Kåre Mogemark öppnar ett par gröna dörrar in till ett rum som en gång i tiden använts som cafeteria. På väggarna hänger bilder på hur byggnaden såg ut för bara drygt tio år sedan när paret Mogemark tog över.
– Hade det fått stå som det var och fem år till hade det varit bortom räddning. Då hade inte stommen funnits att bygga på, utan man hade varit tvungen att riva och göra någonting annat, säger Kåre Mogemark som tillsammans med sin fru Kristina köpte gården 2012.
Men historien om den anrika gården mitt i Haparanda har sin start långt innan paret Mogemark skrev på köpekontraktet.
I början gick vi vilse härinne
Första stenen, som blev grunden till Hermansons handelsgård, lades på platsen på 1830-talet. Byggnaden bildar en kringbyggd gård med 12 magasin och mangårdsbyggnad - och 1905 öppnade butiken HM Hermanson.
– Det kom en kille från Finland som till sist fick köpa det här. Han hette Herman Mikael Penjus men bytte till Hermanson, säger Kåre Mogemark och visar en bild på familjen som bodde i huset.
– Från 1905 var han ägare till det här och de hette då Hermansons.
"Det fanns andra intressenter som ville plocka hem interiören och sedan lämna det. Inte vi, och jag tror det var därför vi fick möjligheten."
Kåre Mogemark
Två av hans söner tog sedan över gården och så småningom barnbarn som kom att bo i huset länge.
– Det här var väldigt välkända figurer i Haparanda, säger Kåre.
Paret Mogemark köpte gården av en släkting till dem efter att handelsgården dykt upp på en blocketannons. Men köpet föregick en rad sömnlösa nätter, och helt självklart var det inte, berättar dem.
– Det här rummet har vi restaurerat totalt för det fanns i stort sett inget golv kvar, säger Kåre om den tidigare cafeterian.
– Dörren gick inte att öppna, vi kom in genom fönstret, säger Kristina.
De berättar att gården i princip var fallfärdig när de tog över, och renoveringarna kom igång 2013.
– Det hade inte behövt länge så hade det rasat, säger Kristina.
– Intentionen har hela tiden varit att bevara gården så intakt som möjligt. Vissa saker har inte gått, men det som gått att spara och forma likadant har vi gjort det, säger Kåre.
På gården har på senare tid olika typer av evenemang hållits, bland annat teatrar och återkommande julmarknader.
Huset, som innefattar 12 rum och två kök, är restaurerat och parets vision har alltid varit att bevara det gamla. Övervåningen, som använts till bostad, är i princip orörd sedan 1950-1960-talet.
Kåre och Kristina kommer ihåg när de första gången klev in i huset, där alla gamla saker lämnats kvar.
– Man blev helt paff. Helt otroligt. Jag förstår de som kommer in och häpnar. När jag hade varit in hit för tionde gången då börjar man uppfatta var de olika grejerna fanns, säger Kåre Mogemark.
I ett av rummen ligger en gammal gästbok med olika noteringar, den första från 1940-talet. I ett annat rum, som en gång i tiden använts till familjens barn, är skåpen fyllda med gamla leksaker och i ett sovrum intill är det lätt att få intrycket av att någon bara bäddat sängen och sedan lämnat.
– Den känslan hade vi första gången vi kom in här, som att föräldrarna stigit upp från sängen, bäddat den och tvättat sig, säger Kristina.
I ett utrymme hänger fortfarande kläder kvar.
– Vi vet inte vad vi ska göra med det, det får väl hänga kvar, säger Kristina.
– Allt står kvar sedan de lämnade, säger Kåre.
En pigtrapp leder till nedervåningen och Kåre öppnar en dörr till butiken. Han trycker på några knappar på en gammal kassaapparat i butiken och med ett pling öppnas ett fack. I butiken säljer de allt från t-shirtar till LP-skivor, plånböcker och unicoboxar.
– Men det kommer en dag då vi måste sälja det, säger Kristina om gården och dess butik.
– Vi är väl öppna för förslag, tillägger Kåre.
Samtidigt menar de att det ska vara till någon med rätt visioner.
– Kommer det någon och säger: ”Vi ska riva och bygga ett fyrkantigt hyreshus i rött tegel”, då kan han ju fara, säger Kåre.
– Eller att ”vi kommer och tömmer hela huset, säljer alla grejer och drar”, tillägger Kristina.
Att köpa gården var inte självklart för paret, med anledning av allt arbete det skulle innebära. Men att nu börja fundera på att eventuell lämna platsen känns svårt, säger Kåre.
– Inte är det så lätt.
Att ha haft möjligheten att ta hand om gården beskriver han som ”fantastiskt”.
– Vi hade inte behövt göra det här, inte på något sätt. Vi hade kunnat gå förbi, rycka på axlarna.
Det kommer en dag då vi måste sälja
Även om det varit mycket jobb ångrar paret inte att de köpte gården för drygt 12 år sedan.
– Det har varit en roligt tid, säger Kristina.