då det funnits mer. Det varierar helt enkelt.
"Strömmingen är helt central för balansen i havet", säger Mikaela Bergenius Nord, forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet.
Internationella havsforskningsrådet, ICES, gör analyser av beståndet och ger råd till EU om vilka kvoter man bör sätta år för år. I det rådet sitter bland andra Mikaela Bergenius Nord på SLU Aqua.
– I fjol var EU-kommissionens förslag att det riktade fisket på sill och strömming i både Bottniska viken och centrala Östersjön skulle stängas, men det gick inte ministerrådet med på, berättar hon.
Det gröna fältet utanför Gävle visar var det svenska industrifisket av strömming sker. Uteslutande i Bottenhavet med andra ord, inget i Bottenviken.
I år ser bestånden aningen bättre ut, men Bergenius Nord menar ändå att försiktighetsprincip bör råda.
– Det är som med skogen, man måste gallra den för att få ut maximal, urtagbar volym. Och se helheten. Strömmingen är helt central för balansen i havet. När den minskar blir sälen magrare och söker sig närmare kusterna, spiggen ökar för att strömmingen inte finns och äter upp deras ägg i lika stor utsträckning längre och laxen påverkas negativt då strömming tillhör laxens huvudföda.
Bild av matning i ett akvarium på Baltic Sea Science Center, Skansen.
Anton Paulrud från Swedish Pelagic Federation, SPF, vill se nya perspektiv på strömmingsfisket.
– Det gäller att nyttja resursen klokt för att få ut största möjliga värde av fångsten. SPF vill gärna att kvoten ligger på den lägre nivån i det intervall som ICES föreslår, men det är vad vi gör av den fisk som tas upp som är det viktiga. Som det är nu går en stor del till Danmark där det blir till djurfoder. Vi ser att vi kan bygga liknande industrier här och skapa fler arbetstillfällen inom fisket.
Sälen äter gärna strömming, och när det beståndet minskar har forskarna sett att sälen blir magrare och söker sig närmare kusterna.
Den 21 och 22 oktober ska EU fatta beslut om 2025 års fiskekvoter, något Mikaela Bergenius Nord känner viss oro inför.
– Problemet är att EU främst ser till mängden fisk i havet, det vill säga biomassan. Det är inte tillräckligt för att säkra god status för bestånden. Man bör se mer på konsekvenserna av fiske på ekosystemet som helhet.
Årets bjässar på havet
Totalt får de dra up 10 000 ton, nu har de fiskat upp 7000 ton. Sju av de nio företag som fick pelagiskt tillstånd att fiska strömming i Bottniska viken i år kommer från västkusten.
Jarander shipping AB, Göteborg, drog i år upp 3500 ton strömming i Bottniska viken.
Rederi AB Engesberg och Arcadia Norr AB, som ägs av far och son Bernt och Isac Bergström i Karlholmsbruk utanför Gävle, drog upp 1500 ton tillsammans.
B-C Pelagic AB, Lindome, drog upp 878 000 kilo i år.
Bryngeld fiskeri AB, Kungsbacka, fick upp 471 000 kilo.
Torland Fiske AB, Västra Frölunda fick 467 000 kilo.
Gustav Grundén AB, Västra Frölunda fick 378 000 kilo.
Tor-Ön Fiske AB, Västra Frölunda, hade tillstånd fiska 866 980 kilo men håvade in noll.
Christer Magnusson, Västra Frölunda, hade kunnat dra upp 85 517 kilo men fiskade inget alls.
