Under första helgen i april så deltog Anna Carlsson i ett lopp i backyard-ultra. Hennes bakgård var då Torneträsks is utanför Abisko.
Varje varv var 6,7 kilometer långt och deltagarna skulle springa ett varv varje timme så länge som de orkade.
Det dröjde 45 timmar innan Anna Carlsson var klar och det innebar att hon slutade trea i tävlingen som var världsomspännande.
– Jag trodde ju aldrig att jag skulle springa så länge som jag gjorde. Mitt personliga rekord på backyard var ju innan det här loppet 37 timmar. Jag hade inte en enda tanke på att jag skulle kunna slå det rekordet, säger Carlsson.
På det 46:e varvet så avbröt hon tävlingen.
– Det var fruktansvärt tråkigt. Utmaningen ligger i att fortsätta när det börjar ta mot och då handlar det mer om mental styrka än fysik.
Hon blev trea totalt sett, men bästa dam.
När Sporten träffar henne på perrongen vid Abisko Östra tågstation så är det en ganska så sliten ultralöpare som konstaterar.
– Det är lite ont här och där, men det är ju inga skador.
Ultralöpning är i stort sett alla lopp som är längre än 42 kilometer medans backyard-ultra är lopp som avgörs på en bana som är 6,7 kilometer lång.
Varför just 6,7 kilometer?
– Det är för att du ska komma upp i 16 mil på ett dygn. Den enda regeln du måste följa är att du ska springa varvet på under en timme för nästa timme börjar nästa varv och så fortsätter det ända till du inte orkar längre.
När Anna Carlsson avbröt Quarantine Backyard Ultra så hade hon sprungit drygt 30 mil på mindre än två dygn. När hon klev av så fanns det bara två löpare kvar i tävlingen, men det är inget hon jublar över.
– Den som är sist kvar vinner och resten förlorar, skrattar hon.
Initiativet till Quarantine Backyard Ultra togs av en kanadensare vid namn Dave Proctor.
– Det var ett bra initiativ med tanke på världsläget.
Hur många deltog?
– Vi var 22 löpare som var inbjudna till tävlingen, men tillslut så var det över 2000 löpare från 60 olika länder som var med.
Tävlingen gick ut på att alla deltagare själva skulle mäta upp sin egen slinga vilket innebar att det fanns massor av olika typer av banor.
– Vissa sprang på löpband andra gjorde som jag och sprang ute. Men det fanns också dom som sprang runt sin egen soffa i vardagsrummet på grund av olika Coronaregler som förhindrade dem att gå ut från sitt eget hus, säger hon innan hon fortsätter:
– Det var mer ett jippo än en tävling, men ett väldigt bra initiativ.
Anna Carlsson har på ganska kort tid nått världstoppen i ultralöpning.
Tävlingen på Torneträsk var en ny milstolpe för henne.
– Det här var det längsta jag har sprungit någonsin. Det känns som om att jag fortfarande lär mig. Det tar ganska länge att lära både kroppen och hjärna till att springa långt.
Hur mycket handlar om mental styrka och hur mycket handlar om fysisk?
– En sådan här tävling är det mesta mentalt. Det är klart att du tar slut fysiskt, men det är det mentala som avgör.
– Det är huvudet och sömnbristen som tar ut sin rätt.
Vad krävs för att bli en ultralöpare?
– Tjockt pannben för det är ju inte alltid så kul. Det blir mycket tankar och du kastas mellan att må bra till att må skit.
Sov du något under de 45 timmarna?
– Nej jag gjorde inte det. Jag försökte, men det gick inte. Jag har aldrig varit vaken i två dagar och till slut höll jag på att somna springande.
Idag tränar hon i stort sett varje dag. Men det är inte vanlig löpträning som det handlar om.
– Det är snö åtta månader per år här i Abisko vilket innebär att jag blir väldigt stark, men ganska så långsam.
Varför då?
– Att springa på fjället under vintern blir inte löpträning. Det blir mera styrketräning eftersom man bitvis får plumsa i snön.
Vad är drömmen?
– Att springa Barkley Marathon.
Varför då?
– Det är bara 40 stycken som får springa loppet. Det är ett mytomspunnet lopp på många sätt.
Mytomspunnet på vilket sätt?
– Det har funnits i strax över 20 år och det är bara 15 stycken som har klarat sig igenom hela loppet. Bland de 15 så finns det ingen tjej.
– Det är det ultimata testet.
Det långsiktiga målet för Carlsson är ändå inte ett enskilt lopp utan något helt annat.
– Jag tror att jag är bättre ju längre det är. I framtiden vill jag kunna springa ännu fler dagar i rad.
Kan det verkligen vara nyttigt?
– Det tror jag absolut inte. Det är som allt annat att det bästa är att göra vad du än gör och det med måtta, säger hon slutligen.