Snöflingorna singlar ner från skyn och på den fortfarande mörka skidstadion skyndar ängsliga skidåkare fram genom chipkontroller, väskinlämning och startfålla. Att det är en spänd stämning i luften går inte att ta miste på.
Sammanbitna vandrar de omkring med nummerlappen på bröstet. Idag väntar en utmaning utöver det vanliga, och något många kommer minnas för resten av sina liv – 22 mil skidåkning genom Jokkmokks väglösa land.
Rebecka Granström, 28, från Råneå ställer upp för första gången, och ovissheten över det okända hon har framför sig är lite skrämmande.
– Jag känner mig väldigt nervös och det känns ganska läskigt om jag ska vara helt ärlig, säger hon.
Hon har åkt Vasaloppet fem gånger, och visst hoppas hon att det gett henne viss rutin som förberett henne för dagens utmaning.
– Men det här är mer än dubbelt så långt så vi får se. Det kommer bli tungt i och med snöfallet, men det är väl bara knalla på och till slut kanske man kommer i mål, säger hon.
"Det känns ganska läskigt om jag ska vara helt ärlig"
Rebecka Granström.
28 år, från Råneå.
Mathias Andresen, 23, från Trondheim i Norge och hans kompis hade svårt att hitta boende i Jokkmokk. Deras lösning blev tält på sjön precis vid startlinjen.
– Vi trivs bra i tält så vi har sovit riktigt gott i natt. Det är ju perfekt när vi har så nära till både start och mål, säger han.
Det är första gången som Mathias åker Nordenskiöldsloppet, och han har aldrig tidigare åkt så pass långt i ett svep förut. Som längst har han åkt tio mil.
Vi trivs bra i tält så vi har sovit riktigt gott i natt.
Mathias Andresen, Trondheim
Deltagare
Men han är vid gott mod inför dagen.
– Nog känns det spänt, men jag tror det kommer gå bra. Största orosmomentet är näring och om axlarna kommer hålla, säger han.
Den 220 km långa spårade banan leder genom orörd vildmark norr om polcirkeln och följer en skidhistorisk bansträckning från 1884. Då ordnade polarfararen Adolf Erik Nordenskiöld tävlingen för att bevisa tvivlare att hans expeditionsmedlemmar kunde avverka långa sträckor på kort tid.
Segraren anno 1884 stavades Pavva Lasse Nilsson Tuorda med tiden 21 timmar och 22 minuter. Slår man den tiden i dagens lopp får man med sig en medalj.
När startskottet bryter tystnaden denna tidiga lördagsmorgon innebär det början på det sjunde Nordenskiöldsloppet i modern tid.
Efter en knapp kilometer bland hurrande supportrar och samhällets belysning lämnar de dryga 500 tappra skidåkarna Jokkmokk och ger sig ut på en resa som kommer pressa dem både fysiskt och psykiskt.
Längs vägen kommer de passera nio serviceplatser och tidskontroller. Tävlingen innebär ett stort maskineri som måste flyta på och det kräver en stark mobilisering av volontärer. Totalt hjälper ungefär 500 människor till på något sätt.
Det är en hel del att göra men det är riktigt roligt att göra tillsammans.
Anna Källström
Volontär vid Granudden
En av servicepunkterna ligger i Granudden efter 71 kilometers skidåkning. Här ställer byaföreningen upp och ett 20-tal bybor ser till att tävlingsdeltagarna har tillgång till mat, dryck och diverse energitillskott.
– Det är en hel del att göra men det är riktigt roligt att göra tillsammans. Det är en hel del saker som ska transporteras och byggas upp, och vinden gör att man får göra vissa saker flera gånger, säger Anna Källström.
När de snabbaste åkarna passerar susar det bara till och ingen har tid att ens ta en klunk vatten. Men i samma takt som de lite långsammare åkarna dyker upp, blir tilltugg och dryck alltmer tilltalande.
När åkarna, efter elva mil, kommit fram till Njavve, är de halvvägs in i loppet och har redan då åkt två mil längre än hela Vasaloppssträckan. Vid kontrollstationen väntar, för den som vill, välbehövlig vila och köttsoppa, blåbärssoppa och energidryck.
– Det är tre kilometer till vändningen och det är ute på Stora Saggatsjön där man har fin utsikt över fjällvärlden, säger Ylva Stenman, en av tre kontrollansvariga vid Njavve kontrollplats.
Det tar längre tid, än vad man på förhand hade trott, för elitåkarna att ta sig till Njavve. Det är trögt skidföre till råga på allt.
Är det många som brutit loppet?
– Det har faktiskt varit en del som bröt ganska tidigt. Det var flera av elitåkarna som bröt här och de kanske insåg att de förmodligen inte skulle klara någon rekordtid eller sådär.
Daniel Eriksson från Helsingborg, som deltog för första gången, är en av de som valde att avbryta loppet vid kontrollstationen i Njavve.
– Det har varit en bra dag, men lite tufft ute i spåret. Huvudet har inte varit med riktigt, och det har varit lite trögt i spåren, så nu åker jag bil tillbaka härifrån, säger han.
Utsikten över Sarek, de norrländska skogarna och det fantastiska evenemanget här är suveränt.
Alexander Karlsson, Ljungby
Deltagare
Men nere i Skåne är det ju ingen snö, hur har du tränat inför loppet?
– Det är på alla möjliga sätt. Jag har åkt 20 Vasalopp, men det här var lite annat. Jag gjorde kanske lite nybörjarmissar och sånt, säger Daniel Eriksson.
Vännerna Alexander Karlsson och Rasmus Hansson kommer också från södra Sverige. För Alexander Karlsson är det första gången på sju år som han står på ett par längdskidor, men han tycker ändå att det gått över förväntan.
– Det har varit helt fantastiskt. Utsikten över Sarek, de norrländska skogarna och det fantastiska evenemanget här är suveränt.
Har det varit tufft tycker du?
– Nej, inte än så länge. Jag har haft en dipp när det var lite jobbigt med tungt före, men generellt är det bara positivt än så länge.
Vad tror du om fortsättningen då?
– Det kommer nog bli tufft de kommande två milen med stora stigningar.
Det blir ju mörkt om ett par timmar, hur känner du för det?
– Det ser jag fram emot. Det blir härligt med mörker i skogen.
Isabell Vale och hennes pappa Harald har kommit ända från Bodø i Norge. Isabell, som tävlar i paralympics, genomför loppet på ett lite annorlunda sätt jämfört med många andra åkare. Hon har en lättare form av celebral pares och kör loppet knästående i sin sitski.
Mörkret lägger sig över Jokkmokks skogar.
Snön bara fortsätter att falla.
En otroligt lång natt väntar åkarna långt bak i fältet.
När dagen gryr går den lokala åkaren Ingrid Hellberg i mål.
Hon är unik med att ha åkt loppet alla sju gånger.
Hon är totalt utpumpad och får knappt ur sig orden.
"Det var brutalt i år".
Ingrid Hellberg.
I mål för sjunde gången.
– Det var brutalt i år, säger hon.
Aldrig i livet. En gång, aldrig mer.
Thomas Kuschmierz, Tyskland
Deltagare
Under söndagsmorgonen glider också tysken Thomas Kuschmierz i mål efter 26 och en halv timme.
"Värsta natten i mitt liv"
Thomas Kuschmierz.
I mål efter 26 timmar.
– Det var den värsta natten i hela mitt liv, den ville aldrig ta slut. Jag har inte vilat alls i något tält för då hade jag nog aldrig mer kommit ut, säger han och firar målgången med en öl.
Kommer du åka igen?
– Aldrig i livet. En gång, aldrig mer.