Västerbotten har lyckats

När innebandyn på allvar gjorde entré i slutet på 80-talet exploderade sporten. För ett tag kändes det som att alla slogs med plastklubbor och försökte undvika att bli intacklade i ribbstolar runt om i Norr- och Västerbotten. Traditionellt sett har de två nordligaste länen varit mycket starkare än de borde vara.
Det är Västerbotten fortfarande.
- Det är riktigt, riktigt bra. Vi har 13 lag i förbundsserierna, det är helt oöverträffat. Stockholm, som är tvåa, har sju, säger Patrik Eklund.
Eklund är kanslichef för Västerbottens innebandyförbund. Han tränar också Umeå Citys damer i elitserien och har en gedigen innebandybakgrund. Han har varit med sedan allt började och har följt innebandyns utveckling från ribbstolar till Globen.
- Skellefteå var ju ett riktigt näste tidigare, men nu har de tappat litegrann. Jag skulle tro att de ligger kring riksgenomsnittet nu. Styrkan med Umeå är ju att det inte finns några Umebor, det finns inte den där patriotismen kring klubbarna som det finns på många ställen.
Så när Västerbottens innebandyförbund drog igång ungdomsserier på tidigt 90-tal innebar den prestigebristen att man fick fotbollsklubbarna att ta innebandyn under sina vingars beskydd.
- De lät ungdomarna spela fotboll på sommaren och innebandy på vintern. På så sätt fick vi upp antalet spelare ganska direkt, mängden gjorde att det blev intressant för ännu fler och på den vägen var det. Sen fick vi ju in ledarkonstruktionerna direkt också, säger Eklund.
Annan riktning från start
I Norrbotten bildades generellt sett istället separata innebandyföreningar av hugade entusiaster. Entusiaster blev med åren äldre, tröttare och mindre entusiastiska. När det så var dags att generationsskifta fanns ingen generation att skifta till.
- Jag tror att det är viktigt att få de stora breddföreningarna att ta upp det på sin agenda, särskilt i början, så att det blir ett naturligt steg att spela innebandy på vintern och fotboll på sommaren.
Förbundet här uppe är inte lika starkt som ert. Är det så att Norrbotten har den innebandy man förtjänar?
- Jag har så svårt att säga något där. Dels kan jag inte säga något, men sen har jag inte den insynen som krävs.
Men visst måste det gå att göra något från förbundshåll?
- Det är ju sant, förbundet är ju föreningarna, man ska ju vara lyhörda.
Det har funnits tankegångar om att slå ihop förbunden tidigare. Hur ställer ni er till det?
- Nja, vi försöker ju hjälpas åt, i år samarbetar vi ju med norrlandsslutspelet för ungdomar. Men det är ju lite känsligt, det där, men det är klart att man skulle klara av att administrera serier från sex ställen i Sverige. Man har kvar länsgränserna för förbunden, men vi administrerar serierna.
...så får norrbottniska förbundet tid över till annat.
- Ja, vi i Västerbotten lägger 3 000 matcher, om vi lägger 800-1 000 till gör inte så jävla stor skillnad för oss. Då kanske det är bättre att Norrbotten köper den tjänsten av oss och lägger sitt krut på ungdomssidan, på distriktslag och att vara ute i klubbarna.

Västerbotten har lyckats

Två distrikt - med från början ungefär samma förutsättningar.Norrbotten misslyckades.Det gjorde inte Västerbotten.