Kumba sitter nu inlåst på Migrationsverkets förvar i Märsta i väntan på att skickas tillbaka till sitt hemland. I en lägenhet på Hertsön sitter maken Andreas och kämpar för att hon ska få komma hem.
Kumba och maken Andreas trodde att de gick till ett uppföljningsmöte som sitt asylärende. Kumba hade nyligen fått avslag på sin asylansökan och när hon kom till mötet väntade polisen.
– Då gick vi in där och de ville inte att min man skulle följa mig. Han från Migrationsverket sa att de skulle ta mig till förvar för annars kunde jag försvinna, berättar Kumba via telefon från förvaret i Märsta.
Andreas såg hur de förde Kumba till en bil som skulle ta henne till polisstationen i Luleå.
– När jag såg den grå skåpbilen som hon satt i tänkte jag att "hoppas inte Kumba tittar på mig". Det var en konstig känsla som jag aldrig haft förr. Det var liksom tomhet, total hopplöshet. Det är svårt att beskriva känslan.
– Det kändes som att världen stannade. Jag tänkte: är det så här det ska sluta nu? Efter alla år med många snälla människor som har hjälpt, men i slutändan tar de henne som om hon vore kriminell, säger Andreas.
Kumba berättar att hon togs till polisstationen i Luleå och dagen efter fördes hon till Migrationsverkets förvar i Märsta där hon nu sitter i väntan på utvisning.
– Det var jättehemskt. De behandlade mig som om jag gjort något fel i landet. Jag har inte gjort något som är fel, jag har bara sökt asyl och kämpat för att överleva och försökt visa att jag har problem i mitt land. Om det var okej i mitt hemland skulle jag ha stannat där, men det var inte det, därför sökte jag skydd i ett annat land, säger hon.
Kumba kom till Sverige 2018 efter en dramatisk flykt från Gambia. Det hon berättat för Migrationsverket är att hon misshandlades och våldtogs av en släkting. Sista gången skadade hon mannen med en glasflaska och flydde. Hon tog sig till Libyen, vidare till Italien för att till slut komma till Sverige.
Paret har startat en namninsamling via organisationen Skiftet. I dagsläget har man cirka 600 namnunderskrifter till stöd för Kumba.
Migrationsverket avslog hennes ansökan. De skriver att hennes berättelse är trovärdig, men gör bedömningen att hon inte uttömt möjligheterna till skydd i sitt hemland.
Hon överklagar beslutet utan framgång och 2023 gör hon en ansökan om verkställighetshinder.
Även denna ansökan avslås av Mirationsverket och utvisningsbeslutet stod därmed fast.
Det var den 21 oktober i år som hon kallades till mötet som slutade med att hon nu befinner hon sig på förvaret i Märsta.
– Jag gör inte så mycket, jag bara sitter här och pratar med min man. Men på natten sover jag inte så bra för jag har jättejobbiga mardrömmar. När jag är arg vill jag bara skrika och riva sönder allting, men jag kan inte göra det. Jag måste hålla emot, berättar Kumba.
– Jag försöker bara ta det lugnt. Men jag är jättearg. De tar mitt liv.
Interiör på Migrationsverket i Stockholmsförorten Märsta. Kumba spendare nu sina dagar här i väntan på att utvisningen ska verkställas, något som kan dröja flera månader.
Kumba och Andreas träffades första gången 2021 och gifte sig 2022.
– Hon är en fantastisk människa. På det sätt hon har hjälpt mig och dragit mig upp mig ur soffan och fått ut mig i världen, säger Andreas.
Framtiden för paret är nu oviss.
– Jag vill bara ha ett tryggt, glatt liv. Ett liv där jag kan bo med min man där vi kan hjälpa varandra bli glada och hjälpa andra.
Sedan den 21 oktober är enda möjligheten till kontakt mellan Andreas och hans fru Kumba telefonsamtal och messenger.
De försöker nu överklaga beslutet om att hon hålls i förvaret även om deras hopp om att lyckas inte är stort.
– Jag tror det finns någon form av hopp. Juridiskt hopp finns det kanske eventuellt fortfarande, säger Andreas.
– Så många gånger som vi överklagat och de har sagt nej. Jag har inget hopp, säger Kumba.
