Sara Wohlin Zerpe
Till vardags jobbar hon som musiklärare på Noblaskolan i Boden, men musiken tar en större plats i henne liv än så. 2021 lanserade hon sig själv som soloartist och släppte sin första musik under eget namn som 38-åring.
En låt heter "Allt är meningslöst, men vem bryr sig". Det kanske handlar om det
Sara Wohlin Zerpe
Nu släpper hon debutalbumet "Sara vad har du gjort".
I samband med att hon träffade kärleken och numera maken Erik för tio år sedan, inträffade en vändpunkt i hennes liv.
– Jag har aldrig varit så säker på något i hela mitt liv som att jag vill vara med honom. Det var så skönt att äntligen vara säker på någonting. Med det sagt är jag inte säker på allt, men jag är i alla fall säker på att jag inte är säker på allt, säger hon och ler.
Norrbotten är en kuliss i min musik. När jag skriver ser jag ofta bilder i huvudet och då hamnar jag i skogen, fjällen och älvarna
Sara Wohlin Zerpe
Hon beskriver första ep:n som en "bearbetning" av det som har varit svårt, medan den nya musiken innehåller mer "ljus" och "hopp".
– Jag har kommit till en bättre plats och landat mer i mig själv, både i musiken men också i privatlivet. Jag har insett att livet är kort och att det är dumt att slösa bort det med tvivel, säger Sara Wohlin Zerpe.
Att bygga upp ett självförtroende och självkänsla är något hon brottats med genom åren.
– Jag har börjat våga vara i alla tvivel som kommer när man sysslar med musik. Bara jag får hålla på med det, tvivlen får inte hindra mig eller sätta upp massa hinder för mig själv. Jag kan göra det jag vill.
Sara Wohlin Zerpe jobbar till vardags som musiklärare. "Det är kul med lite kontraster", säger hon om yrkesvalet kombinerat med artistlivet.
Kan man säga att du har hittat dig själv?
– Ja, säger hon och pausar.
– Eller, vem vet vem man är egentligen? Inte vet jag, men det spelar ingen roll. Jag bara är och gör det jag vill så behöver jag inte fundera så mycket mer än så.
Sara Wohlin Zerpe är född i bostadsorten Boden, men växte upp i Kiruna från att hon var sju till 15 år. Formativa år i en uppväxtmiljö som hon tror kan vara en av anledningarna till debutalbumet lät väntas tills nu.
– När jag tänker tillbaka på Kiruna var det kallt och mörkt mentalt, man pratade inte om vad man kände. Det var inte öppenhjärtigt och varmt, det var bara så det var.
Hon fortsätter:
– Det har format mig – det fanns ingen självklar plats för att skapa musik, inga sammanhang eller direkta förebilder att inspireras av. Hade jag haft det, hade jag kanske sett att det var möjligt och släppt mitt debutalbum tidigare.
Jag har alltid haft ett behov av att skapa
Stadens flytt och ständiga förändring gör det svårare att försonas med platsen och den delen av hennes liv.
– Vad är verkliga minnen och inte? Det blir som ett tomrum i min uppväxt, något jag inte kan få kontakt med. Jag har tänkt mycket på det på sistone, särskilt när man ser husen flyttas och saker försvinna. Då blir det så påtagligt, säger hon och berättar om hennes sista boende i Kiruna:
– Innan jag flyttade till Boden bodde jag mitt emot Kirunas kyrka. Jag brukar tänka att det är sjukt att man bodde där, jag drog upp rullgardinen och såg kyrkan och nu åker den iväg därifrån.
Det hade varit kul om jag fick åka ut och spela mer, men jag har ingen stor dröm om att ta över världen och bli känd. Jag vill bara göra musik
Var känner du dig som mest hemma?
– Jag är rotlös i Norrbotten, säger hon och skrattar.
Hon funderar ett tag innan hon svarar.
– Vi har stuga ovanför Harads vid älven och mina föräldrar har en i fjällen i Abisko som jag spenderade en stor del av min uppväxt i. Det kanske är de ställena som jag känner att det finns rötter.
Nu vet var jag ska när längtan tagit slut, jag var aldrig säker på något förut
Ur "En våg"
Albumet inleds med spåret "En våg".
– Jag tycker om första låten, soundet och texten är bra. Den sammanfattar så mycket för mig och handlar om att våga leva, säger hon och avslutar med att läsa upp textraden:
”Nu vet var jag ska när längtan tagit slut, jag var aldrig säker på något förut”.
