I agility gäller det att vara snabb och felfri.
På tomten bakom villan i Kalix släpar Tommy Fredriksson fram en tunnel, en balansbom, något hinder och ett slalom som han bygger ihop till en kortare agilitybana. Hunden Tess tycker att det går lite långsamt och talar om det. När banan är klar väntar hon på sin första uppgift innan hon får ett kommando och flyger över hindret.
När vi träffas har Tommy Fredriksson nyligen kommit tillbaka från en långresa med agilitytävlingar. Från Kalix har han och frun Karin tillsammans med sina hundar åkt genom Sverige, till Belgien där Tommy tillsammans med Tess tog en andraplacering på senior-VM i agility.
"Som mest har jag tävlat med fem hundar samtidigt. Det här är vår nionde sheltie och det är henne jag kommer att satsa på nu"
Tommy Fredriksson om Tess
Men resan mot agility-toppen började egentligen 2007, med en retriever.
– Långt tillbaka hade vi en münsterländer som vi körde lite lydnad med, då visste vi inte ens vad agility var. När den gick bort 14 år gammal tänkte vi ”nu ska vi inte ha någon mer hund”. Inom ett halvår hade vi en tollare.
Paret ville göra någon slags aktivitet med hunden men var inte så sugna på just lydnad. Tommy hade då en kusindotter som var agilityinstruktör.
– Jag tänkte att ”då går vi väl en kurs”, säger han.
Tess är tre år och började tävla för 1,5 år sedan, men hon har redan hunnit vara med på stora mästerskap.
Kursen gav mersmak. Inom två år efter att paret skaffat tollaren hade de dessutom tre hundar av rasen shetland sheepdog och tävlandet började ta fart.
– Sedan blev det bara mer och mer.
2011 stod Tommy Fredriksson för första gången på startlinjen till SM och efter det har han kvalat in till agility-SM varje år, berättar han. 2012-2015 kvalade han in till landslaget fyra år i rad och 2013 var han med och vann Nordiska mästerskapen i lag.
Två år i rad hade han fyra hundar kvalificerade till SM i samma klass, berättar han.
– Det var som häftigt. Men där hade vi också ett kul minne, jag diskade alla fyra hundar på samma ställe.
– Det var jättemånga som diskade sig där, men ändå, så är det ibland.
Totalt har Tommy och Karin fyra hundar, men tre som han tävlar med.
Förutsättningarna vid årets SM i Stenungsund var för honom däremot lite annorlunda än tidigare år.
– Det var mer att jag åkte dit för att hoppas att jag skulle kunna springa, säger han.
Vid en tävling i februari drog Tommy Fredriksson på sig en skada som gjorde att en muskel började klämma på ischiasnerven.
– Jag kände bara som ett knäpp. Det tog ett tag men för varje tävling kom det mer och mer, det var ju att nerven svällt upp.
Tommy Fredriksson beskriver att han sprungit flera lopp.
– Men varje gång jag har sprungit har muskeln satt nerven ordentligt i kläm så jag fått sådana smärtor. Jag har sprungit men det har inte varit tävling egentligen.
Hur är den smärtan?
– Det som hugger till. Det är en riktig smärta. Samtidigt tappar du all kraft i baksidan där du ska dra.
"Bara att kunna springa på SM var som största vinsten"
Tommy Fredriksson efter skadan i vintras
– SM var första gången jag sprang på fyra månader som jag inte kände speciellt mycket.
Det var först efter att han sprungit på SM som han insåg att han faktiskt skulle kunna springa på senior-VM i Belgien.
– Jag har hela våren varit osäker på om jag ska åka eller inte, säger han.
Men tävlingen blev en succé för Kalixbon som nu är fri från smärtan. Han var uttagen med tre hundar men startade två av dem. Med hunden Maya blev det en 11:e plats medan han tillsammans med Tess fick ta emot silvret.
– Även om det är ett senior-VM det är kul att kliva upp på en pall, säger han.
Tommy Fredriksson tog en pallplats på senior-VM i Belgien.
Det är just förarna som är seniorer, inte hundarna.
– Hundarna är fortfarande lika unga och lika snabba, säger Tommy.
I övrigt tävlar han ofta mot de som är betydligt yngre än han själv.
– Jag är 67 men det spelar ingen roll, jag tävlade i helgen mot de som var 25-40 år och slog dem i två av fyra lopp. Det är hunden som avgör mycket, men sedan ska föraren kunna springa.
Efter fyra lopp i agilityns högsta klass var Tess, eller Kråkeslottets Namby-Pamby som hon heter egentligen, champion.
Det har nu gått ett antal år sedan Tommy Fredriksson halkade in på agilitybanan, och han verkar inte ångrat sig. Enligt honom finns det flera tjusningar med sporten.
– Farten, samspelet och tajmingen med hunden. Det är så otroligt att se hur hunden hinner uppfatta allt, förklarar han men menar också att det är en hel del nerver och strategi.
– Du kan få tänka fyra hinder framåt.
Tess har redan nu kvalat in till landslagsuttagningarna som går av stapeln våren 2025.
Om det blir senior-VM nästa år igen för Tommy Fredrikssons del är han själv tveksam till. Tävlingen går då i Portugal som är lite långt att köra till. Däremot spanar han på en plats till vanliga VM, och såklart SM. När det kommer till det senare har han siktet inställt högt.
– När jag är i en final tror jag alltid att jag har en chans på topp 6 i alla fall. Det finns hundar som är någon sekund snabbare, men det är inte alltid de går i mål.
Tess är 4-5 sekunder snabbare i loppen än Tommys andra hundar.
