Elvira tillsammans med familjens hund, en Shih zu som heter Helge.
Diabetes har varit en del av Elvira Åneskogs vardag så länge hon kan minnas. Varje dag är en balansgång. Sjukdomen påverkar varje steg, varje måltid och varje beslut. Men samtidigt hindrar det henne inte från att leva livet som vilken tonåring som helst.
När hon glider fram i full fart på skoterbanan känner hon sig fri – en påminnelse om att hon inte tänker låta sjukdomen begränsa henne.
– Jag kan fortfarande vara med mina kompisar. Det kräver lite men stoppar mig inte från att göra mina aktiviteter. Jag kan köra skoter, tävla och fara och simma, säger Elvira Åneskog.
Elvira har typ 1-diabetes, en sjukdom som innebär att hennes bukspottkörtel inte producerar insulin som den borde. Diagnosen fick hon när hon var bara två och ett halvt år gammal.
– Jag måste alltid ha koll på mitt blodsocker och ta insulin varje dag. Det är lite jobbigt ibland, men jag har vant mig, säger Elvira.
Elviras insulinpump är en livsviktig del av hennes vardag, som hjälper henne att hålla blodsockret stabilt under både skoldagar och fritidsaktiviteter. En sensor på Elviras arm mäter kontinuerligt blodsockret och skickar information till hennes insulinpump.
Sensorn på Elviras arm mäter kontinuerligt blodsockret och skickar information till hennes insulinpump.
Trots sin unga ålder har Elvira blivit duktig på att hantera sin diabetes. Hennes föräldrar, Pernilla och Daniel Åneskog, har alltid skött det mesta med hjälp av sjukvården, men de låter henne nu ta alltmer ansvar själv.
– Det är viktigt att hon lär sig att hantera sin diabetes över tid. Som vuxen måste hon kunna sköta allt det här helt själv, säger Pernilla Åneskog.
Familjen Åneskog – mamma Pernilla, Elvira, pappa Daniel och hunden Helge – stöttar varandra i vardagen med Elviras diabetes. "Det viktigaste är att hon aldrig känner sig begränsad. Vi hittar alltid lösningar", säger Pernilla. Storebror Oliver, 15, saknas på bilden.
Elviras diabetes upptäcktes under en resa till Luleå. De övernattade på hotell och på morgonen var hennes ögon ovanligt kletiga. Hon hade varit förkyld ofta under hösten och haft urinvägsinfektion, nu tänkte mamma Pernilla att hon hade åkt på en ögoninflammation.
Men något kändes helt fel.
De packade ihop och körde hem mot Gällivare. Under hemresan ringde Pernilla till 1177 för att få råd, och hade turen att få prata med en sjuksköterska som hade erfarenhet av diabetes.
– Jag berättade om ögoninflammationen, men sjuksköterskan började ställa frågor om vi hade märkt något annat annorlunda med Elvira senaste tiden. Jag sa att Elvira varit väldigt törstig och kissat mycket på sistone, och då reagerade sjuksköterskan direkt och tyckte att vi borde åka till sjukhuset för en kontroll, säger Pernilla Åneskog.
Elvira och Pernilla går igenom blodsockervärden på mobilen, en del av rutinen för att hantera diabetesen. "Det hände en gång på dagis och en gång hemma att jag svimmade när blodsockret blev för lågt", säger Elvira.
På barnmottagningen på Gällivare sjukhus togs många olika prover på Elvira och då förstod Pernilla att något inte stod rätt till. Daniel minns tydligt chocken i hennes röst när hon ringde från sjukhuset.
– De hade inte fått några svar än, men hon sa att personalen bad henne packa en väska för åtminstone en vecka. Då förstod vi att det var något allvarligt, berättar han.
Bakgrundsbilden på Elviras skärmsläckare på mobilen innehåller viktig information för nödsituationer.
En blodsockerkurva från Elviras sensor, som gör det möjligt att hålla koll på nivåerna i realtid. Sensorn kollar Elviras värden var femte minut.
När läkaren kom in med beskedet att Elvira hade fått typ 1-diabetes, blev Pernilla chockad.
– Där och då gick världen under. Helt och hållet. Jag tänkte, det kan inte vara sant. Det får inte vara sant, berättar hon.
