Björnlund tog psykologhjälp för att ta guld

Helt plötsligt kom den. Jesper Björnlunds första världscupseger.
Platsen var finska Suomo och datumet den 11 december 2009.
Björnlund hade varit en stabil VC-åkare i många år, ända sedan rookie-säsongen 2005.
Men pallen hade han aldrig nått.
Men den där fredagen i Suomo stämde allt och Jesper Björnlunds första VC-triumf var ett faktum.
- Jag var jätteförvånad och fattade ingenting. Jag stod som ett fån i målfållan, säger Jesper Björnlund och skrattar.
Den där dagen skulle visa sig vara början på ett helt nytt skede i 24-åringens karriär.
Ett genombrott helt enkelt.
Av bara farten tog han sin andra raka seger dagen därpå.
Jesper Björnlund var inte längre en anonym puckelpistare. Nu hade han blivit ett av Sveriges stora OS-hopp.
- Jo, det är många som säger det. Själv försöker jag att inte tänka så mycket på det, jag vill bara åka så bra jag kan. Om man funderar för mycket på resultat stressar man bara upp sig, säger Jesper Björnlund när NSD når honom i Mount Washington två timmar från Vancouver.
Där sker hans OS-uppladdning veckan före mästeskapet.
Ditt liv måste ha förändrats sedan dubbelsegrarna i Finland.
- Ja, verkligen. Om man ska jämföra mediepådraget på mig inför detta OS med hur det var inför Turin 2006 är det många procents skillnad.
Är det jobbigt?
- Mest annorlunda. Förr snackade jag mest med er på NSD. Nu kan det ringa reportrar varje dag, ibland blir det lite mycket. Men samtidigt är det jättebra uppmärksamhet för sporten.
"Har blivit mognare i skallen"
Jesper Björnlund har flera förklaringar till sina framgångar i vinter. Hård sommarträning har lett till stabilare hoppning som i sin tur har lett till snabbare åk.
Men den stora skillnaden sitter i huvudet.
- Jag gick hos en sportpsykolog hela sommaren och nu har jag blivit mycket mognare i skallen, säger han.
Vad gör man hos en sportpsykolog?
- Man sitter mest och snackar skit (skratt). Nej vars, han har erfarenhet av många olika sporter och det är skönt att prata med någon. Det hade jag inte gjort på samma sätt tidigare.
Och det har hjälpt dig?
- Ja, absolut. Jag har utvecklats jättemycket som person. Puckelpist är en sjukt mental sport, det är så himla lätt att göra bort sig. Det gäller att ha kontroll i huvudet.
Jesper Björnlund var med på OS i Turin 2006. Då slutade han femma i finalen.
Nu är han glad att han redan fått uppleva ett olympiskt spel och allt vad det innebär.
- Det kommer att hjälpa mig mycket. Nu vet jag hur det är att vara på ett OS. Jag menar, allt är så mycket större. Det är hela tiden ett enormt pådrag och massa konstiga säkerhetskontroller man blir förbannad på, säger han och fortsätter:
- Det är skönt att ha gjort allt det där redan. Nu ska det bara bli kul att tävla.
Men Jesper Björnlund har behov av att koppla bort sporten lite då och då. Och han har flera knep för att göra det.
Punkmusik, tatueringar och hamburgare tillhör hans vardag.
Men det han trivs allra mest med är måleriet.
Björnlund är nämligen inte bara puckelpiståkare, han är även konstnär.
- Jag lägger ner mycket tid på att måla. Det är kul att kladda lite med färg. Tekniskt är jag inte så jättebra, men jag gör hela tiden framsteg, säger Jesper Björnlund som har en samling på 6-7 konstverk.
Förebilderna heter Goya, Dali och Wes Lang. Och motiven, de beskriver han som färgglada och psykedeliska.
- Den tråkigaste konstformen av alla är landskap i akvarell. Min konst är så långt ifrån det man kan komma, säger Björnlund som drömmer om en egen utställning någon gång.
- Det är inte omöjligt att jag satsar på konsten i framtiden. Det skulle vara roligt att få sälja någon tavla, säger Jesper Björnlund.
Men först väntar OS i Vancouver.
25 korta sekunder i backen.
Förhoppningsvis utan tavlor.