Från iskallt underlag till stekhett
Från iskalla minusgrader och sprutande snö till stekande sol och dallrande, het asfalt. Efter att ha missat SM-guldet i backe två år i rad fick Henry Sundkvist nog och bytte ut skotern mot en motorcykel. Nu tävlar han i roadracing: - Största skillnaden? Tja, det är väl att det här är lite varmare, säger Henry med ett skratt innan han drar igen blixtlåset på skinnstället.
Nu är det två hjul istället för matta som gäller för tidigare skoterföraren Henry Sundkvist från Töre. Under helgen tävlar han i finska mästerskapen utanför Karleby.
Foto: maria engström-anderss
Han är visserligen en aning tveksam. Men skiner sedan som ett barn på julafton:
- Den känns riktigt, riktigt bra, till och med i sådana här låga hastigheter!
"Jag klarade inte av pressen"
Backar man femton månader tillbaka i tiden, till vårvintern 2009 och skoterfinalen i back-SM, kan man däremot lugnt säga att han inte var lika nöjd. Efter att ha vunnit säsongens alla deltävlingar och dessutom bara varit en hårsmån från totalsegern året innan betraktades han närmast som en självskriven vinnare när det var dags för avgörandet på "hemmaplan" i Överkalix.
Men så blev det inte. I stället var Töreföraren ute ur leken redan efter c-finalen och fick snöpligt nog följa de sista heaten från publikplats.
- Innan var det många som sa att "det är klart att du tar det, Henry". Det var också en del skriverier, och jag klarade helt enkelt inte av pressen, konstaterar Henry Sundkvist så här i efterhand.
Direkt efteråt var besvikelsen total. Innan SM:et ens var till ända hade han därför hunnit besluta sig för att aldrig mer sätta sig på en skoter i en backtävling. Ett löfte som han hittills har hållit.
- Det enda som är kvar av skotern är motorn. Resten har jag sålt, förklarar Henry osentimentalt.
Det han emellertid varken kan - eller vill - vara utan är farten, vinddraget och suget i magen när hastigheten accelererar. Det var av den anledningen som han tackade ja när en kompis hade bokat en roadracingbana i Finland under några timmar och bad honom följa med och provköra.
- Jag har kört motocross i omgångar ända fram till 2006. Det här visade sig också vara skoj, och på den vägen är det, berättar Henry som i fjol somras tog b-förarlicens och så sent som i höstas köpte en lite nyare Honda CBR 1000-kubikare än den han tidigare hade för landsvägskörning.
Satsar på Super Bike nästa år
Nu deltar han i både Scandinavien Open och i finska mästerskapen, och tillhör alltså den exklusiva skara på max en handfull norrbottningar som är aktiva i roadracing på tävlingsnivå. Och man kan inte säga annat än att det har börjat skapligt.
- Vid de fyra racen som körts hittills i år i Anderstorp och Falkenberg tog jag två förstaplaceringar och två andraplatser. Visserligen blev jag sedan diskvalificerad i ett av racen eftersom för hög decibel hade mätts upp. Men de där mätningarna är något av ett lotteri och diskuteras mycket, säger Henry Sundkvist.
Än så länge får han nöja sig med att hålla till i rookieklassen. Målet är dock att från och med nästa år delta i klassen ovanför: Super Bike.
Nackdelarna med det fartfyllda intresset är enligt Henry de dyra omkostnaderna ("ett bakdäck kostar ungefär 2000 kronor, och vid en tävlingshelg går det i snitt två däck bak och ett fram ") - och de långa tävlingsresorna på uppemot 140 mil.
- Men just nu är en bana på gång att färdigställas mellan Piteå och Skellefteå, berättar Henry Sundkvist.
Själv drivs han av samma sak som tidigare kunde få honom att tokskruva tills fingrarna blev blå när skotern gått sönder under en tävling mitt i smällkalla vintern.
Henry Sundkvist ler:
- Jag behöver väl helt enkelt de där adrenalinkickarna.
Så jobbar vi med nyheter