Det är torsdag den 28 mars. Markus Lindgren och Enya Habel, som har sju hundar och tävlar på elitnivå i agility, är på tävling i Norge. Tävlingsdagen flyter på över förväntan men på natten stannar Markus hjärta.
– Jag tror man uppskattade att jag hade hjärtstillestånd i ungefär tio minuter, säger han.
Enya vaknar av att Markus som ligger bredvid henne i hotellsängen gör snarkningsliknande ljud.
– Han brukar inte snarka men när han gör det blir jag irriterad, säger Enya och skrattar, innan hon blir allvarlig igen.
Hon fortsätter:
– Men jag inser snabbt att det är ett annat ljud. Jag tänder lampan och förstår att det är allvarligt.
Enya tar telefonen, larmar, och påbörjar sedan hjärt- och lungräddning. Men hon ringer fel nummer. Hon ringer 112 som går till polisen i Norge. 113 går till ambulansen.
– Galet nog ringer jag fel nummer. Tack och lov ringer jag fel för polisen var närmare oss än ambulansen, säger hon.
Polisen var på plats i rummet efter fem minuter. Efter ytterligare fem minuter anländer ambulanspersonalen.
På hotellet fanns en hjärtstartare. Markus berättar att han elchockades åtminstone två gånger innan hjärtat var igång igen men själv har han inget minne av det.
– Jag har minnesluckor från att vi åt middag på hotellet till att jag väcktes på sjukhuset i respiratorn.
Hotellet de bodde på låg några minuter från ett sjukhus och trots att paret tävlat på platsen i många år har de aldrig bott på just det hotellet.
– Vi ändrade oss i sista sekund för vi skulle inte bott på det hotellet. Vi skulle bott hos en kompis till oss som bor 30-40 minuter utanför stan och där bor vi alltid annars, säger Markus.
– Jag fick en känsla att ”nej, det är omständligt för vi har sju hundar med oss och det är långt ifrån hallen". Jag bara kände att jag behövde något enkelt, förklarar Enya.
När de nu tittar tillbaka är de glada för att de ändrade sig.
– Jag hade nog inte suttit här annars, konstaterar Markus.
– Det är mycket tillfälligheter som gjort att det har gått bra. Du har ju också återhämtat dig i någon typ av rekordfart även om vi inte velat stressa med återhämtningen, tillägger Enya och tittar på sin sambo.
Istället för att träna inför kommande viktiga landslagsuttagning och mästerskap i den utsträckning de brukar så fick de tillbringa två veckor på sjukhus i Oslo. Efter att ha varit nedsövd i respirator i två dagar drabbas Markus av en stroke. I samband med hjärt- och lungräddningen fick han också brutna revben och blödningar i lungorna.
– Bland det första jag sa på sjukhuset var att jag skulle tävla VM med Sushi, säger han.
Han frågade läkarna om han skulle kunna tävla i landslagsuttagningen och fick svaret att ”det får du nog vänta med”.
– De tyckte det var bra att jag var positiv och hade målsättningar men de sa också ”du kanske behöver lägga de tankarna åt sidan ett tag för det här kommer ta lång tid”.
Att andra inte trodde det skulle vara möjligt, det har också gett mig motivation
När det uttalades var det fem veckor kvar till uttagningarna.
– Vi tog dag för dag egentligen, säger Enya.
Väl hemma började träningen mot att ta sig tillbaka till det gamla livet.
– Första promenaderna när jag kom hem gick inte fort. Jag promenerade bort till grannen och tillbaka och det tog en kvart ungefär. Ingen trodde nog att jag fem veckor senare skulle springa allt jag kan i två lopp per dag, fyra dagar i sträck, säger Markus.
Markus har aldrig själv tidigare tävlat inför en landslagsuttagning men han har varit med på alla mästerskap som Enya tävlat i sedan 2018 och stöttat sin sambo.
– Tidigare har vi åkt väldigt mycket på de här tävlingarna med starkt fokus att vinna och varit väldigt målinriktade. I år var det ett helt annat perspektiv, säger Enya Habel.
– Man var tacksam att ens kunna åka dit. Jag skulle varit glad om jag bara hade kunnat sitta där och titta på, tillägger Markus Lindgren.
En rad tester och prover har gjorts efter hjärtstoppet men läkarna har inte kunnat hitta orsaken. Testerna visar inte på någon allvarlig underliggande sjukdom. Han har alltid tränat, dricker inte alkohol och röker inte. Nu har han fått en defibrillator inopererad ifall något liknande skulle hända igen. Men hittills har inga sådana tecken funnits.
– Mitt hjärta har inte missat ett slag sedan vi kom in på sjukhuset, säger han.
Det plötsliga hjärtstoppet har fått stor uppmärksamhet i agilityvärlden och Markus visar en film med hälsningar han fick på sjukhuset från personer inom sporten från olika delar av världen.
– Jag tror det är många som kanske också blivit medvetna om sin egen dödlighet, säger Enya Habel.
– Jag kände från början att jag vill inte att det här rinner ut i sanden och inte leder till något bra, säger Markus Lindgren.
De har nu hört talas om att det köpts in hjärtstartare till träningshallar och hundfolk går utbildningar. Svenska agilityklubben gjorde också en insamling till Hjärt- och lungfonden som dragit in över 50 000 kronor.
Hur har era liv förändrats efter det här?
– Otroligt nog har vi kunnat återgå väldigt snabbt till ett normalt liv men sedan tror jag att ens perspektiv på livet aldrig blir detsamma, säger Enya.
– Under landslagsuttagningen gick man till startlinjen och tänkte ”vi lever, hundarna mår bra, vi gör det vi älskar. Går det så går det, går det inte så går det inte, men vi har ändå livet”, tillägger hon.
Markus kommer ihåg känslan efter det första felfria loppet tillsammans med hunden Sushi på landslagsuttagningen.
– Jag föll ner på knä efteråt för att jag bara grät. Det var kanske inte på grund av resultatet i just det loppet utan det handlade om så mycket annat. Jag hade tagit mig dit, jag sprang. Jag hade vunnit hela tävlingen redan på förhand.
Enya Habel har varit en del av det svenska landslaget i agility under flera år, men efter årets landslagsuttagningar sex veckor efter hjärtstoppet är Markus Lindgren nu också en del av det. Tillsammans kommer de att representera Sverige på VM i Belgien, European open i England och Nordiska mästerskapen i Danmark.
– Det känns som en helt sjuk belöning efter berg- och dalbanan som varit. Från att ha varit riktigt djupt under isen till att få göra det här tillsammans nu. Det är helt fantastiskt, säger Markus.
Vad är nästa mål?
– Att göra det bra på mästerskapen, säger Enya och får medhåll från Markus.
– Njuta av det och fortsätta göra det vi gör med mer tacksamhet än förut och bära det med sig. Det är lätt att man glömmer det annars.