Birgitta Näckstam tycker att stämningen förändrades i Mäntyvaara efter mordet.
Två utländska långtradare står parkerade efter varandra vid infarten när NSD:s team svänger in från E10. En storvuxen karl, stående utanför en av lastbilarna, drar de sista blossen från sin cigarett samtidigt som den råkalla luften möter våra ansikten.
Vi befinner oss en dryg mil söder om Gällivare. Det är här vid Stenbrons rastplats som en obeskrivlig brottsspiral tar fart en septemberdag 2008.
Det är ett möte, ett brutalt människorov – och ond bråd död.
När knallarna från älgstudsaren ekar sex timmar senare i septembermörkret är det bara början på en rad makabra händelser.
Ett antal frågor blir aldrig riktigt klarlagda, för det är bara en som kan berätta. Hans namn är vid tiden för dådet Toni Alldén – och han har aldrig presenterat hela sanningen.
Trots långa polisförhör, månader i häktet och ett långt fängelsestraff.
I dag finns det fortfarande delar i händelseförloppet som är okända.
Det har påverkat hela byn och byborna
Birgitta Näckström
Boende i Mäntyvaara
En sak blir i varje fall helt klarlagd under utredningen:
Carolin Stenvall slås medvetslös och lyfts in i den då 50-årige Alldéns Audi av kombimodell.
Vid stenbron elva kilometer söder om Gällivare startade den våldspiral som ledde till Carolin Stenvalls död.
I dag är det fortfarande okänt vad som hände vid Stenbrons rastplats.
Ett par timmar efter besöket vid rastplatsen sätter vi oss vid köksbordet hemma hos Birgitta Näckstam, 82.
Vi befinner oss 61 kilometer sydost om Gällivare på den västra sidan av E10, högt uppe på ett berg. Här, i Mäntyvaara, finns ett tiotal är fastboende men på somrarna och under jakten i september fylls byn med människor.
Här parkerade Carolin Stenvall bilen på eftermiddagen den 12 september 2008.
Birgitta bor i den lilla byn sedan 1990-talet.
Hon minns Carolinfallet med obehag.
– Det var hemskt. Fy fan vilken hemsk tid det var. Och nu rivs det upp igen, det hade ju kommit i glömska, säger Birgitta som i dag känner obehag för att Carolins baneman är ute igen.
Ingenting är sig likt längre i Mäntyvaara, menar hon.
– Jo, det har påverkat hela byn och byborna.
På vilket sätt?
– Det blev som tryckt stämning efter det där. Alla var på sin vakt på något vis. Det är inte samma by längre, upplever jag.
Ingvar Nordström minns hur Toni Alldén ringde upp honom efter att han kallats in av polisen för undersökning av hans bil.
Den i dag 85-årige Ingvar Nordström är jaktledare för byns älglag vid tiden för dådet.
Han är också närmaste granne till den sommarstuga som Toni Alldén äger under några år.
I dag, efter att den i dag 66-årige mördaren har försatts på fri fot, går hans tankar till de familjer som närmast blev berörda av det fasansfulla dådet.
– Carolins familj har det säkert jobbigt ännu. Men det måste även påverkat Tonis familj väldigt mycket. Barnen och frun, fy fan. Det är bara offer i det här, säger Ingvar.
Mest tyckte jag väl synd om henne. Att en ung människa hamnar i sådant här.
Ingvar Nordström
Jaktledare vid tiden för mordet
En bil sveper förbi i hög fart uppe på E10 när vi parkerar ovanför rastplatsen söder om Hakkas. Platsen har i dessa trakter fått namnet 58:an på grund av avståndet till Gällivare.
Här, där Skrövån ger sig till känna med sången av forsande vatten, mördas Carolin Stenvall.
Här hänger också en helt annan sanning i luften än den som Alldén har beskrivit under rättsprocessen. Fakta som polisens tekniker och rättsläkarna har presenterat.
Carolin är vid liv när hon slits ut från bagageutrymmet och skjuts i ryggen när hon försöker fly.
När hennes liv släcks har hon varit i fångenskap i sex timmar. Hon är skräckslagen och förmodligen skadad.
Det är en oerhört mörk historia.
I huvudrollerna i septembermörkret återfinns Carolin Stenvall, 29, på väg mot sitt drömjobb i Kiruna – och Toni Alldén.
– Jag minns den där kvällen. Jag var ut efter tio och rökte på bron när det small ett skott i mörkret. Det sa jag till Gerhard när jag kom in, säger Birgitta Näckstam och reser sig för att plocka fram fikabröd från frysen.
– "Det är ingen som jagar vid den här tiden", sa han till mig. Det sista skottet, när han sköt henne i ryggen, det hörde jag. Men det har jag aldrig berättat för polisen.
Toni Alldén sätter sig i Hovrätten efter att livstidsdomen i tingsrätten överklagats.
Alldén påstår sig vara helt säker på att hon är död när han släpar ut henne från bilen. Han medger också att han avlossar ett skott mot henne.
– Varför jag skjuter, det vet jag inte, säger Toni Alldén under rättegången 2009 i hovrätten.
Då är tanken att ta livet av sig själv, hävdar han.
– Jag vet inte hur många timmar jag suttit i stugan, med bösspipan i munnen.
