Luleå Hockey i CHL är inte bedrövligt. Det är bara meningslöst. Kolla på det första målet. Jacob Micflikier försöker dribbla bakom egen kasse och tappar pucken. Snabbt inspel till fristående forward i slottet. Bra räddning av Daniel Larsson, returen går ner i hörnet. Fem Luleåspelare följer pucken med blicken, ytterst noggrant, men missar den Tapparaspelare som smiter in på mål. Backskott kommer, om det sen tar på Craig Schira, den bortglömde Tapparaspelarens hand eller om Matti Nykänen kom seglande och pucken styrdes in via hans ena skidspets är fullständigt egalt.
Det sker helt enkelt så många fel i egen zon att det här laget inte ens skulle klara av att hålla nollan om de fick parkera ismaskinen framför kassen.
Är det ett felaktigt spelsystem som ligger Luleå Hockey i fatet? Jag vill hävda att det inte är det. Vilket spelsystem kan skydda mot direkta juniormisstag som Micflikiers? Vilken taktik skulle få Schira att röra på skallen framför eget mål? Vilka pilar på en tränartavla kan förändra det faktum att Luleås backar blir straffade för sin storlek och långsamhet – gång, på gång, på gång.
Luleå Hockey har hävdat att klubben ska vinna Champions Hockey League, grundserien och SM-guldet i år. Med det här laget kommer det aldrig att ske. Det behövs inte jättemånga förändringar för att skapa något slagkraftigt och stabilt av det här – men förändringar behövs.
Nog kommer säkert Luleå att krångla sig vidare ändå men jag tror att det bästa som kan hända det här laget är att det åker ur CHL.
Då kanske klubbledningen till sist förstår allvaret i situationen – och gör något för att lösa den.