Tok-Lasses triumf

Så här mot slutet av crossäsongen är det inte riktigt lika välfyllt i startlistorna längre. Just nu stekheta klubbkonkurrenterna Emil Öhman och Johan Lidman valde till exempel båda att stå över tävlingarna i Vitå efter skärtorsdagens stadioncross i Karlsborg. De två får heller inte, som tidigare sagts, mötas hemma i Älvsbyn på onsdag då den tävlingen ställts in. I stället ser nu säsongsavslutningen för elitförarna ut att hamna i Kläppen, strax söder om Sälen. Till länspublikens besvikelse.
"Småjävlats för mig i år"
- Hemskt synd men så är det. Vi skulle haft alla toppåkare, ett nordiskt supermästerskap egentligen, så tävlingen skulle ju givit mycket tillbaka för både Kanisbacken och kommunen. Men det är alltid någon som ska gnälla, säger Lundberg som är märkbart irriterad över utvecklingen. Det färska DM-guldet är han desto mer nöjd över.
- Det här var ju sista tävlingen i norr - vad vi vet - och lite extra skönt eftersom det småjävlats för mig i finalerna i år, säger han och nämner SM i Bruksvallarna.
- Efter tre varv där tog batterierna slut. Det fanns inget kvar i kroppen, menar han.
Men i Vitå funkade allt, trots att Erik Lidman var favorit efter att ha kört hem samtliga sina kval. Väl i sista finalen var det nämligen Lidman som drabbades av oturen efter att ha kommit ut som trea i den täta starten, efter Lundberg och Älvsbykollegan Robert Granberg.
"Körde inte för fullt där"
- Fick för mycket snö i luftburken så motorn slutade gå. Dessutom hade pipan gått av längst bak, suckar Erik Lidman som bara hann köra tre varv.
Extra snöpligt efter andraplatsen i föregående final, pro stock.
- Ville ju spara mig för pro open och körde inte för fullt där. Men han (segrade Anton Dahlkvist) körde bra, berömmer han klubbkompisen från Infjärdens Racing.
Inget snack
För "Tok-Lasse" var det däremot inget snack. I sport 600 gick han via dubbla kvalsegrar till klar finaldito och i pro open var det alltså bara Lidman som körde vassare - i kvalen.
- Så fort jag kom i fatt låg han och körde ner i groparna så jag fick snösprutet i ansiktet. Det gick inte att hoppa då, jag frös något otroligt om händerna och läpparna var alldeles sönderskjutna, flinar Lundberg och motiverar med ett ännu bredare flin varför hoppen är så viktiga:
- Man måste ju bjuda publiken på något...