Det är Johanna Larssons tränare Mattias Arvidsson som några timmar innan finalen träffar på ett äldre sällskap inne på tennisområdet i Båstad.
– De visste ju inte att jag var Johannas tränare. En av dem sa: ”Vem vill se Serena Williams, när vi har Johanna Larsson?”, säger Arvidsson.
Det är en ganska talande scen när det gäller Swedish Open och hemmapubliken.
Det var stor succé när Serena Williams första gången kom till Båstad 2013, men den amerikanska superstjärnan är ett undantag.
Ska det bli riktigt tryck runt centercourten nära havet krävs det att en hemmaspelare tar sig till minst semifinal i singel.
Det här var Johanna Larsson fullt medveten om. Hon hade förlorat finalen 2013 mot Serena och även varit i final 2010.
Redan innan 2015 års turnering startade hade Larsson bestämt sig. Hon skulle göra allt för att vinna på hemmaplan och ta sin första WTA-titel i singel.
FOKUS PÅ BÅSTAD – REDAN I TYSKLAND
2015 börjar bra för Johanna Larsson. Hon går till semifinal i Rio och det ser lovande ut. Men i stortävlingen Indian Wells i mars får hon ont i en armbåge.
Larsson spelar inte igen förrän i slutet av maj. Comebacken i Grand Slam-turneringen Franska Öppna i Paris är en liten chansning.
– Egentligen var jag kanske inte riktigt spelklar, men jag fick inte heller några 100-procentiga svar på vad det var för fel på min armbåge. Det var bara en otrolig smärta hela tiden. Det var inget som kunde gå sönder eller bra värre. Jag fortsatte att spela trots att jag hade väldigt ont, säger Larsson.
I fyra raka turneringar åker Bodentjejen ut i första omgången, Wimbledon är den sista av dessa tävlingar.
Så för att få lite extra matchträning inför Swedish Open spelar hon en ITF-turnering, nivån under WTA, i tyska Versmold veckan innan Båstad.
Och här kommer första tecknet på att det här inte kommer att bli ett vanligt år i Swedish Open för Larsson.
Bodentjejen har genom hela karriären alltid fokuserat på nästa uppgift och aldrig tittat längre än nästa omgång. Nu tittar hon på nästa vecka trots att turneringen inte är slut.
Hon är final i Tyskland, men innan den spelas är lottningen till Båstad klar. Larsson får nederländskan Richel Hogenkamp i första omgången i Skåne.
– Det är en riktig svår första omgång. Det är Båstad och hemmaplan. Varför ska jag möta henne där?, säger Larsson till tränare Arvidsson.
INNE i BUBBLAN
Hon förlorar finalen i Versmold, men det är inte det viktigaste. Larsson har fått fem bra matcher på en vecka.
Nästa anhalt: Båstad. Och en annan känsla än tidigare.
– Inför 2015 hade jag varit i final två gånger tidigare och jag hade varit i semi nån gång. Jag hade tagit lärdom av alla åren tidigare. Jag kommer ihåg inför 2015 att jag sa: ”Jag är inte här nu bara för att gå långt, utan jag vill vinna tävlingen.” Och jag var så otroligt besviken efter mina två finalförluster. Jag kände att om jag var i samma situation så skulle jag absolut inte förlora. Jag skulle bara ge allt och det finns knappt på kartan att förlora en final till där.
Tillsammans med tränare Arvidsson och Erik Ullstedt, som då och hjälpt till som coach, skapar Johanna Larsson Båstadbubblan hon behöver.
– Det började med uppladdningen redan från start, att skära ner på intervjuerna. Att bara vara tillgänglig efter matcher och mediatimmarna som vi har. Men inte svara i telefon på kvällen utan bara vara för mig själv då. Jag höll mig för mig själv och höll det hela veckan. För att hela tiden samla kraft och energi… för det blir en helt annan uppmärksamhet när man spelar på hemmaplan och då gäller det att spara på energin så att man har den på banan. Och det kändes som vi i teamet fick till det väldigt bra. Matte och Erik fick ta mycket ansvar utanför banan och så tog jag ansvaret på banan.
Dubbelpartnern Kiki Bertens är också plats i Båstad. Nederländskan har ingen coach med sig, så hon blir en del i Larssons gäng och spelar en viktig roll.
– Jag och Kiki var redan där väldigt bra kompisar på touren. Det var kul att ha henne där och spela dubbel. Jag tror också att det hjälpte till väldigt mycket. I och med att jag gick så pass bra i singel så kunde jag ta dubbeln som en nedbollning eller bara slå på och njuta lite. Det var ett sätt att slappna av för mig och då visste jag att hade Kiki på min sida och att vi gör det här ihop.
EN MAXVECKA
Tränaren Mattias Arvidsson beskriver Swedish Open 2015 som en maxvecka för Johanna Larsson, som var rankad som nummer 72 inför tävlingen.
Skadan, som under 2016 försvinner av sig själv, verkar inte bekymra henne. Hon blir inte trött under matcherna och genomför taktiken fullt ut varje gång.
