Övertygande 4-0 efter en jämn första halvlek och en andra där Kiruna dominerade totalt, ja det är en kort sammanfattning av matchen som på grund av konstgräsbyte på Lombia spelades i Vittangi, drygt sju mil bort.
I en by med anrik fotbollshistoria. Damlaget spelade faktiskt allsvenskt på 80-talet, men som på senare tid haft svårt med rekryteringen.
Filip Daunfeldt och Fredrik Ahlander tillhör generationen som tillhörde den senaste årgången av lag från Vittangi. Deras pojklag lades ner för tio år sedan och nu är bägge två tongivande i Kiruna FF.
Topplaget Kiruna FF, som haft svårt med målskyttet, hade vissa problem med Rönnskär i 45 minuter, men i motvinden i den andra halvleken rann inga bollar igenom och då lossnade det.
Fem lyckosamma minuter gav tre mål. Vid det första drev Daunfeldt igenom på vänsterkanten, hittade pigge Azizi Okaka som gjorde 1–0. Vid tvåan lite senare blev Fredrik Ahlander klumpigt nedsparkad i straffområdet med straff som följd. Den satte Emil Björnström säkert. 3–0 sköt Daunfeldt snyggt in med stödjebenet högern efter 62 minuter och lite senare utökade Okaka. Kenyanen såg stundtals oförskämt pigg ut.
– Det var hur kul som helst att spela på gräs här hemma och mattan är ju perfekt. Det här borde vi göra varje säsong, tyckte de två vittangipojkarna.
Annars var Shela Mandela planens dominant. Nu som mittback, hans rätta position. Även P-A Pokka var alert värre i den andra halvleken.
Tränaren Tommy Stridsman var också nöjd:
– Skönt att det lossnade lite och om någon ska få ett extra omnämnande är det Shela där bak. Han var en gigant, tyckte Tommy.