Familjen Åneskog beskriver den första tiden efter diagnosen som överväldigande.
Där och då gick världen under. Helt och hållet.
Pernilla Åneskog
Elviras mamma
– Det var så mycket att hålla koll på i början. Hur mycket insulin skulle hon ha? Hur många kolhydrater fanns i maten? Det tog tid att få rutiner som fungerade, säger Pernilla.
Med tiden började familjen hitta sina rutiner och de har utvecklats och förändrats genom åren. Idag beskriver Elviras föräldrar en vardag där balans är nyckeln.
– Vi försöker ge henne frihet, men samtidigt finns vi där i bakgrunden, säger Daniel.
Hunden Helge är en trogen vän i Elviras liv, alltid redo att ge sällskap och glädje.
Familjen Åneskog är som vilken Gällivarefamilj som helst, trots Elviras diabetes. Även om hennes sjukdom är en naturlig del av vardagen, låter de den aldrig stå i vägen för ett aktivt liv.
Elvira använder en insulinpump och en kontinuerlig blodsockermätare som hjälper henne att hålla sjukdomen under kontroll.
– Jag har en sensor på armen som mäter mitt blodsocker och skickar information till min pump, min mobil och mamma och pappas telefoner, säger Elvira.
Elviras nödutrustning för att hantera blodsockernivåer, inklusive glukagon och druvsocker, är alltid nära till hands.
Blodsockermätaren används flera gånger om dagen för att hålla koll på nivåerna, med druvsocker redo vid behov.
Som vilken annan tolvåring som helst går Elvira i skolan och umgås med sina vänner. På fritiden tävlar hon i skotercross – en sport som hon beskriver som sin största passion.
Skoterbanan är hennes frizon
Pernilla Åneskog
Elviras mamma
Pernilla berättar att skoterkörningen har blivit en viktig ventil för Elvira.
– Det är där hon kan släppa allt annat och bara vara sig själv. Skoterbanan är hennes frizon.
På en hylla i flickrummet står pokaler från Elviras skotercrosstävlingar.
Inför tävlingar håller Elviras föräldrar extra koll. "Vid en tävling sjönk Elviras blodsocker precis innan start. Hon behövde snabbt ta dextrosol för att kunna köra", berättar pappa Daniel.
Trots att Elvira har blivit ganska van vid att hantera sin diabetes, har sjukdomen vid några tillfällen lett till allvarliga situationer. Vid ett par tillfällen har hon tappat medvetandet på grund av lågt blodsocker.
En gång skedde det hemma, och en annan gång när hon var på förskolan när hon var liten. Tack vare snabba insatser från vuxna i hennes närhet återhämtade hon sig, men händelserna påminner familjen om hur skör balansen kan vara.
– Det är i sådana stunder vi inser vikten av att alltid ha koll och vara förberedda, berättar Pernilla och Daniel. De förklarar att noggrann planering, särskilt vid fysiska aktiviteter, är avgörande för att undvika liknande situationer.
Elvira Ånestål, 12, i Gällivare har levt med typ 1-diabetes sedan hon var två år gammal.
Glukagonsprutan är livsviktig i akuta situationer med lågt blodsocker – en trygghet för både Elvira och hennes föräldrar.
Att hantera diabetes och samtidigt vara aktiv i en krävande sport som skotercross kräver planering. Familjen måste alltid ha en plan för att hantera Elviras blodsocker, särskilt under tävlingar.
– Vi ser till att hon får i sig tillräckligt med energi innan hon kör och att hon har snabba kolhydrater nära till hands, säger Pernilla.
Vännerna betyder mycket för Elvira. De har stor förståelse för hennes sjukdom. "När jag är låg kan jag ibland bli arg, men mina kompisar stöttar mig och frågar om mitt blodsocker eller om jag tagit insulin", berättar hon.
Trots utmaningarna är det tydligt att Elvira inte låter sjukdomen styra hennes liv. På skoterbanan känner hon sig fri, och hennes historia visar hur det, med rätt stöd och vilja, går att hitta en balans i vardagen med möjligheten att leva nästan precis som hennes vänner och klasskamrater.