Richel Hogenkamp avfärdas i två raka set i första omgången.
Svårspelade Barbora Strycova, 37:a i världen, mals ner i kvartsfinalen och Julia Putintseva blir bara frustrerad i semifinalen.
Johanna Larsson är i sin tredje Båstadfinal. Hon har hållit sig kvar i bubblan och nu ska hon bara vinna.
– Jag skulle inte lämna något åt slumpen det året. Jag skulle bara vinna titeln. Jag hade bara bestämt mig för att jag skulle vinna. Det var egentligen det enda jag tänkte på.
Finalmotståndaren Mona Barthel är verkligen ingen drömmotståndare.
– Vi har mötts många gånger och jag har alltid svårt för henne. Nej, det var verkligen en bra match av mig. Det kändes som jag hade otroligt bra träff i racket och vågade utmana henne i framför allt backhandspelet. Hon har en otroligt fin backhand. På grus går det lite långsammare så jag kunde hinna med i de första tillslagen och sen kunde jag bygga upp poängen efter det.
Det är inte den varmaste eller soligaste Båstadfinalen som har spelats. Men Johanna Larsson får känna samma stöd som alla andra stjärnor vi har haft. Den fullsatta centercourten bär fram henne.
– Jag har alltid känt att stödet i Båstad har varit lite extra. Men också känt att många gånger har publiken varit så mycket på min sida att motståndaren nästan har blivit irriterad. Det är det helt plötsligt som att man spelar två mot en och det är otroligt skönt att kunna göra det.
Larsson har vunnit de fyra första matcherna i raka set. Och hon förlorar inget set i finalen heller. Bodentjejen tar hem första set med 6–3 och lyckas full ut med sin taktik. Barthel lyckas aldrig ta kommandot med sin backhand. Det är hemmaspelaren som styr matchen.
– Jag kände mig så stark där att jag bara kunde vänta ut henne tills hon var tvungen att variera sida. Sen det är jag extra stolt över är att när det går till tiebreak i andra set så fortsätter jag bara att spela på.
DUBBELT SÅ ROLIGT
Larsson leder stort i tiebreaket, men nerverna visar sig ändå på slutet.
– Poängen innan vi skulle byta sida då får jag en kort boll på min forehand och jag bara slår för kung och fosterland. En attack som jag bara skulle slå en vinnare på och den flög ju fyra meter ut nästan. Men det var ändå att jag hade rätt energi hela tiden: ”Jag är här för att jag ska vinna. Jag är inte här för att du ska få chans att vända spelet”. Så när jag gick över på andra sidan kändes det ändå som att ”nu är det bara att fortsätta slå här för då har jag kommandot”. Det var väl lite det som räddade mig, att jag verkligen vågade i början av tiebreaket.
Några bollar senare, vid 6–2-ledning, har hon chansen.
– När jag väl kom till matchboll så tänkte jag att jag måste fortsätta driva hela tiden. Sen kanske inte driva med den minsta marginalen, men ändå aggressivt och det är det jag gör. Och sen får jag en kort boll och kommer fram på nät. Och så blir det ett smashupplägg och där hinner jag tänka att ”nu måste du smasha till den får du får kanske inte ett sånt läge igen”. Man hinner tänka mycket.
Mona Barthel hinner bara få på en backhand på smashen och bollen går sakta i nät. Publiken vrålar. Johanna Larsson vänder sig om vid nätet och sträcker armarna i skyn.
– När jag insåg att den inte går över var det bara extrem lättnad och glädje. Första WTA-titeln i singel och jag kommer alltid att bära med mig att jag fick göra det på den banan med familj, vänner, tränare, sponsorer och alla som hjälpt mig genom åren. Det finns egentligen ingen bättre känsla. Det var otroligt häftigt.
Bara någon timme efter den totala lyckan var det dags för dubbelfinal tillsammans med Kiki Mertens.
Mertens var lite nervös för Larssons skull. Men Bodentjejen hade inga problem att ladda om.
– Det var superenkelt. Det var lite som jag var inne på tidigare i veckan. Det vara bara att fortsätta med den goa känslan, slå på, ha kul och skratta med Kiki. Jag hade precis uppnått mitt största mål i karriären. Då kunde jag spela ut på ett annat sätt. Det fanns inte nåt misslyckande. Vad som än hände blev ju bra. Att vi sen vann blev ju ännu mer pricken över i:et.
”CIRKELN SLÖTS”
Johanna Larsson hade en väldigt bra tenniskarriär. Hon var Fed Cup-ankare i mer än tio år, var som bäst rankad 45:a i singel och 20:e i dubbel.
Hon slog ut världsstjärnorna Ana Ivanovic och Sloane Stephens i Grand Slam-turneringar och tog sig till dubbelfinal i WTA-slutspelet 2017.
Men maxveckan på Bjärehalvön. Swedish Open 2015. Den första singeltiteln på WTA-touren.
Det finns inget som slår det för henne.
– Att få vinna på den centercourten där man en gång gått in som liten Kalle Anka Cup-deltagare. Det var som att cirkeln slöts. Det var fint.