Kläder som lämnats in på Kiruna Åvc för återbruk.
Sedan den första januari är det ett lagbrott att slänga saker som trasiga strumpor och urväxta kläder i de vanliga soporna. En vecka in på det nya året kom kärlen för textilier upp på återvinningscentralen i Kiruna.
Intresset är stort hos Kirunaborna, de vill följa lagen.
– Det är många som under veckan frågat efter var de kan slänga textilierna, berättar Mussie Tesfamicael, miljöarbetare på återvinningscentralen i Kurravaara.
Mussie Tesfamicael har märkt av ett stort intresse för den nya lagen.
Snack mellan abetskamrater på Åvc.
Han står och pratar med Jennie Martinez, som är avfallsrådgivare på Tekniska verken i Kiruna. Hon är på plats på ÅVC och kollar av Kirunabornas engagemang första dagen med kärlen på plats.
På två timmar är kärlet med kläder för återbruk proppfullt.
Jennie Martinez, avfallsrådgivare Tekniska verken.
Jennie Martinez, avfallsrådgivare Tekniska verken, ser fram emot arbetet trots utmaningarna. "Det är oerhört viktigt".
– Intresset är väldigt stort och det är kul. Vi har dessutom fått in tyger och så har vi kärlet med trasiga textilier där borta som också börjas fyllas, visar hon.
Att inte längre slänga textilier bland hushållssoporna och i brännbart gäller inom hela EU. Problemet för Norrbottenskommunerna är vad de ska göra med de trasiga textilier som slängs.
Alla aktörer har i flera år vetat om att den här lagen är på gång. Kommunernas ansvar är att sortera materialet och hantera det enligt den så kallade "avfallshierarkin". Det betyder att det helst inte ska slängas. Om det slängs ska kommunen se om det i första hand kan återbrukas, i andra hand återvinnas.
Och om det inte går, så bränns det.
– Vi kommer ha dialog med skolorna om det finns avsättningar till syslöjd eller fordonsindustrin där man behöver trasor. Det andra kommer att energiåtervinnas. Vi har inga lokala avsättningar. Närmaste är i södra Sverige, säger Henrik Kauppi Brodin, avdelningschef på Tekniska verken.
Han berättar att det finns ett samarbetsforum om de här frågorna och att alla sitter med samma utmaningar.
– Vad kan vi göra av materialet? Alla sitter och kliar sig lite i huvudet. Vissa har kanske kommit längre än andra men det är inte helt enkelt att hitta bra avsättningar för textilier.
Har ni inte varit förberedda?
– Jo absolut har vi varit beredda och vi väljer att göra så små förändringar vi kan. Vi vet om det kommunala ansvaret och följer det. Men vi vill inte göra för stora investeringar nu för risken är att det kommer att ändras när producentansvaret beslutas inom EU inom några år.
Textilt avfall som inte kan återbrukas sätter man hit.
Sorteringsanläggningar finns i södra Sverige. Och det finns väldigt få anläggningar i Sverige som kan återvinna textilier.
– Vi söker med ljus och lykta efter någon som kan ta hand om avfallet på ett vettigt sätt. Det är inte lätt när man befinner sig strax söder om polcirkeln, säger Rickard Widman, produktionsledare på återvinningscentralen i Boden.
Rickard Widman, återvinningscentralen i Boden.
De jobbar med andra kommuner för att hitta lösningar.
– För att få till något vettigt och komma upp i volymer som någon är intresserad av så gör vi något gemensamt. Tillsammans med Luleå, Piteå och Kalix så har vi en förfrågan ute.
Vad gör ni just nu med trasiga textilier som samlas in?
– Vi har tyvärr bara ett ställe idag och det är värmeverket. För att lagerhålla ska det vara torrt och varmt och de ytorna har vi inte, så det är ett stort problem, säger Rickard Wiman.
Hit lämnar bodensarna sina textilier. Produktionsledaren Rickard Widman håller koll.
Textilindustrin är full av föroreningar som påverkar både människa och miljö. Flera förändringar är på gång för att få industrin att ställa om. När det gäller återvinning av trasiga textilier är Naturvårdsverket fullt medvetna om kommunernas utmaningar med den nya lagen.
– Till en början saknas det dessvärre kapacitet för att både sortera det här men också för att materialåtervinna. På sikt kommer infrastrukturen förhoppningsvis att komma på plats, säger Rebecca Uggla, sakkunnig inom textil på Naturvårdsverket.
Trasig textil i Gällivare.
Enligt Naturvårdsverket köper svenska konsumenter 13-14 kilo textil per person per år i Sverige. Mellan 7-9 kilo hamnar i soporna, i restavfallet eller på återvinningscentralerna. Ungefär hälften av det som slängs är i så pass gott skick att det hade kunnat användas mer. Större delen av det övriga materialet skulle enligt myndigheten kunna materialåtervinnas.
Rebecca Uggla tror att medvetandegörandet är en bit på vägen.
– Om det inte ens samlas in så kan det inte sorteras och nyttjas. På sikt är förhoppningen att det absolut inte ska gå till förbränning. Det här är värdefulla resurser som vi behöver ta hand om.
Textilier för återbruk i Kiruna.
Hon lyfter också producentansvaret som är på gång när det gäller textilindustrin, som det just nu slutförhandlas om inom EU.
– Det skulle innebära att den som släpper något på marknaden kommer behöva betala för avfallsfasen. När det har slutförhandlats så kommer det implementeras i svensk lagstiftning och då blir det producenterna som ska bekosta hanteringen av textilavfallet.
Tyger och handdukar som kan återbrukas.
Utöver insamlandet har kommunerna ett ansvar att informera kommuninnevånarna om vikten av att hushålla med råvaror och energi genom att förebygga textilavfall.
Jennie Martinez har nyligen börjat sitt jobb som avfallsrådgivare i Kiruna. Sedan i höstas diskuterar hon med andra intressenter i kommunen om vad man kan göra med gamla textilier.
Jennie Martinez, avfallsrådgivare vid Tekniska verken.
– Det är väldigt viktigt att det inte bara slängs, kläder är en väldigt stor marknad. Det finns så mycket värde i sådant som många slänger. Man behöver tänka om, går det att ge bort eller sälja vidare? Den omställningen kan nog ta lite tid.
I Kiruna kommer man att utvärdera om kärl för textilier ska sättas ut också på avfallsstationerna. En mobil ÅVC kommer åka ut till byarna för att ta emot avfall.
