I helgen delades det på Luleå tekniska universitet ut priser till bland annat yngre framstående forskare inom medicin och hälsa, detta som en del av den akademiska högtiden. En av de prisade var forskaren Malin Eneslätt, 41, född i Pajala men numera boende i Luleå.
Malin visste tidigt i livet att hon ville forska, och att det var intresset för kroppen och sjukdomar som lockade henne. Därför blev glädjen stor när hon kom in på sjuksköterskeprogrammet i Göteborg och de ansvariga pekade på möjligheten att forska vidare efter examen.
– Jag minns att de redan dag ett pratade om forskning, och att jag blev så otroligt glad. Där och då bestämde jag mig: jag ska forska. Det kändes helt rätt.
I dag är hon utbildad sjuksköterska, medicine doktor, universitetslektor i omvårdnad och undervisar på sjuksköterskeprogrammet i Luleå Hennes specialitet är döden och "DöBra" hette det forskningsprogram hon varit doktorand i.
– Där byggde vi upp en plattform som handlar om att engagera samhället på olika sätt inom frågor om döende, död och sorg.
"Dösnack" blev namnet på Malin Eneslätts avhandling 2021, där fokus låg på hur vi talar om döden.
– Alla kommer drabbas av den, vi kommer själva dö och ha personer som dör omkring oss. Så det kan finnas en vits att förbereda sig för de frågor döden väcker. Att vi som medmänniskor, grannar och kollegor har möjlighet möta varandra är jätteviktigt, och det jobbar vi nu vidare med tillsammans med olika organisationer i samhället.
Många känner stor omsorg om varandra och är rädda att göra någon ledsen eller orolig, vilket kan göra att vi inte vågar prata så mycket om livets slut.
– Jag har forskat om det sedan 2015, jobbat upp ett mod tänker jag och lärt mig att det inte är så farligt att prata om döden. Det kan bli supergivande, fina stunder som bygger starka relationer. Det är snarare så att när man pratar om döden pratar man om livet. Man pratar om vilket liv man levt som gör att man vill ha det på ett visst sätt den sista tiden i livet.
Inom "DöBra" togs det bland annat fram en kortlek som kan hjälpa folk att prata om livets slutskede. Den består av 37 kort med påståenden.
– Den kan väcka tankar om vad som är viktigt för en, rent kroppsligt om det är viktigt att inte ha svårt att andas men även praktiskt om det känns viktigt hålla koll på ekonomin, begravning och sånt.
På ett kort står det "Att behålla min humor", på ett annat "Att det finns någon som talar mitt språk".
– Just det där med språket är en sak vi sett är viktig till exempel här uppe, där vi talar så många språk. Just nu samarbetar jag med exempelvis Sveriges tornedalingarnas riksförbund och representanter från den samiska kulturen som framfört speciellt det här med språket som viktigt.
"När man talar om döden talar man om livet"
Malin Eneslätt
"dödsforskare"
Vad känns viktigt för dig när du själv ska dö?
– Att det är ordnat för min dotter, till exempel vem som tar hand om henne om hon fortfarande är minderårig. Jag försöker skapa ett starkt nätverk omkring henne. Men det är även viktigt att det finns minnen från det som var vår innersta lilla familj, hon och jag. Därför gör jag varje år fotoböcker och skriver regelbundet brev till henne så att hon har minnen kvar om jag hastigt skulle ryckas ifrån henne.
Fakta
Namn: Malin Eneslätt
Ålder: 41
Bor: Skurholmen, Luleå
Familj: "Det är jag och min dotter, min partner och hans dotter, min dotters pappa, min släkt, min tyska syster och mina två systrar i Vietnam"
Yrke: Forskare i omvårdnad med döden som fokus, lärare på sjuksköterskeprogrammet i Luleå
Kuriosa: "Jag vann bastutävlingen på Römppäviikko 2004"