Två dagar senare anträffas en stor blodfläck av ett par från Hakkas som har varit och fiskat. Mitt i fläcken ligger kvarlevor.
Fyndet polisanmäls men blir liggande på grund av ett massivt inflöde tips. Den 30 september genomför polisen en undersökning av platsen. En hundförare påträffar då en bagagerumsmatta i skogen en bit nedanför blodfläcken.
Mattan leder hela vägen till mördaren.
Ett stenkast från Ingvar Nordströms sommarstuga hade Toni Alldén sin röda stuga. Vid otaliga tillfällen drack de morgonkaffe tillsammans, berättar han. "Han brukade komma gående efter stigen från sin stuga", säger han.
Ingvar Nordström berättar att Toni Alldén varit i kontakt med honom under tiden i häktet och fängelset.
– Han litade på mig och kom tidigt på morgonen hit på kaffe. Någon gång kommer han att ringa upp mig igen.
Tänker du ofta på den här historien?
– Nja, inte vet jag det. Det har ju gått så många år. Men mest tyckte jag väl synd om henne. Att en ung människa hamnar i sådant här. Det är ju hemskt. Helvete, det är inte roligt.
Vad tror du att ni hade pratat om, utifall han skulle ringa dig?
– Det hade nog blivit vanligt snack om älgjakt. Han var ju väldigt intresserad av jakt. Sedan skulle vi väl prata om hur det har gått för honom, och hur känner han i dag. Min son sa: "Han har fått sitt straff och det är väl inte så roligt att komma ut heller". Och så är det väl.
Samtidigt skulle det säkert kännas lite ansträngt om de möttes i dag, konstaterar Ingvar.
– Det kanske hade varit svårt att prata om allt med honom. Men just om alldagliga ting, och vad som har hänt här i Mäntyvaara, hade man väl kunnat prata om.
Kammaråklagarna Annette Ölmbro och Ulrika Schönbeck ledde utredningen efter mordet på Carolin Stenvall.
Toni Alldén, som i dag heter något annat, döms till livstids fängelse. Två domstolar anser det klarlagt att han utdelat det dödande skottet vid rastplatsen söder om Hakkas.
En uppsvampad kula hittas i anslutning till blodfläcken när platsen undersöks.
Den andra, som slår in i den nedre delen av Carolins rygg och går rakt igenom kroppen, anträffas aldrig.
Hennes kvarlevor påträffas sex veckor efter mordet i ett skogsparti intill E10 söder om byn Lansjärv. Utredningen kommer att visa att hennes kropp har bränts vid en stenåldersboplats norr om byn Gyljen, för att senare under natten flyttas till fyndplatsen.
Den i dag 85-årige Ingvar Nordstörm var jaktledare vid tiden för mordet på Carolin Stenvall. Nu berättar han om hur han ser på händelserna för 16 år sedan efter att Toni Alldén, som i dag heter något annat, har försatts på fri fot.
Det klarläggs också att Toni Alldén försökt dölja sitt handlade genom att hälla diesel och sand över blodfläcken. Han har även försökt leda polisen fel genom att lägga tomhylsor från andra vapen på mordplatsen, och ett par arbetshandskar som tillhört en annan person.
Ingvar Nordström minns de dramatiska veckorna innan genombrottet med obehag. En tid med helikoptrar i luften och ett myller av journalister i byn.
I anslutning till dessa dagar ringer Toni Alldén upp på honom, berättar Ingvar Nordström. Han förklarar att han inte får ut bilen från polisen och att han därför inte kan delta i jakten.
– Jag sa till honom att "nog fan måste du få ut bilen". Då såg jag en bil köra in på gården, men det var andra gubbar som kom. Det var polisen.
Birgitta Näckstam är helt säker på att hon hörde det dödande skottet den där septemberkvällen 2008.
Under besöket tar NSD:s reportageteam kontakt med en handfull personer i byn, som inte vill medverka.
Ett hundratal bort på den vänstra sidan i skogspartiet mellan gamla riksvägen och E10 hittades Carolin Stenvalls kvarlevor.
Birgitta Näckstam kan inte dölja sin olust av att bara tänka på mordet.
– Det var hemskt. Bara att det händer. Det var fruktansvärt. Ingen kan tro det som inte var med.
Under dessa veckor frodas olika teorier samtidigt som många i trakten hjälper till i sökande efter Carolin.
– Det gick ett rykte att han hade grävt ner henne i soptippen. Men där var det bara begravda hundar. Jag vet att alla bybor begravde sina hundar där.
Har den här historien påverkat dig personligt?
– Man är mer misstänksam mot människor. Man har alltid trott gott om alla, men nu är man misstänksam. Jo, det har förändrat mig.
Hon säger sedan, efter några ögonblick av eftertanke:
– Nu rivs det som upp igen. Det är inte kul.
Om du mötte honom i dag. Hur skulle det mötet bli?
– Ja, jag vet inte hur jag skulle reagera.
Birgitta konstaterar sedan, efter några ögonblick av eftertanke:
– Nog har han fått en riktig funderare, där han har suttit.
Birgitta Näckstam minns händelserna runt mordet med obehag.
Rättsprocessen, i vilken Toni Alldén tillslut dömdes till livstidsfängelse för mord, bevakades av ett jättelikt mediauppbåd.