Ivory hade gott om mat i fjällen, så Oskar hade oroat sig i onödan.
Varje sommar flockas vandrare till fjällvärlden för att uppleva lugnet, utmana sig själv, eller bra för att komma bort från vardagen. En del tappra vandrare tar det steget längre och tar sig an den tuffaste vandringen Sverige har att erbjuda; 130 mil fjällvandring från Grövelsjön i söder till Treriksröset i norr.
Oskar Öhrström är en av dessa få vandrare som tagit sig an utmaningen, men i ett avseende är han helt unik. Utanför hans tält varje morgon står hästen Ivory och betar. Det 17-åriga stoet som är hans följeslagare genom hela den svenska fjällvärlden.
– Det är något jag drömt om att göra i några år, men det har inte gått att få ihop på grund av jobbet och livspusslet. I grunden är det någon slags western-romantisk dröm jag har. Att ta sig an vildmarken med sin häst, och i Sverige är fjällvärlden det vildaste vi har, säger han.
Den 35-årige Oskar Öhrström från Jämtland är ingen dununge när det kommer till friluftsliv. Han bor nära fjället och det är där han allra helst spenderar sin tid. Till vardags jobbar han som jaktguide och hovslagare. Kombinationen av hans kunskaper gav honom tryggheten att ta sig an den enorma utmaningen med sin fyrbenta vän.
I juni satte de iväg med siktet inställt på Sveriges nordligaste punkt.
– Jag var lite orolig innan jag skulle börja eftersom jag inte visste hur Ivory skulle påverkas. Skulle hon tappa vikt eller skulle hennes hovar ta stryk? Betet var också ett orosmoment så jag packade med mig kraftfoder utifall att. Men jag hade oroat mig i onödan för det var hur bra bete som helst längs vår vandring, berättar han.
Hästar är otroliga djur på att ta sig fram i natur och mark, menar Oskar Öhström.
Dagarna gick, rutinerna tog form, och tillsammans avverkade de en, två eller tre mil om dagen.
– Det var ett jädra nötande och många långa dagar. Man rör sig inte snabbt med häst i fjällen, utan ofta går det snabbare att gå själv. Men det blev en annan sorts vardagsrutin där man inte styrs av klockan, utan äter, vilar eller sover när man känner för det. Och det var den känslan jag såg fram emot med resan, säger Oskar Öhrström.
Det var Ivorys betande som främst var det som styrde planeringen. Varje dag behövde hästen en lunchpaus på ungefär två timmar för att få i sig tillräckligt med energi. Sedan när det skulle bli dags att slå läger behövde Oskar lägga nån timme till att bygga hage åt Ivory så att hon kunde beta under natten utan att vandra iväg.
– Det funkade riktigt bra, det vara bara en enda gång hon rymde. Jag hade tagit in på ett vandrarhem i Jäckvik och Ivory tyckte under natten att gräset på grannens tomt var grönare, berättar han.
En cowboy som kommer ridande längs Kungsleden drar till sig en hel del uppmärksamhet. Leenden, glada tillrop och människor som vill stanna för att prata.
– Jag var beredd på att många skulle bli överraskade men insåg nog inte hur många timmars pratstunder det skulle bli. Jag har nog aldrig varit så social som under den här resan, men det har bara varit roligt.
Det enda bakslaget skedde i byråkratin kring nationalparkerna i Norrbotten. Oskar ansökte om dispens för att få rida på lederna genom Sarek, Stora sjöfallet och Abisko men fick avslag från länsstyrelsen.
– Det gjorde mig ganska besviken, men jag ska överklaga beslutet och vill rida den sträckan nästa sommar. Istället blev det hästtransport från Kvikkjokk till Abisko innan vandringen fortsatte, säger han.
Oskar Öhrström.
Oskar Öhrström och Ivory nådde sitt mål i Treriksröset efter 130 mil och nästan två månaders vandring.
Efter nästan två månader på fjället anlände Oskar och Ivory till slut vid Sveriges nordligaste punkt i Treriksröset.
– Pannbenet har satts på prov gång på gång och vi har stundvis tvekat på om vi kommer ta oss ända fram, men det gjorde vi och den bragden är i stort Ivorys. Hon är 17 år så hon börjar ju komma upp i åren, men jag vågar säga att hon är i sitt livs form efter den här resan, säger Oskar Öhrström.
Oskar har filmat hela sin vandring och i vinter kommer den att sändas på SVT under titeln Fjällryttaren.
Tycker du att fler borde ta med hästen på fjällvandringen?
– Det tycker jag absolut, det är en helt otrolig upplevelse att rida i fjällen och terrängen är inga problem alls. Många som har häst idag sysslar mest med dressyr eller hoppning, jag tror att vi glömt bort vilka otroliga djur de är på att ta sig fram i skog och mark, säger han.
"En känsla av glädje och stolthet får det att svämma över på riktigt, men vemodet finns också där då nu äventyret är slut. Men mest är jag stolt och tacksam", säger Oskar Öhström vid målet i Treriksröset.
