– Är det någon som vet vad scrambled eggs är? undrar Ingegerd Pantzare inför raderna av uppmärksamma hockeykillar.
Äggröra, gissar någon korrekt. Rätten är en del av den proteinrika diet som krävs om man ska ha en chans att ta sig till tv-pucken, förklarar Ingegerd Pantzare.
Hon pratar vidare om vikten av att kunna ta motgångar. Momentet kallas mental träning och är en del av teoriundervisningen på hockeyskolan.
– Det är sådant som man inte tänker på, men som är viktigt, säger William Henriksson, född -04 från Malmberget, efteråt.
Han kommer till Kiruna särskilt för hockeyskolan och bor med sin familj på camping under veckan. Stina Lahti, arrangör, uppskattar att det är 10-15 av barnen som kommer utifrån, från Övertorneå, Pajala och Malmberget – resten kommer från Kiruna.
– Alla har varit väldigt nöjda. De får testa på att jobba med hockey ”på heltid”. Många har sagt ”visst kör ni nästa år igen?”, säger hon.
Hockeyskolan, som är ett samarbete mellan Kiruna IF och Kiruna City, är en tradition som har återuppväckts efter att ha varit borta i över 20 år. Tidigare år har man haft en hockeyvecka i augusti, men då ingick bara ispass. Föräldrarna fick skjutsa och hämta barnen flera gånger om dagen. I årets hockeyskola har föräldrarna kunnat lämna barnen på morgonen och hämta dem på eftermiddagen. Man har kört två ispass, fysträning, teori och två måltider – varje dag. Dessutom har man bjudit in coacher från JRM Skate and skills, som tränar ungdomar såväl som elitlag i skridskoåkning.
– Det har varit riktigt mycket jobb, men det har varit roligt, säger Stina Lahti.
De är fem i gruppen arrangörer, men många fler runtomkring – till exempel istränare, och kommunens 19 sommarjobbare.
– De har varit jätteduktiga, de har hållit ihop grupperna, säger Stina Lahti.
För Vincent Movenius och Edvin Larsson, födda -07 och från Kiruna, blir det också långa dagar, men de klagar inte de heller.
– Jag skulle kunna spela flera timmar till, varje dag, säger Vincent Movenius.
Edvin Larsson nickar.
– Jag har spelat hockey sedan jag var tre år, för det är så kul, säger han.
Roligast är att spela match, tycker de, men de har också träffat nya kompisar.
Av de 140 deltagarna är endast nio tjejer. Det beror enligt Stina Lahti på att lägret krockade med ett breddningsläger i Boden.
Hon säger att det sociala är en viktig del av lägret.
– De får nya kompisar och kan knyta kontakter i andra lag, så sedan när de träffar varandra och det är match, då känner de varandra, säger hon.