Senap, en liten Russkiy Toy med röd päls, omhändertogs av länsstyrelsen efter att hans senaste hem bedömts som olämpligt. Han har levt under svåra förhållanden och bar tydliga spår av detta – hans klor var långa, pälsen flottig och hans tänder var i mycket dåligt skick.
Felicia Kontio och hennes mamma Anna-Lena Nilsson, som driver kenneln Lucky Lines tillsammans, fick dock aldrig höra om detta från myndigheterna.
– Det var sonen till hans tidigare ägare som tog kontakt med oss. Han hittade oss genom Facebook. Han berättade vad som hänt och att han själv inte kunde ta hand om Senap, säger Felicia.
Efter samtal med sonen och länsstyrelsen, som hade placerat hunden på ett pensionat, stod det klart att Felicia och hennes mamma kunde ansöka om att ta hem honom igen.
Men processen var inte helt enkel.
Det var hjärtskärande.
Felicia Kontio
– Jag var så upprörd i början och tänkte att det var självklart att han skulle tillbaka till oss som hans uppfödare. Men jag förstår nu varför de behövde vara säkra på att vi inte bara skulle hämta honom och sedan ge tillbaka honom till hans tidigare ägare, berättar Felicia.
Hon tycker ändå att det är märkligt att hon, som Senaps uppfödare, inte blev kontaktad.
– Vi är ju medlemmar i Svenska Kennelklubben och alla våra hundar chippas. Så rutinerna hur man gör i sådana här situationer kanske behöver uppdateras, säger Felicia.
Den 10 november åkte Felicia till pensionatet i Luleå för att hämta hem Senap. Det blev ett möte som väckte starka känslor.
– När jag öppnade dörren såg jag honom, men han gömde sig bakom personalen. Det var inte samma hund som jag mindes. Svansen var mellan benen och han såg så osäker ut. Det var hjärtskärande, säger hon.
Efter att ha fått vaccinationsintygen och skrivit på alla papper satte de sig i bilen och började resan hem.
Senap sov hela vägen.
– Det kändes som att han slappnade av för första gången på länge. Som att han visste att han var trygg igen.
Väl hemma fick Senap tid att landa och lära känna sin nya miljö. Först dagen efter började Felicia undersöka honom närmare.
Han hade mer tandsten än tänder kvar.
Felicia Kontio
– Jag kollade hans mun och det var då jag insåg hur illa det var. Han hade mer tandsten än tänder och de tänder som fanns kvar hängde lösa. Tandköttet var inflammerat och lukten var fruktansvärd.
Hon kämpade med att hålla tårarna tillbaka.
– Det var jättejobbigt att se. En hund ska aldrig behöva gå igenom något sådant. Det är vårt ansvar som djurägare att se till att de får vård, säger Felicia.
Senap behövde omfattande veterinärvård. Utöver de infekterade tänderna diagnostiserades han också med patellaluxation grad 3, en allvarlig defekt i knäet som ej blivit behandlad.
Kostnaderna var betydande då hunden inte var försäkrad och Felicia startade en insamling på Facebook för att kunna täcka dem.
– Vi tänkte att vi kanske skulle få in 4 000 kronor. Men gensvaret var enormt. Vi nådde 20 000 kronor på bara några dagar.
Insamlingen stängdes efter att ha samlat in över 40 000 kronor, och bidrag kom från hela Norden.
– Människor från Sverige, Norge, Finland och till och med Estland ville hjälpa. Det var helt otroligt. Vi är så tacksamma, säger Felicia.
Veterinär Mikael Petersen, från djurkliniken Djurläkarna i Gällivare, som behandlar Senap, blev också berörd av engagemanget.
– Det är roligt att se en sådan mobilisering för en hund. Det är fint att se att folk bryr sig, säger han.
Mikael och kollegorna på kliniken har därför beslutat sig för att också hjälpa till. De kommer att ta de kostnader som överstiger det insamlade beloppet, när det kommer till de besök som krävs för att få ordning på Senaps tänder och knäproblem.
– Ibland gör vi så. Vi tycker att det är viktigt att kunna bidra till lokalsamhället på ett positivt sätt och Felicia och hennes mamma har varit hos oss länge. De tar jättebra hand om sina hundar, säger han.
