Hon är hela Sveriges nya älskling

Men låt oss vänta lite med det.
Såna här dagar och kvällar kommer inte ofta och jag vill stanna kvar i den här underbara känslan en stund till.
Kvällen i Whistler efter Kallas guld var magisk. På stadens stora torg, det som kallas för Medal Plaza, samlades tusentals människor i den sköna kvällen för att hylla medaljörerna. Det var ett makalöst party, inte minst för att man på storbildsskärmar visade bilder från Vancouver, där freestyleåkaren Alexandre Bilodeau tog emot Kanadas första OS-guld på hemmaplan i historien.
Eftersom jag såg puckelpisten kändes det lite extra, men det var givetvis inte därför jag tagit mig till torget.

Jag stod där i folkmassan för att slutligen se destinationen på en resa jag har följt i ungefär fem år.

Det var ungefär då jag träffade Charlotte Kalla för första gången. Jag berättade den här historien för en norsk journalist på stadion: hur Kalla jobbade som servitris i samband med en världscupstävling i Gällivare, hur restaurangens ägare kom fram med henne till vårt bord, tog henne runt axlarna och sa:
- Den här tjejen blir en dag världens bästa skidåkare.
Jag minns detta mycket väl för det var något med hennes blick redan då. Vilken annan tjej som helst hade väl tyckt att det var lite pinsamt och rodnande tittat i backen. Men inte Kalla. Hon trodde verkligen på det.
Hon visste att hon hade talangen, men hon visste också vad som krävdes och var fast besluten att lägga ner allt helvetes jobb som krävs för att bli en världsåkare.

Så när hon stod där inför oss alla log jag och tänkte på profetian från restaurangens ägare.

Kalla var så jublandes glad när hon HOPPADE upp på prispallen och när hon vinkade till världen föll det faktiskt en liten tår på en krönikörkind på torget.
Det var helt enkelt så rörande vackert att se.
När jag trängdes med andra journalister efteråt var det en fråga jag speciellt ville ställa över kravallstaketet: om hon tänkte något speciellt när hon stod där uppe.
- Nää, inte då. Men innan. Då tänkte jag på hur länge jag hade siktat på den här dagen, det här loppet. Hur mycket slit det ligger bakom.
Var det värt det?
- Ja, verkligen. Det har varit en fantastisk resa på väg hit.
Jag har försökt scanna av det svenska nyhetsflödet så gott jag kan och jag kan inte tolka det på något annat sätt än att det råder total Kalla-hysteri på hemmaplan.
Det glädjer mig. Bara på nsd.se har 189 människor skickat sina hyllningar och jag gissar att det förutom de vanliga potentaterna (landshövdingen brukar vara snabb) handlar om hyllningar från alla typer av människor: ung som gammal, kille som tjej, stadsbo som lantis, idrottsnördar och måttligt intresserade.

För Charlotte Kalla berör oss så och går hem i precis alla läger. Och det är den egenskapen som gör henne så oerhört stor.

Charlotte Kalla tränade lätt nu på förmiddagen och i eftermiddag (då ligger ni och sover, gott folk), håller hon en liten presskonferens då hon ska berätta om hennes 22-åriga livs häftigaste dygn.
Sedan måste guldyran upphöra.
Vår OS-expert Peter Larsson skriver väldigt bra om det viktiga med att Kalla snabbt måste hitta tillbaka till sina rutiner (vilket verkar bestå av att flamsa och showa rejält i OS-byn tillsammans med Hanna Falk).
Lyckas hon med det svåra mentala konststycket kommer OS inte att stanna med detta. Då tror jag att hon vinner guld även i teamsprinten. Kanske tillsammans med sin flamskompis.
Och när hon är i den här formen tror jag även att det finns medaljchans i skiathlon. Kallas svaghet har tidigare varit att åka klassiskt i en klunga, då hon inte får bestämma rytmen själv. Hon har blivit stressad och spänd och det var det som fällde henne på VM.
Men förbundskapten Magnus Ingesson har jobbat stenhårt med att förbättra den saken och säsongen har visat att Kalla tillhör världens bästa åkare även i klassiskt numera.Och är hon bara med efter halva loppet - då blir det roligt.

Sedan har vi stafetten. Ska vi säga guld där också? Med både Kalla och Haag i toppform är chansen åtminstone 50 procent.

Får höra att Charlotte Kalla fick önska en låt i Radiosporten och att hon då valde Kentas klassiker "Just i dag är jag stark". Mycket gulligt. Den minnesgode kanske kommer ihåg att det var exakt den låt jag refererade till i min krönika samma dag som loppet gick.

Jag har väntat så länge på just den här dan och jag är glad att den äntligen kommit.

Och det bästa: det kommer ännu fler.