Vi tycker att det är viktigt att kunna bidra till lokalsamhället på ett positivt sätt.
Mikael Petersen
Veterinär
Senap har alltid varit en kämpe. Redan som valp var han en överlevare, född som den minsta i en kull på sex. Med sina 55 gram var han inte mycket större än en tändsticksask.
– Han buffades bort av sina syskon, så vi fick stödmata honom dygnet runt. Han hade en enorm vilja att leva, berättar Felicia.
Kampviljan har inte lämnat honom. Trots det han har varit med om i sitt förra hem har Senap snabbt anpassat sig hemma hos Felicia och hennes familj. Han har blivit en del av familjen och kommit nära Felicias treåriga dotter Nicole som läser sagor för honom varje kväll. Han följer henne som en skugga i huset.
– Han har tydligt sökt sig till Nicole från första dagen. Hon är väldigt lugn och försiktig med nya hundar och det märks att han känner sig trygg med henne, berättar hon.
Det är torsdag och strax efter lunch. Felicia kliver innanför dörren till djurkliniken som ligger vägg i vägg med en Kinarestaurang och ett konsultföretag på Storgatan i Gällivare.
Det går inte tugga mat med ruttna tänder.
Mikael Petersen
Veterinär
– Det känns nervöst, men framförallt skönt att Senap äntligen ska få hjälp, säger hon när vi sätter oss i en undersökningsrum och väntar på Mikael Petersen.
Till skillnad från Felicia så verkar Senap väldigt lugn där han ligger tryggt i mattes famn. Han sluter förnöjt ögonen när hon kliar honom på magen.
Någon halvtimme senare ligger Senap nedsövd på ett bord i en av klinikens operationssalar. Rummet är ljust och sterilt, med blänkande rostfritt stål på instrumentborden och operationsljus som sprider ett skarpt, vitt sken över arbetsytan.
Maskinerna surrar lågmält och på en skärm blinkar siffror som visar hans hjärtfrekvens och syrenivå.
– Ojojoj.. titta här. Nästan allt sitter löst. Vi kommer att behöva avlägsna de flesta av hans tänder, säger Mikael Petersen och petar försiktigt på en av Senaps hörntänder.
Han berättar att han och kollegorna ofta får frågan hur hundarna ska kunna äta när nästan alla tänder är utdragna.
– Tittar man på Senap här så ser man ju att han inte har ätit med de här tänderna. Det går inte tugga mat med ruttna tänder, säger Mikael och fortsätter.
– Senap har ätit trots alla sina ruttna tänder, man ser ju att han inte är undernärd. Så han kommer att kunna fortsätta äta när vi plockat bort de tänderna.
När operationen är över ringer Mikael till Felicia och säger att allt gått bra och att hon kan komma och hämta hem honom.
Mikael Petersen berättar att de flesta av tänderna inte gick att rädda och att det kommer att krävas ytterligare en operation i munnen innan det är dags för den omfattande och mer avancerade knäoperationen.
Rehabiliteringen efter operationen väntas bli lång och kräver mycket tålamod.
– Men det kommer att bli bra, intygar Mikael Petersen.
– Tack för allt Mikael, säger Felicia och ger veterinären en varm kram innan hon tar Senap i famnen och åker hem till Nicole och resten av familjen.
Felicia berättar att Senaps relation till familjen växer för varje dag. Han har också fått en särskild plats hos de andra hundarna. Hans lekfulla natur har inspirerat även de äldre hundarna att delta i hans upptåg.
– Trots att han fortfarande är svag och sover mycket är han ändå lekfull och nyfiken. Han har fortfarande många fina år kvar, säger Felicia.
Nu förbereder sig familjen för Senaps nästa steg i vårdresan. De är fast beslutna att ge hunden den bästa möjliga vården och ett liv utan smärta.
– Jag hoppas och tror verkligen, av hela mitt hjärta, att hans förra ägare inte ville honom medvetet illa, men någonstans blev det fel, säger Felicia och fortsätter:
– Senap hamnade i kläm och här är vi idag. Möjligheten att ta hem honom igen är något som vi för alltid kommer att vara ödmjukt tacksamma för.